Ett öga rött

Om en enda människa till säger att jag ser sliten ut skriker jag. För det är jag inte. Trots att jag inte var alldeles nykter igår kväll, trots att jag sovit på A:s hårda och kalla golv och trots att jag inte sov speciellt gott eller länge så är jag inte sliten. Jag har ett rött öga som är svullet och rinner. Okej?

Karin Thunberg och Belinda Olsson krönikebattlar om bebisar som trivs bäst med att ligga på dörrmattan och checka in element och om huruvida kidsen kan bli utbrända av babybio. Thunberg hävdar det senare. Men det är egentligen inte diskussionen i sig som får mig att skriva det här. Det är Thunbergs korta, men ack så kärnfulla krönikeavslutning om hur vi kvinnor egentligen borde bete oss mot varandra: "Nu höjer jag en kopp freds-latte mot Belinda Olsson som ett tecken på att just den här diskussionen bör få ett slut. Genom mitt oerhört långa liv har jag lärt att kvinnor måste stötta varandra, inte sticka knivar i varandras ryggar. Det finns så mycket annat motstånd vi måste klara av mellan vaggorna och graven." Jag antar att det är någon sorts flört med Madeleine Albrights klockrena uttryck om den särskilda plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Vad Thunberg missar är att det inte är att hjälpa varandra att avbryta en diskussion där man inte tycker likadant. Det är inget fel i att tycka olika. Felet är att tjejer lärt sig att en diskussion alltid måste leda till samförstånd i slutet. Kan vi inte vara överens om att så inte är fallet? Kan vi inte konstatera att tjejer också måste få kunna trimma sina argument och bråka utan att det är ett problem? Kom igen, Karin och Belinda, skippa freds-latten och låt diskussionen blossa!