Lite bilder, lite text

Pappa, O och F besökte vackra (och varma) Västerås i början av veckan. Amelie var såklart den stora tilldragelsen och förutom att mysa med henne hann vi med att äta middag på stan och frukostbuffé på Stadshotellet. De andra badhängde på Lögarängen medan vi var en snabbis på sjukhuset för att ta några prover som glömts bort i värmeböljan. 

Igår åt vi grillspett på balkongen. Ljuvligt och mysigt! Extra härligt att lilltjejen var vaken, hon är alldeles uppenbart en kvällsmänniska so far. Men efter någon timme i pappas tröja och mammas famn somnade hon.

Det är visst nån som är tillbaka

Jag mår bra! Det är värt att skriva ner här på bloggen faktiskt. För så bra som jag mår nu har jag inte mått sedan i december, strax innan graviditeten. Nu är jag övertygad om att jag exempelvis skulle fixa en valrörelse utan sömn men med massa nattaffischering och tidiga flygbladsutdelningar. Bara en sådan sak som att jag i helgens högsommarvärme städade bilen. Flera timmar av dammsugning och dammtorkning i stekande sol utan vare sig svimningskänslor eller illamående. Jag är tillbaka! Äntligen!

Softishdagar med lilltjejen

Vi har varit hemma sen igår, idag klockan 11.00 är det sjukhusbesök och om allt verkar stå rätt till blir vi utskrivna då. Underbart.

Annars tar vi det lugnt, lär känna vår nya familjemedlem och njuter av sommaren.

Isolerade

Pew, det där med att vara magsjuk på sjukhuset var en riktigt, riktigt dålig idé. Direkt när personalen fick reda på att jag var sjuk stängde de in G och A i ett rum där de skulle hålla sig isolerade och försöka låta bli att bli sjuka. Det lyckades det med. De personer som vågade sig in i rummet, till exempel för att lämna mat åt A, hade avancerade rockar och handskar på sig. Morgonen efter åkte jag till sjukhuset för att om möjligt få återförenas med mina älsklingar och annars få tag på min mobilladdare eftersom jag nu inte kunde få kontakt med vare sig omvärlden eller sjukhuset. Sköterskan som fick syn på mig sa Är det du som har kräkts? Ut! Ut! varpå jag gick ut, satt på en bänk i fem timmar för att vänta på vidare besked och sedan blev insläppt till resten av lilla familjen. Vi tillbringade ytterligare ett dygn i isolering innan vi blev utsläppta.

Idag är vi än mer utsläppta, på dagpermission faktiskt. Åtta underbara timmar hemma i lägenheten och en sväng på stan.

Saknar så det gör ont

Resten av den lilla familjen är kvar på vårt sjukhusrum, själv får jag inte vara där utan ligger hemma med magsjuka. På vår lilla avdelning är det supernoga med hygienen så att de små (och i vissa fall är de verkligen väldigt, väldigt små. Bebisar som väger strax under ett kilo och sådär) liven inte ska få infektioner. Vi tvättar händerna tjugofyrasju och använder sådana mängder handdesinfektion att Linda Skugge skulle vara avundsjuk.

Hoppas att jag blir bättre tills imorgon. Annars åker jag till sjukhuset och parkerar mig utanför fönstret och tittar in på mina älsklingar. Det är såhär på rak arm den enda fördelen med att ha utsikt mot en bänk där patienter väntar på taxi.

Hur som helst, nu ska jag försöka sova igen och förtränga den onda saknaden i hjärtat.

Det blir inte vackrare

Ändrade planer

Sabina- och Isabellabesöket fick dessvärre skjutas på framtiden. Vi ägnade onsdagen åt att föda barn istället, en makalös upplevelse! Nu är hon här, Amelie. Sex veckor för tidigt men ändå 45 centimeter lång och 2660 gram tung. Eller lätt kanske. Vi ligger på avdelningen för för tidigt födda och har spenderat dagen med att sondmata, byta blöja, tvätta och gosa med vår sötnos. Det här är livet!

Senaste nytt

Dagens besök på lasarettet avlöpte utan minsta krångel och avslutades med att vi inte bokade någon ny tid och istället fick beskedet att kommer den nu så kommer den. Bebisen alltså. Pyret. Vars lungor nu bör vara färdigutvecklade, både tack vare den naturliga bebisutveckligen och den kortisonspruta som togs för några veckor sedan för att skynda på lungmognaden.

Utan att jag riktigt visste att jag skulle bli det det så är jag väldigt lättad efter dagens besked. Ultraljud och gynekologisk undersökning med olika läkarutlåtanden varje vecka har oroat mer än jag egentligen förstått. Fast sedan jag låg inlagd har jag utvecklat det lätt otrevliga beteendet att fråga läkarna Jaha, var vill du ha mig? och sedan hoppa upp i gynstolen och låtsas vara oberörd. Fast det är jag såklart inte. Kan någon vara det?

Imorgon kommer S och I på besök och förberedelserna är softa. G målar hylla, jag bloggar och Pyret buffar runt i magen. Välkomna till Västerås!

What I like about Västerås

Med tjugo minuter kvar innan dagens barnmorskebesök startar sitter jag i soffan och bloggar. Avstånden i den här stan är inte så stora. Det regnar, och det har regnat hur länge som helst. Sen igår kväll ungefär. Det är ganska mysigt.

Inget, I tell you!

Söndagskväll med en kvart till kvällens avsnitt av Kommissarie Morse. Lunch med G:s mamma och pappa. Shopping av babyskydd. Snabbkoll på Mio-rean utan minsta shopping. Lång frukost med älskling och DN som fantastiskt sällskap. 

Och dessutom nylayoutad blogg med Lundell-citat.

Jag har verkligen inget att klaga på.

Vad skulle du göra om...?

Jag är min egen försökskanin, lever i mitt eget lilla experiment. Det går ut på att besvara frågan: Vad skulle du göra om dygnet endast hade två timmar? So far, verkar det som om jag mest skulle shoppa eller äta:

Lördag, barnvagnsshopping på Barnens hus och matshopping på COOP

Söndag, promenad till stan och pärmshopping till bokhyllan

Måndag, lunch på Kungsbyn med G:s pappa och farmor, samt lasarettbesök

Tisdag, promenad till stan och fika med L

Onsdag, ont ont ont i kroppen och därmed sängläge till kvällen då de två effektiva timmarna tillbringades på förlossningsavdelningen med sammandragningar, bricanyl och en bebis som än en gång valde att stanna i magen (Go Pyret!)

Resten av tiden tillbringas i sängen eller i soffan. Inte så spännande, inte så givande och inte så utvecklande heller faktiskt. Men med världens finaste sambo som sällskap är det ganska roligt i alla fall. Och när allt kommer omkring är det ju bara sisådär femtio dagar kvar.