Barack Hussein Obama

Strax efter G åkt till Uppsala och lilltjejen ätit frukost somnade hon om igen. Jag som trodde att hon var leksugen. Nu är jag rådvill och vet inte om jag ska sova lite till eller äta frukost eller göra något helt annat.

Naturligtvis såg vi Obamas installationsceremoni igår. Det var mäktigt, över en miljon människor på plats och många, många miljoner framför tv-apparaterna som säkert, som jag, drog en lättnadens suck när helikoptern flög hem George W Bush till Texas. Talen, sången, poesin - allt var som en försäkran om att nu finns alla chanser till att göra något bättre. Installationstalet var kanske inte de stora, svulstiga retorikknepens tal, jag imponerades istället av att Obama lyckades hålla enkelheten och balansen. Beskrivningen av världsläget hindrade inte de delar i talet som ingjuter hopp och som på allvar visar att förändring är på väg.

Barn under två år ska helst inte titta på tv, berättades det om i förra veckan, men när en så historisk händelse inträffar tyckte vi ändå att det var okej med lite tv-tid. Det kan vi berätta för henne när hon blir större, att hon som en sexmånadersbebis såg det historiska ögonblick som förhoppningsvis gör världen lite bättre.