Dag 1, pendling is da shit

Med en vecka kvar till nya jobbet har jag idag smygkickat igång pendlandet. Checkade av hur lång tid det tar att gå till stationen, imorgon ska jag testa en ny väg för att se om jag kanske kan spara in någon promenadminut som kan tillbringas i sängen istället. Att lämna saker åt slumpen ligger inte riktigt för mig. Själva tågresan då? Jotack, inga förseningar och frukost, Dagens nyheter och bekanta på tåget. Var dock alldeles för tidsoptimistiskt på vägen hem och tillbringade en kvart på Åhléns city och en halvtimme vid en dator på centralen för att läsa igenom skolrådslagets plattform. En fet skandal att varken elevinflytande eller elevdemokrati nämns en enda gång i texten som annars är fullproppad med både spännande och mindre festliga förslag för framtidens skola. Inte speciellt nytänkande och schyst för eleverna att sträcka ut en hand till furir Björklund för att få en bred uppgörelse kring betygen. Betyg i lägre åldrar handlar inte på något sätt om att elever och föräldrar på ett tydligare sätt ska få koll på hur mycket eleven kan eller åt vilket håll utvecklingskurvan pekar. Det innebär bara att lusten att lära blir mindre och betygshetsen större. Jag väljer individuella utvecklingsplaner och regelbundna utvecklingssamtal framför intetsägande bokstavskombinationer på ett papper. Any day of the week faktiskt.

Ödmjuk?

Checka mig och den bästa efterträdaren man kan ha på www.vastmanland.ssu.se. Efter nästa fredag kan ni kalla oss Simon och Anna, nu föredrar vi the dream team.

Mer! Ge mig mer!

För en tjej med sinnessjukt dåligt lokalsinne är det här det finaste sms man kan få:

Jag hittade till slut. Tack för hjälpen. Du är som en eniro-tomte

Jag ville bara säga det.

Ord & Stora partiet S

Häromdagen skrev en av de brightaste SSUarna i Västerås "Saker blir ju jobbiga om de blir för många, ord däremot kan man aldrig ha för många av" till mig på msn. Han har så himla rätt! Men ibland blir tankarna jag vill få på pränt alldeles för många, alldeles för stora och tar alldeles för krångliga vägar. Då spelar det ingen roll hur många vackra och användbara ord jag kan stapla på varandra, ibland är inte tankarna och fingrarna på tangentbordet överens helt enkelt. Precis så är det nu.

Fick förresten ett spam-mejl idag från BIG party S. Fast jag fattade inte att det var spam utan jag öppnade mejlet därför att, och nu kommer den nördigaste förklaringen ever, jag trodde att det var från socialdemokraterna. Mitt parti. Stora partiet S liksom. Men istället var det någon som ville att jag skulle gambla och vinna jackpots. Det utlovades dessutom att det skulle vara Safe, Secure, FUN! Inte helt olikt partiet med andra ord.

Det är en storm på väg i natt, rannsaka och bekänn

Klockan är ett. Om sju timmar ska jag hämta S för en ny härlig dag på jobbet. I morse hämtade jag honom vid samma tid och efter några timmar på expen åkte vi till Bommersvik för lunch, seminarium, fika, seminarium, buffé och snack med utsikt över vackra Yngern. Sedan blev det roadtrip hem med Winnerbäck och en sovande S som ett lovely sällskap. Med den här intetsägande beskrivningen av dagen vill jag berätta att jag borde sova nu om jag ska orka med torsdagens begivenheter. Verkligen jättemycket borde jag sova nu. Om det inte vore för det faktum att mina grannar har fest och spelar väldigt hög musik. Sådär så att det vibrerar i väggarna och jag inte riktigt hör vad jag tänker. Vilket i och för sig kanske är lika bra eftersom jag mest tänker Åh vad jag är trött. Åh vad jag vill sova precis nu.

