30 mars 2005

Har givit mig in i SVT:s öppna arkiv (Tack Susanne för tipset!) och ser på presskonferenser och annat från morgonen då Anna Lindh avled. Den 11 september hade jag just flyttat in i min nya lägenhet och inte hunnit skaffa en tv. Jag sov dåligt hela natten, med radion på naturligtvis, och hörde Göran Perssons presskonferens strax innan jag skulle springa till tunnelbanan. Sedan minns jag att jag pratade (och skrek) med pappa i telefon, grät i tunnelbanan och på något vis kom till jobbet. Fy fasiken vilken dag det blev. Från att ha varit uppe en massa timmar per dygn med flyblads- och kaffeutdelning vid sjukhus toktidigt på morgonen, torgmöten, och nattaffischeringar till det där. Sorg. Från att ha propagerat och diskuterat för euron till att känna att det inte spelade så stor roll trots allt.
Hur som helst, nu tittar jag på inslag från när Berlinmuren föll.

Här kastas jag fullständigt mellan sorg och glädje ;) Vilken onsdag!