Grattis Amelie!

Vår älskade dotter blir två månader idag och än så länge har hon firat sin månadsdag genom att äta tre gånger, öva på leendet, ligga på mage och bli frustrerad över att hon inte kan krypa ännu samt, som varje dag, charma sin mor och far genom att bara vara den sötaste bebis vi skådat.

Igår lyssnade jag på Ulf Lundell när jag bakade bröd och lagade middag och när den vackra låten Sanna (nyårsafton Åre 1983) shufflades fram i ipoden blev jag alldeles tårögd. Ska lilla, fina Amelie flytta hemifrån och skapa sig ett liv alldeles själv? Såklart, även om det känns läskigt i föräldrahjärtat just nu. Tills dess ska jag göra allt som står i min makt för att hon alltid ska tro på sig själv, vara stolt över det hon gör och ta världen med storm när den dagen kommer.

För vill dom ha dej
får dom visa att dom tror
på fantasi, kan prata kull en byråkrat
Att dom törs slåss för sin sak
också när mörkret faller
att dom har närmare till kärlek än hat
Men du gör som du vill
och det är lång härifrån
Stanna kvar så länge du kan
i ditt barndomsland
du måste lämna det en dag
och följa linjen i din hand

En dag ska du stå brevid mej i solen och
veta vad det är jag slagits för
Och också du måste slåss och streta emot
om du vill ha din frihet kvar
Låt ingen tämja dej
Låt ingen tvinga dej
Låt ingen schackra med det enda du har