En dag bara

Det var en sån där dag där inget stod på schemat, inget möte, ingen speciell tid att passa förutom svärmorslunchen efter ett. Jag skrotade runt halvt dagspåklädd, t-shirt och kofta men halvt nattpåklädd, pyjamasbyxor och mysstrumpor. Satt på golvet hos det sjumånaders busfröet när hon ålade in under spjälsängen, bort till bokhyllan, till mina pyjamasbyxor vars tyg hon älskar, som hon kan ligga och klappa på länge utan att tappa intresset. Hon rullade och höll i sina fötter, hon sträckte sig efter leksaker och smakade på lekmattans kanter. Själv satt jag och läste Min far hade en dröm, av USAs nye president. Vi var så förnöjda, var och en insjunken i sitt. Hon gagaga-ade och bababa-ade medan jag slukade orden, sidorna, kapitlen. Ibland var vi i samma värld, jag sa Amelie? varpå hon tittade upp och avfyrade sitt stora, tandlösa leende. Ibland gav hon ifrån sig ett gnäll som sa Mamma, jag har fastnat! och jag hjälpte henne när hon än en gång baklängesålat in under spjälsängen men inte förstod konsekvensen av att huvudet hölls för högt upp när resten av kroppen utan problem gled in under sängen. Jag drog ut henne och hon lekte på mattan en stund innan det frustrerade gnället igen: Mamma, den här sängen är verkligen i vägen!