Och nu då?

Du drar mig till soffan
vi lägger oss ner, och du viskar
Den här stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer

Hela jag är så trött, så trött. Sitter och stirrar på skärmen och försöker betala fakturor men minns inte riktigt hur man gör. Stirrar ett tag ner på tangentbordet som har lite chokladglassfläckar precis vid bokstaven T. Fläckarna kommer av någon som mitt i brinnande valrörelse tyckte att det var smidigt att kombinera lunch (chokladglass) med skrivande av pressmeddelande.

Mitt huvud och min kropp behöver sova och jag måste ta mig tid till det. Snart, snart, snart. Ikväll kanske. Fast först städa och tvätta. Sedan packa lite. Imorgon konståkningsträning 08.00 och sedan Stockholm I guess. Vill sitta på Kulturhuset och vara anonym. Det är det bästa.

Lyssnar på en konstig version av Tvivel som liksom är lite upp-speedad. Passar inte alls mitt humör.

Citatet från Tomas Andersson Wijs Vi är värda så mycket mer