Jag ramlade!

Sitter på expen och väntar på att kopiatorn ska göra klart sitt jobb inför morgondagens kandidatutbildning.

Var nere vid minibussen för en stund sedan för att packa in en hel massa saker och lyckades med det överraskande att ramla rakt ner i den blöta asfalten med två beachflaggor på ryggen. Joråsatte. Tanken var att öppna bakluckan men jag upptäckte snart att jag liksom stod för nära, smidig som en panter lutade jag mig bakåt och tog också ett steg från bilen. Där stod dessvärre det ihopfällbara bordet och följden blev en inte lika
panterlik ramling. Jag fnissade tyst för mig själv och var glad att ingen verkade ha sett min lilla fadäs. Trodde jag.

Förbi gick två hippa, festklädda kids som förståeligt nog inte fnissade tyst utan gapskrattade. Med tanke på skenande ungdomsarbetslöshet och andra mörka framtidsutsikter unnar jag dem alla gapskratt de kan få.

Utanför hissen träffade jag förresten nattvakten som sa Jaså, är det dags för möte igen? Förra gången vi sågs var inför SSU-distriktets 90-årsjubileum. Idag hann vi inte prata så mycket men förra gången berättade han om sin fackliga bakgrund och att han kände igen sena kvällar på expeditioner med mötesfix.

Nu har kopiatorn tystnat och jag hoppas att det är för att den är klar och känner sig redo för natten och inte för att det är papperstrassel.