En massa

Ibland kommer jag på hur mycket jag saknar att lära mig nya saker varje dag, att utmanas intellektuellt och att uppleva något som inte tillhör det vardagliga. Lördagen var ett iblandtillfälle som började med samhällsekonomiskt seminarium med Pär Nuder. Österåkerssonen och landets förre finansminister diskuterade Sveriges ekonomi från 1994 och framåt.

De mest intressanta diskussionerna kom (som så ofta annars) under fikastunden då vi pratade om skolan. Det gör ont att Jan Björklund i sin förändringsiver så uppenbart delar upp barn i ett a- och ett b-lag redan tidigt i skolan. De som klarar att smöra sig till ett högt ordningsbetyg och de som inte gör det. De som vill läsa ett teoretiskt program på gymnasiet och därmed får behörighet till en vidare utbildning på högskolan och de som inte får det.

På eftermiddagen åkte jag tillsammans med A till Östra aros och Uppsalas kulturnatt. Vi började med en fulparkering på Willys för att komma undan hysteriska tio kronor för tolv minuter i ett parkeringsgarage. Vi sjöng allsång tillsammans med Uppsala akademiska kammarkör i det nyligen invigda konsert & kongress där staden bredde ut sig utanför glasväggarna. Vi spanade in det rättvisemärkta utbudet på Globalen och åt grillad majskolv vid Saluhallen. Vi checkade in fina Amaro jazzqvartett på internationella scenen och åt mezetallrik och falafel. Vi fick mersmak för allsång och sjöng i missionskyrkan tills det blev för mycket Gud och herren och ställ er i en ring och känn känslan av att sjunga mot varandra. Vi köpte utgallrade böcker på stadsbiblioteket, begav oss in i värmen på The english bookshop och läste böcker om arbetarrörelsens fanor på folkrörelsearkivet. Vi köpte en strut brända mandlar som A slängde till mig men missade mina utsträckta händer och träffade bildörren istället. På fulparkeringen i Uppsala lämnade vi en hög med mandlar och i regnet hem lyssnade vi på Kent och sammantaget var det den finaste dagen och kvällen på länge. Förutom mandlarna då. Bittert.

På söndagen ändrade vi inte på ett vinnande koncept utan var politiska på förmiddagen och kulturella på eftermiddagen. Men det hinner jag tydligen inte skriva om nu. To be continued, as we say.