SSU
Jag läser så mycket om SSU, i så många tidningar, på så många bloggar. Och ju mer jag läser desto mindre känner jag igen organisationen. Det här är inget inlägg i någon ordförandedebatt, det här handlar bara om mig och mitt SSU. Ni får kalla mig egoistisk, naiv och annat oschysst ni kan komma på, men det här handlar om mig, mig, mig. För av SSU har jag fått så förbannat mycket, vänner, kärlekar och ovärderliga kunskaper. Det som är viktigt i livet har jag lärt mig genom SSU, inte av lärare och skolböcker.
Var hade jag annars lärt mig att skriva insändare, köra minibuss, laga köttfärssås till hur många personer som helst, snacka till mig pressklipp, om situationen i Vitryssland eller mötesteknik? Utan SSU hade jag aldrig låtit bli att äta i skolmatsalen en termin när borgarna införde skolmåltidsavgifter. Att bojkotten slutade i att mamma tvingade mig att köpa lunchkuponger för att jag höll på att svimma av trötthet på eftermiddagarna är en annan historia. Utan SSU hade jag fortfarande trott att politik var kostymgubbar i riksdagen och inte långa diskussionsnätter på bryggan på Bommersvik.
Utan SSU hade jag aldrig träffat Sabina och vi hade aldrig spenderat tre veckor i en minibuss och improviserat oss igenom en valrörelse. Är det bara som det känns nu i efterhand, eller gjorde vi inte det mesta på känn? Fungerar de här flygbladen? Kan vi göra en utfrågning på ett tomt torg i Rönninge? Är det enkelriktat här? Hur mycket måste vi städa bilen innan Ingvar Carlsson och Åsa Westlund ska åka i den?Det mesta fungerade ju (förutom kanske att presentera vårt kampanjmaterial för Länstidningen i Södertälje).
I SSU har jag träffat så fantastiskt många grymma människor som gjort mig bättre, starkare och coolare. Maryam, Jytte, Helena, Erika, Åsa, Sabina, Calle, Tobias, Patrik, Johan, Diana. Lenare som jag önskar att jag liknade om än bara lite. Gabriel, Anders, Lisa, Anna, Simon och alla andra i mitt nya SSU-distrikt som jag tycker så ljuvligt mycket om.
Det här är mitt SSU och det spelar ingen roll hur många spydiga, hatfyllda blogginlägg eller missvisande artiklar som skrivs om vårt ungdomsförbund, det här kommer jag alltid att ha kvar.
Var hade jag annars lärt mig att skriva insändare, köra minibuss, laga köttfärssås till hur många personer som helst, snacka till mig pressklipp, om situationen i Vitryssland eller mötesteknik? Utan SSU hade jag aldrig låtit bli att äta i skolmatsalen en termin när borgarna införde skolmåltidsavgifter. Att bojkotten slutade i att mamma tvingade mig att köpa lunchkuponger för att jag höll på att svimma av trötthet på eftermiddagarna är en annan historia. Utan SSU hade jag fortfarande trott att politik var kostymgubbar i riksdagen och inte långa diskussionsnätter på bryggan på Bommersvik.
Utan SSU hade jag aldrig träffat Sabina och vi hade aldrig spenderat tre veckor i en minibuss och improviserat oss igenom en valrörelse. Är det bara som det känns nu i efterhand, eller gjorde vi inte det mesta på känn? Fungerar de här flygbladen? Kan vi göra en utfrågning på ett tomt torg i Rönninge? Är det enkelriktat här? Hur mycket måste vi städa bilen innan Ingvar Carlsson och Åsa Westlund ska åka i den?Det mesta fungerade ju (förutom kanske att presentera vårt kampanjmaterial för Länstidningen i Södertälje).
I SSU har jag träffat så fantastiskt många grymma människor som gjort mig bättre, starkare och coolare. Maryam, Jytte, Helena, Erika, Åsa, Sabina, Calle, Tobias, Patrik, Johan, Diana. Lenare som jag önskar att jag liknade om än bara lite. Gabriel, Anders, Lisa, Anna, Simon och alla andra i mitt nya SSU-distrikt som jag tycker så ljuvligt mycket om.
Det här är mitt SSU och det spelar ingen roll hur många spydiga, hatfyllda blogginlägg eller missvisande artiklar som skrivs om vårt ungdomsförbund, det här kommer jag alltid att ha kvar.
Tyckte Anna N klockan 21:46
6 Comments:
Ja-a! Så är det.. och jag kan lova att vi alla önskar att vi var lite mer som du.. Gonatt vännen, luv ya! =)
Vad fint Anna! Tänk om fler kunde rota lite i sitt minne och hitta sitt eget SSU. Fast det klart, jag kanske är naiv om jag tror att de flesta stannat i SSU av typ samma skäl som du och jag snarare än maktstrider... Jag är rätt naiv ibland.
Förresten, att presentera kampanjen för länstidningen i S-tälje var väl det enda vi inte improviserade oss till, det var väl förutbestämt? Länge leve att göra på känn :) Vann vi inte i alla våra kommuner kanske?
Tack för det fina du skrev om mig! Att nämnas i samma mening som de personerna är en mycket stor ära. Puss
Anna, du sätter ord på känslor som betydligt fler än du har. Jag känner i alla fall igen mej fullt ut (naturligtvis minus dina personliga exempel, men jag har mina egna). Du är så himla bra! Kram.
L: Tack :)
S: Aha, det var därför materialpresentationen inte gick så bra. Now I get it! Snart är det söndag och då får jag äntligen, äntligen träffa er igen!
E: Tack! SSU är oftast världens bästa, men kanske inte precis just nu.
Tack Anna - för de snälla orden och för att du är så klok.
Hälsningar från London
Helena: Tack själv! För så himla mycket men framförallt för att du tjatade på mig att ta körkort (trots att det tog typ fyra år).
Skicka en kommentar
<< Home