Saknar så det gör ont

Resten av den lilla familjen är kvar på vårt sjukhusrum, själv får jag inte vara där utan ligger hemma med magsjuka. På vår lilla avdelning är det supernoga med hygienen så att de små (och i vissa fall är de verkligen väldigt, väldigt små. Bebisar som väger strax under ett kilo och sådär) liven inte ska få infektioner. Vi tvättar händerna tjugofyrasju och använder sådana mängder handdesinfektion att Linda Skugge skulle vara avundsjuk.

Hoppas att jag blir bättre tills imorgon. Annars åker jag till sjukhuset och parkerar mig utanför fönstret och tittar in på mina älsklingar. Det är såhär på rak arm den enda fördelen med att ha utsikt mot en bänk där patienter väntar på taxi.

Hur som helst, nu ska jag försöka sova igen och förtränga den onda saknaden i hjärtat.