Ska snart åka och hämta G efter distriktsstyrelsemötet. Det känns konstigt av flera anledningar. Till att börja med har jag inte varit vaken så här sent på länge (Klockan är snart halv tio! En halvtimme efter På spåret-sluttiden!). För det andra har jag inte riktigt vant mig vid att inte vara med på dessa ds-möten ännu. För det tredje är det fortfarande en ny och väldigt angenäm vana att somna brevid distriktsordföranden. Me like kan man säga.
Tisdagskvällen till ära lyssnar jag på den fina lp-skivan Arbetarrörelsens sånger - Sånger som inte tystnar. Jobbar lite, sjunger lite och packar lite för de närmaste dagarna som ska spenderas på Bommersvik och i Riddarhyttan. Konstaterar som alltid att volymen på min lp-spelare gärna höjer sig lite som den känner för. Nu är det exempelvis en instrumentalversion av Internationalen som spelas aningens för högt inne i rummet. Jag som sitter i köket hör nog inte tillnärmelsevis lika mycket som grannarna. Hoppas att de står upp och sjunger med, annars behövs det en viss uppsträckning i grannskapet.
En sista fundering, lyssnar på Warsawianka, Oss alla ungani vet. Slås varje gång av hur lustigt det är välja artister som låter som en PRO-kör på dekis att sjunga den. Why oh why liksom? Klicka på länken där ovan så kan du sjunga med en frän nittiotals-midi-formatsversion av sången. Oavsett om du inte sjunger i samma tempo eller inte kan låten egentligen blir det mäktigare än inspelningen på skivan iallafall.
Det var en kort bloggpaus som blev ett långt blogguppehåll fullt av prestationsångest. Jag utlovade ju långa, fina texter under jullovet men av det blev intet.
Jag har firat jul, nyår och min 25-årsdag. Jag har varit sjuk och vilat i Uppsala, Åkersberga, Sundsvall, Riddarhyttan, Åkersberga och Uppsala igen. Nu mår jag bra igen dock.
Och nu har jag inte skrivlust längre. Kanske imorgon!