De där ränderna som aldrig går ur

För en herrans massa år sedan när familjen åkte på semester till Köpenhamn och just skulle checka in på hotellet fick mamma ett utbrott på mig. Hon tyckte att det var helt galet att jag inte kunde plocka ihop mina saker i väskan istället för att hoppa ur bilen med en bok och några tuschpennor i handen.

När jag i morse gick ut till bilen med tumvantar, handväska, nycklar, mobil, tepåse och ordförandeklubba i händerna tänkte jag att vuxen och ordentligt - det blir jag nog aldrig.

Ska du schemalägga hela livet eller ha din rastlösa frihet kvar?

Av allt att döma verkar det vara på sin plats med en uppsamlingsblogg. Det var ett tag sen jag bloggade och en hel massa har hänt under helgen, som framförallt präglats av vänner som givit mig massor av välbehövlig energi.

Igår hämtade jag upp L på förmiddagen, vi åkte till expen och donade med våra tjuganlotter. Det var många kontrollrutor som skulle skrapas, pengar som skulle räknas och vinstlotter som skulle hittas. När vi kände oss nöjda, och dessutom ätit varsin torr smörgås med ett glas vatten till för att fira lördagen, åkte vi och hämtade S. Han har just flyttat till en alldeles gorgeous lägenhet i Västerås och när man flyttar hemifrån är det obligatoriskt med IKEA-häng, så vi åkte till Hälla. Där provade vi soffor och sängar och öppnade skåp och lådor och kollade porslin och spagettiburkar. Men mest av allt pratade vi om livet och kärleken och värmeljusen, så som man gör på IKEA. När vi kände att vi fått nog av Billybokhyllor och julpynt åkte vi ner på stan och hängde i A:s trappa ett tag tills han behagade komma ner. L och jag kollade klänningar och skor, S och A pratade mest och hamnade på efterkälken hela tiden. På kvällen var det middag och drink med ett gäng människor jag imponeras av och beundrar och sedan somnade jag i soffan vilket med all önskvärd tydlighet känns i nacken idag.

Söndag innebar några ineffektiva timmar på jobbet. Det bästa som hände var att jag köpte grön ärtsoppa och A kom förbi med nybakat kikärtsbröd. Annars var det mest segt och skrivaren ville inte alls som jag ville. Så jag åkte hem och diskade istället. Väldigt välbehövligt dessvärre. Precis som söndagstraditionen bjuder promenerade jag hem till A på kvällen för middag och Agenda. Och vilket konstigt avsnitt av Agenda sen! Bill Clinton tycker att det värsta som kan säljas ut är vägar och järnvägar, först efter att ha lallat på om det ett tag kom han in på sjukvården. Och Teherans första kvinnliga busschaufför vars son tycker att det skulle vara softare att utfärda dödsdomar än att köra buss, och dessutom tyckte att kvinnans plats är i hemmet. Och professorn i ekonomisk historia som snackade feminism på en så basic nivå att det hade passat på en av SSUs grundkurser. Eller så är det bara jag som är trött.

Fick ett mejl med fina bilder av mamma idag. De är från sommaren 1983, jag var ett halvår ungefär och på första bilden syns mamma (leendet är Fannys!), gammelmormor, mormor och jag. På den andra är det mormor och hennes barn med respektive samt hela samlingen av barnbarn. Mina fina kusiner som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Nu har jag i alla fall hittat några av dem på Facebook och fått en välbehövlig kusinupdate!





Rubrikcitatet passar väl kanske inte in, men är från Winnerbäcks För den som letar, och är så klokt.

Välkommen till dårhuset

Konversation under förmiddagsfikat:

M: Det är nästan snuskigt hur mycket han drack idag. Jag hällde i fullt och sen gick jag och hämtade min vattenflaska. När jag kom tillbaka var det tomt!

K: Vi tar verkligen hand om honom bra. Det är tur, annars hade han inte blivit så gammal.

M: Ja! Och vilken tur att Anders tog hand om honom i somras.

Jag: Det var riktigt snällt. Långhårig har han blivit också.

Vem vi pratade om?

