Surprise

Tänkte igår skriva ett blogginlägg på temat om jag i morse vetat att jag skulle...så hade jag inte.... Men så kom jag på att hela charmen med det här galna jobbet är ju att jag aldrig vet vad som ska hända under dagarna. Tänk vad booooring om det varit klart varje morgon när jag vaknade att idag ska du värva si och så många nya SSUare och sisådär tio stycken kommer på uppstartsmötet och går där i från med fina leenden och tusen idéer på saker de vill göra i SSU. Det hade ju varit förfärligt tråkigt. Tur att varje dag är en överraskning. Nu ska jag dra iväg med en massa protokoll till Arkiv Västmanland. En massa protkoll är lika mycket som nio flyttlådor för den som undrar. Och den som har sett min bil och gjort en snabb överslagsräkning kommer fram till att jag nog måste köra två gånger. Alldeles riktigt. Tur att jag har Winnerbäck som sällskap.

Vad jag inte skulle gjort igår om jag vetat följderna? Jag skulle inte gått hemifrån med halvblött hår med motiveringen "Äh, jag ska ju bara in i bilen och sen direkt in på expen". För min bil såg ut som en liten vacker igloo så jag fick halvspringa till första mötet istället för att försöka skotta fram den. När jag tänker rätt på saken hade jag nog inte heller haft de höga, höga skorna med den smala, smala klacken heller om jag vetat om det.