Kom så åker vi upp i Kaknästornet
Sitter på centralstationen i Stockholm och låter bli att köpa 30 minuter på det trådlösa, avancerade internetet för 40 kronor. Någon måtta får det ändå vara, tänker jag för mig själv och fortsätter att skriva bloggutkast i Word istället. Och snart snart tänker jag slå ihop datorn och sitta och titta på folk som möter varandra efter lång tid isär. Ska spana extra på pojken som står och fumlar med blommorna som han ska ge till den som har fångat hans hjärta. Antar jag. Antagligen kommer jag dessutom ägna några minuter åt att fundera på det faktum att fler och fler av de bänkar som tidigare tagit upp det största utrymmet i den stora hallen på centralstationen nu ger vika för kapitalismen. Det blir fler caféer, fler montrar med Astma och Allergi Förbundet och fler av de där som vill ha våra pengar. Vill man sitta och göra inget förutom att vänta och titta finns snart ingen plats kvar. Om man inte köper en kaffe med ett literpris i paritet med ett bättre vin förstås. Njutningen i att titta på återförenade familjer och fumlande blomsterpojkar är snart ett nöje få förunnat. Det viks till dem som har råd, de som utan att blinka signar upp sig på dyrt trådlöst nätverk och som köper chai latte oavsett vad den kostar. Reclaim centralstationen säger jag.
Pojken som fick den nervösa pojkens blommor blev tårögd och de kramades sådär länge som man gör när allt omkring en försvinner och det känns som om man är de enda två människorna i hela, hela världen.
I Västerås gick jag hem iklädd manchesterkavaj, halsduk, stickad klänning och tjocka strumpbyxor samtidigt som jag sparkade i gula löv och hade Ulf Lundell i lurarna. Det hela var så höstklyschigt och lite (men bara lite) sorgligt då jag kom på att jag nog druckit sommarens sista glas rosé nu. Och inte ens på uteservering den här gången, men däremot med hallonpaj och vaniljsås. Fantastisk dekadent kombination om jag får säga det själv.
Och ja, Astma och Allergi Förbundet har tydligen plockat russinen ur kakan när det gäller de svenska skrivreglerna. De praktiserar kreativ skrivning och blandar stora och små bokstäver huller om buller också lite särskrivning on top. Mycket spännande.
Pojken som fick den nervösa pojkens blommor blev tårögd och de kramades sådär länge som man gör när allt omkring en försvinner och det känns som om man är de enda två människorna i hela, hela världen.
I Västerås gick jag hem iklädd manchesterkavaj, halsduk, stickad klänning och tjocka strumpbyxor samtidigt som jag sparkade i gula löv och hade Ulf Lundell i lurarna. Det hela var så höstklyschigt och lite (men bara lite) sorgligt då jag kom på att jag nog druckit sommarens sista glas rosé nu. Och inte ens på uteservering den här gången, men däremot med hallonpaj och vaniljsås. Fantastisk dekadent kombination om jag får säga det själv.
Och ja, Astma och Allergi Förbundet har tydligen plockat russinen ur kakan när det gäller de svenska skrivreglerna. De praktiserar kreativ skrivning och blandar stora och små bokstäver huller om buller också lite särskrivning on top. Mycket spännande.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home