Sixten såklart:

Torsdag

Så här ser en helt vanlig dag i ombudsmannalivet i vackra Västmanland ut. Det läses bäst nerifrån och upp om man inte är en sucker för bakvänd kronologisk ordning.



23.30 Har äntligen börjar bli varm efter hällregn och isande fötter

20.40 Lämnar av viktiga papper hos L

19.45 Skjutsar hem S, håller på att krocka med en lyktstolpe och drar tillbaka till Västerås

18.05 Träffar de finaste SSUarna och pratar om en massa framtida SSU-grejer

17.10 Åker till Skinnsberg

16.20 Byter tillsammans med A till vinterdäck på lilla bilen. Det hällregnade och vi såg en mus. And that's about it.

15:44 Snart bär det av hemåt för att byta till vinterdäck på bilen samt kanske sova en kvart innan jag drar på dejt med SSU-Skinnskatteberg. Det här var ju en alldeles fantastiskt tråkig bloggdag, det måste jag erkänna. Bättre lycka nästa gång.

13:52 Skolbesök och lunch avklarade. Morgonens tidsschema gick över förväntan och vi kom till och med till skolan tidigare än planerat. Nu är det fix på expen som gäller.

08.30 Tiden går uppenbarligen väldigt fort när man har roligt. Nu har jag lyssnat på p3 nyheter för fjärde gången idag, skrivit in nya medlemmar, betalat räkningar, skickat fakturor och mejlat lite. Trodde att jag skulle hinna uppdatera hemsidan om nästa helgs kurser i SSU-distriktet men det får bli i eftermiddag. Klockan nio ska jag hämta V, kvart över nio ska vi träffa A på högskolan för lite fix, klockan halv tio ska vi hämta upp L och klockan tio ska vi vara fit for kampanj på Apalbyskolan. Ett perfekt avvägt tidsschema om jag får säga det själv.

07.05 Dagens första kopp kaffe tar slut samtidigt som det på nyheterna varnas för den där berömda första snön. Snö? Idag? Helst inte va?

06.10 Äter frukost framför datorn, skriver upp nya saker på den groteska attgöra-listan samt lyssnar på Morgonpasset i P3.

05.50 Hämtar S och skjutsar honom till tåget. Håller tummarna idag!

05.00 Jag snoozar for ever and ever eller åtminstone till tjugo över fem när jag går upp.

Låt det blåsa

Jag har blanka golv
luften går att andas
jag har städat och lagt undan
slängt och sorterat
det är rent nu

Så småningom börjar de berömda bitarna falla på plats. Framtidsångesten har dämpats betydligt, det är lättare att andas och jag är så glad. Om någon månad börjar myspendlingen med frukost och morgontidningar på tåget till Stockholm igen (även om jag såhär tre år efter senaste pendlingsomgången har en lätt romantiserande bild av tågtimmarna). Den femte november börjar jag jobba som politisk sekreterare på SSU-förbundet. Det är spännande, läskigt och ska bli så fantastiskt roligt!

Annars funderar jag mest på hur det kan komma sig att en vecka i Västerås är typ sju dagar men en vecka i Uppsala är nästan en månad.

Citatet från Winnerbäcks Blanka golv. Winnerbäck, 20 november, Västeråshallen. Vi ses väl?

Det här med korrekt svenska

Jag påstår inte att jag alltid använder ett strålande språk. Krånglar ibland med var och vart och skriver ihop ord som egentligen borde vara särskrivna. Men kanske hellre det än tvärtom i och för sig.

Hur som helst, en viss ordning och reda tycker jag ändå att man kan kräva. Till exempel när de som utlyser en tjänst menar att den som söker ska kunna uttrycka sig väl i tal och skrift men själva särskriver och behandlar det svenska språket så illa att skämskudden nästan åker fram. Eller vad sägs om texten "Jag bekräftar härmed att ovanstående namn är stavade på samma sätt som i passen stavet" när en resa ska bokas. Man kan ju tycka att en mening som handlar om att saker och ting ska vara rättstavade borde skrivas på ett hyggligt korrekt sätt. Eller det kanske bara är jag.