Vasagatan en stekhet lördag:

Har just inhandlat en stor yoghurtglass på sjuelva och koncentrerar mig stenhårt på att inte spilla den smältande glassen på finklänningen. Det gäller att äta snabbt. Och då, fullständigt hysterisk barnsång på extremvolym i öronen:

Are you ready kids?
Aye Aye Captain!
I can't Hear you!
Aye Aye Captain!!

Who lives in a pinapple under the sea?
Spongebob Squarepants!
Absorbent and yellow and porous is he.
Spongebob Squarepants!
If nautical nonsense be something you wish.
SPONGEBOB SQUAREPANTS!!

I det läget gäller det att fatta ett snabbt beslut. Slänga glassen på marken och skruva ner volymen i ipoden till en acceptabel promenadnivå eller äta fort som tusan och hoppas att de speedade barnen och den skrikande kaptenen är klara snart. Jag valde det senare alternativet och avfyrade samtidigt ett leende som jag hoppades utstrålade: Det är inte meningen! Hade jag fått välja hade jag inte gått här och hetsätit glass och lyssnat på ledmotivet till Svampbob fyrkant på högsta volym. Det bara bleeev så. Tveksamt om mina medgångtrafikanter förstod.