Det är nära nu...

Symptomen är alltför välbekanta och nu är det nära. Snart brakar det ihop. Dygnet har inte tillräckligt många timmar och några av dem måste man ju oundvikligen sova. Jag blir arg på mig själv varje kväll jag blir trött och knappt kan hålla ögonen öppna. Tänker på allt jag skulle kunna göra om sömnbehovet inte sätter in.

Fram till lunch är det städning som gäller. Sedan pluggande och sedan SSUande. I den ordningen. Får inte hoppa över något. Inte missa något.