18 april 2005
Alltså ni skulle bara veta hur fantastiskt jag mår just nu! Vädret är soligt och fint, fast om temperaturen hade stigit lite hade jag inte heller klagat.
Jag måste erkänna en sak. När jag har varit utanför Stockholm och kommer åkandes med tåg tillbaka suger det till i maggropen och jag blir under bråkdelen av en sekund gråtfärdig och rörd när jag ser Stockholms byggnader närma sig. Det är lika förvånande varje gång faktiskt. Särskilt som det inte spelar någon roll hur kort eller lång tid jag varit utanför stan. Förra veckan tillbringade jag tisdag till lördag i Stockholm, åkte till Linköping på lördag förmiddag och kom tillbaka vid halv fem-tiden på söndagen. Som ett brev på posten kom maggropskänslan och gråten i halsen.
När jag så kom till Stockholm igår åkte jag till Sabina i Sollentuna där vi åt nachos och guacamole och pratade, pratade, pratade! Härligt som bara den! Och naturligtvis tittade vi på Gilmore girls också. Men det behövde jag nog knappast skriva!
Jag måste erkänna en sak. När jag har varit utanför Stockholm och kommer åkandes med tåg tillbaka suger det till i maggropen och jag blir under bråkdelen av en sekund gråtfärdig och rörd när jag ser Stockholms byggnader närma sig. Det är lika förvånande varje gång faktiskt. Särskilt som det inte spelar någon roll hur kort eller lång tid jag varit utanför stan. Förra veckan tillbringade jag tisdag till lördag i Stockholm, åkte till Linköping på lördag förmiddag och kom tillbaka vid halv fem-tiden på söndagen. Som ett brev på posten kom maggropskänslan och gråten i halsen.
När jag så kom till Stockholm igår åkte jag till Sabina i Sollentuna där vi åt nachos och guacamole och pratade, pratade, pratade! Härligt som bara den! Och naturligtvis tittade vi på Gilmore girls också. Men det behövde jag nog knappast skriva!
<< Home