Jag ♥ Västerås

Lägg gärna märke till att jag tagit bild på det mest turistaktiga motivet av dem alla, Svartån med de pittoreska husen och stadshusets torn i bakgrunden (det var för övrigt där jag klickklackade runt i jakt på protokoll igår eftermidag)

Ungefär nu firar jag och Västerås tre år tillsammans. När jag flyttade hit och blev sambo med A pratade vi ofta om hur mysigt det var att bo (nästan) mitt på stan och hur mycket man kunde göra när man (nästan) bodde mitt på stan. Som att gå på bio, promenera i hamnen, gå på Konstmuseet eller teatern eller konserthuset och en massa annat. Så mycket av det där gjorde vi nog inte, men idag slog vi på stort och gick på invigningen av den uställning med BG Broströms fina skulpturer som från och med idag finns på Västerås konstmuseum. Det är han som bland annat har gjort Asea-strömmen som finns vid Stora torget och den stora träskulpturen i taket i foajen på expen (om det är någon som läser det här som brukar hänga där). A fantiserade innan om att det skulle vara som i Sex and the city med vinglas och kändisar och grejer, men fick sedan nöja sig med alkoholfri cider i platsglas och salta pinnar. Också kändisspottade vi Anders Lif.

Skulpturen heter Första maj, konstnären är BG Broström och anledningen till att bilden är så dålig är att jag är en kass fotograf. Innan beskärning består bilden av några människors huvuden och handlingarna till vår extra-dåk. Antingen så tog jag bilden av misstag eller så var det ett infall av konstnärlighet.

När vi sedan åt wokade nudlar med kyckling, räkor och nötter och drack rödvin blev vi nostalgiska och lät som ett gammalt strävsamt par för några minuter:
A: Minns du när vi var på Kulturnatten första gången? Då spelade ett band där uppe på taket ovanför Punkts entré.
Jag: Var det samma år som vi var borta vid slottet?
A: Ja, och när du köpte en massa böcker på bibliotekets utförsäljning.
Jag: Men...har vi varit på Kulturnatten mer än ett år?
A: Nä, det har vi nog inte.