Ska du schemalägga hela livet eller ha din rastlösa frihet kvar?

Av allt att döma verkar det vara på sin plats med en uppsamlingsblogg. Det var ett tag sen jag bloggade och en hel massa har hänt under helgen, som framförallt präglats av vänner som givit mig massor av välbehövlig energi.

Igår hämtade jag upp L på förmiddagen, vi åkte till expen och donade med våra tjuganlotter. Det var många kontrollrutor som skulle skrapas, pengar som skulle räknas och vinstlotter som skulle hittas. När vi kände oss nöjda, och dessutom ätit varsin torr smörgås med ett glas vatten till för att fira lördagen, åkte vi och hämtade S. Han har just flyttat till en alldeles gorgeous lägenhet i Västerås och när man flyttar hemifrån är det obligatoriskt med IKEA-häng, så vi åkte till Hälla. Där provade vi soffor och sängar och öppnade skåp och lådor och kollade porslin och spagettiburkar. Men mest av allt pratade vi om livet och kärleken och värmeljusen, så som man gör på IKEA. När vi kände att vi fått nog av Billybokhyllor och julpynt åkte vi ner på stan och hängde i A:s trappa ett tag tills han behagade komma ner. L och jag kollade klänningar och skor, S och A pratade mest och hamnade på efterkälken hela tiden. På kvällen var det middag och drink med ett gäng människor jag imponeras av och beundrar och sedan somnade jag i soffan vilket med all önskvärd tydlighet känns i nacken idag.

Söndag innebar några ineffektiva timmar på jobbet. Det bästa som hände var att jag köpte grön ärtsoppa och A kom förbi med nybakat kikärtsbröd. Annars var det mest segt och skrivaren ville inte alls som jag ville. Så jag åkte hem och diskade istället. Väldigt välbehövligt dessvärre. Precis som söndagstraditionen bjuder promenerade jag hem till A på kvällen för middag och Agenda. Och vilket konstigt avsnitt av Agenda sen! Bill Clinton tycker att det värsta som kan säljas ut är vägar och järnvägar, först efter att ha lallat på om det ett tag kom han in på sjukvården. Och Teherans första kvinnliga busschaufför vars son tycker att det skulle vara softare att utfärda dödsdomar än att köra buss, och dessutom tyckte att kvinnans plats är i hemmet. Och professorn i ekonomisk historia som snackade feminism på en så basic nivå att det hade passat på en av SSUs grundkurser. Eller så är det bara jag som är trött.

Fick ett mejl med fina bilder av mamma idag. De är från sommaren 1983, jag var ett halvår ungefär och på första bilden syns mamma (leendet är Fannys!), gammelmormor, mormor och jag. På den andra är det mormor och hennes barn med respektive samt hela samlingen av barnbarn. Mina fina kusiner som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Nu har jag i alla fall hittat några av dem på Facebook och fått en välbehövlig kusinupdate!





Rubrikcitatet passar väl kanske inte in, men är från Winnerbäcks För den som letar, och är så klokt.