Nu är det över.

Det är nog dags för någon sorts sammanfattning av den verklighetsfrånvända fantastiska kongressvecka som precis tagit slut. Den innehöll framförallt korrläsande och layoutande av tidningen Kongressnytt som jag var någon sorts redaktör för. Inget annat har tagit upp så många tankar under de senaste fem dagarna som den krypande ångesten över att inte lyckas fylla hela tidningen eller att jag skulle missa stavfel, skriva fel namn under ett foto eller vad som helst egentligen. Tack vare N, E, R och J i redaktionen gick det vägen. Det kom ut fem nummer, precis som uppdraget var. Det var dessutom fem okej tidningar. Bättre än jag hoppats.

Men sedan var det de sakerna som gav extra lyckobubblor i magen. Våra fina västmanlänningar som vad glada, pigga och fräscha trots att jag antar att de snittade max fem timmars sömn per natt. Dessutom var de politiskt insatta, jämkade ihop förslag och förhandlade nätter och dagar igenom. Jag är imponerad!

Och så G. Såklart. Som blev invald i förbundsstyrelsen och som jag är så stolt över så jag håller på att spricka. Det finns ingen som är så bra som han, och att jag fick vara ombudsman när han blev invald är nästan det coolaste.

Klockan är tio i två, jag sitter i min festklänning framför en dator på ett hotell i Örebro och sunkbloggar. Man skulle kunna säga att det är tragiskt. Men det gör inget. För lyckobubblorna i magen finns där och det betyder allt.