Men lilla vän!

Att vara SSU-ombudsman är världens bästa jobb, men igår hade jag två mindre roliga erfarenheter. Först skulle jag boka torgscenen för vår Burmamanifestation på lördag. Ringde ett 021-nummer men lyckades hamna hos en polis i Karlstad som frekvent kallade mig lilla vän.

- Jag skulle vilja boka torgscenen.
- Men lilla vän, borde du inte ringa kommunen då?
- Jag har bokat torgscenen förut, och den gången ringde jag också polisen.
- Men lilla vän tror du att polisen äger några scener?
- Nä, men man bokar via polisen.
- TROR du att polisen äger några scener?
- Nej, jag kanske ringer kommunen då.
- Gör det. Tjipp å hajk (sa han såklart inte, men det hade varit roligt)

Jag la på och ringde upp igen, hamnade hos västeråspolisen och bokade torgscenen. Sådär som man gör, men tydligen inte i Värmland. Lilla gubben.

Som avslutning på jobbdagen hittade jag en skål med pastasallad som stått i kylen sedan den 16 juni. Med i-poden på högsta, öppet fönster och tankarna på annat håll gick det ganska bra att diska ur skålen. Önskar bara att jag haft en fiffig klädnypa att sätta över näsan.

Om någon efter de här raderna känner att de är sugna på att jobba som SSU-ombudsman i världens finaste SSU-distrikt finns det en tjänst utlyst här. Och känner man att man vill ha inspiration och pepp istället för mina bittra onsdagsminnen rekommenderar jag det här och det här