Hoppas du blir kvar i stan, om du känner dig som jag, för hösten kan bli lång

Nu har höstkänslorna satt in på allvar. Inhandlade värmeljus på IKEA idag och längtade tills det blev tillräckligt mörkt i köket för att tända dem. Lyssnade på Peter Jöbacks Sommarens sista sång på väg till jobbet och blev glad över att gå ut utan jacka och frysa liiiite på morgonen.

Mina cravings för krispig luft, halsduk och ånga ur munnen har jag bloggat om förr vill jag minnas:

30 augusti 2005
Jag vill bo i Lapplandsfjällen. Där utlovas regn enligt väderleksrapporten på tv. Det är dags för höst nu, for gods sake!

8 september 2005
Någon mer som längtar efter hösten? Jag är trött på värme och sätter på mig värsta höstjackan varje morgon i protest. Det resulterar ju oftast i att jag är svettig och äcklig när jag kommer till skolan... Dumt. Och Sabina, my partner in crime, som gillar hösten lika mycket som jag har dragit till Milano. Ingen ordning!

22 september 2005
Nästa helg ska jag kanske till Skansen med Sabina (eller Sabiiiina, som hennes fantastiska lillebror Victor säger). Hur som helst hoppas jag att det blir kallt. Vi ska nämligen ha halsduk och vantar och det ska ryka ur munnen. Så det så.

25 september 2006
På torsdag beger jag mig till Barcelona och när jag kommer hem förväntar jag mig höstväder med vantar och ånga ur munnen. Okej?

1 oktober 2006
Och fortfarande är det ganska varmt, är det inte? Höst nu, tack!