This is the year

Dont say a word now baby, take my hand

Cause this is the year, this is the year it all will happen

Its finally here, I have been waiting all my life

Det där med nedräkning inför comeback-bloggen var ju fyndigt på idéstadiet. Då hade jag inte en tanke på att helgen skulle tillbringas utan internetuppkoppling. Nåväl, att blogga om bloggtorkan kan man inte ägna sig åt i all evighet så nu är det slut på det.

Det finns få saker som jag brukar bli så stressad av som att inte ha tillräckligt med tid. I de mest intensiva julklappsköpar-, kampanjplanerar- eller pluggperioderna brukar jag alltid kunna lugna mig själv med tanken Jag har ju faktiskt hela natten på mig. För det är först när det där tidskrävande på riktigt tar upp dygnets alla timmar som stressen sätter in for real. När jag ägnat halva natten åt det där som måste bli gjort och det ändå inte blir klart. Hur som helst, just nu har jag lyxigt mycket tid till mitt förfogande, men råbrist på ork istället. Jag är sjukskriven och bara sover. Ibland tittar jag på Will & Grace och Hem till gården också.

(Kom till sak då, människa! kanske någon (förutom jag själv) tänker nu. Vad vill du säga egentligen?!)

Ingenting, förutom att anledningen till att jag inte bloggar är att jag mår illa, svimmar, gråter över att jag inte köpte den sötaste mjukisbarbapapan och ja, är gravid helt enkelt.

Och det är ju alldeles ljuvligt egentligen. Framför allt för att jag har en fantastisk pojkvän som torkar mina tårar och utan att klaga äter korvmiddag på IKEA flera gånger i veckan för att det är det enda jag är sugen på.

Citatet från Marit Bergmans This is the year. Såklart.