Söndagstankar

Vem vågar drömma när jobben är i fara?
Vem vågar hoppas när ingen kan förklara?
Banker och pampar dom styr Hallstahammar
Men dom ska få möta en vrede som flammar!
(Vem vågar drömma. P. Lejring/ G. Hellström)

Lånade några lp-skivor från expen igår. Så här är det... som SSU gav ut 1975, SSUs skiva Noterat från 1976 och den antagligen häftigaste: Rörelserock från 1984. I början av 80-talet lades bruket i Hallstahammar ner. Samtidigt startade ABF, Unga Örnar och fritidsförvaltningen i kommunen en alternativ musikverksamhet för att "visa att det fanns ett alternativ till den allt mer kommersialiserade rockindustrin". Skivan Rörelserock innehåller låtar om rasten i skolan, oron inför att bli arbetslös och livet i Hallsta. Torbjörn Andersson var fritidschef i Hallstahammar och beskriver arbetet med skivan: "De flesta brydde sig mest om de som blev arbetslösa, men inte så många tänkte på de unga i krisen. Rörelserock gav ungdomar möjligheten att sätta text och musik på sina tankar. Gruppen växte snabbt och snart gavs en LP ut som beskrev industrinedläggningarna, apatin och arbetslösheten." (Hela intervjun finns här).

Nu e're slut på Hallstadepressionen,
nu tar vi nya tag!
Vi tänker sätta sprätt på framtidstron
och från och med idag
så ska vi visa att vi har en styrka kvar
som ingen rubbar
Ja, vi ska visa företag och riksdagsgubbar
att det Hallsta som vi lever i
är värt att satsa på
och att människor har kraft fast dom är små!
(Nu e're slut . H. Helgesson)

Satt och blev alldeles historieromantisk för ett tag. Tänkte saker som att det kanske ändå var bättre förr, när SSUare spelade in musik om hur de vill förändra världen. Men så kom jag på att vår höstkampanj snart sätter igång. En del i kampanjen är en tävling på temat "Vad vill du förändra i världen?" som börjar imorgon De närmsta veckorna gäller det att hålla koll på ssu.se för då kommer tävlingsbidrag i kategorierna foto, text och musik att strömma in. Det här är en grym SSU-höst!

Vår bästa tid är nu

För dem som tycker att det var bättre förr:

Vilken dag!

Det har hänt så mycket roligt idag! Till exempel lyckades vi, trots att det ömsom duggregnade och ömsom hällregnade, samla in över 4000 kronor till Burma. A och jag har lagat råris och god fisk och jag har pressat in en hel tomat i munnen för att visa att jag kunde. Enda smolket i helgbägaren är att mintbaileysen som jag hyllat de senaste veckorna var riktigt äcklig när vi testade igår igen. Men hey, mitt humör dras inte ner av såna petitesser.

Dessutom, och jag förstår att ni knappt tycker att det kan bli roligare än såhär, har A börjar blogga. Blogga! A! Vilken dag!

Om nån timme drar jag till huvudstaden, ska hänga med E ikväll och förhandla imorgon. Riktigt bra helg det här.

Men lilla vän!

Att vara SSU-ombudsman är världens bästa jobb, men igår hade jag två mindre roliga erfarenheter. Först skulle jag boka torgscenen för vår Burmamanifestation på lördag. Ringde ett 021-nummer men lyckades hamna hos en polis i Karlstad som frekvent kallade mig lilla vän.

- Jag skulle vilja boka torgscenen.
- Men lilla vän, borde du inte ringa kommunen då?
- Jag har bokat torgscenen förut, och den gången ringde jag också polisen.
- Men lilla vän tror du att polisen äger några scener?
- Nä, men man bokar via polisen.
- TROR du att polisen äger några scener?
- Nej, jag kanske ringer kommunen då.
- Gör det. Tjipp å hajk (sa han såklart inte, men det hade varit roligt)

Jag la på och ringde upp igen, hamnade hos västeråspolisen och bokade torgscenen. Sådär som man gör, men tydligen inte i Värmland. Lilla gubben.

Som avslutning på jobbdagen hittade jag en skål med pastasallad som stått i kylen sedan den 16 juni. Med i-poden på högsta, öppet fönster och tankarna på annat håll gick det ganska bra att diska ur skålen. Önskar bara att jag haft en fiffig klädnypa att sätta över näsan.

Om någon efter de här raderna känner att de är sugna på att jobba som SSU-ombudsman i världens finaste SSU-distrikt finns det en tjänst utlyst här. Och känner man att man vill ha inspiration och pepp istället för mina bittra onsdagsminnen rekommenderar jag det här och det här

Rött för Burma imorgon!

I bloggvärlden och på facebook sprids budskapet om att vi ska bära röda kläder imorgon för att visa stöd för munkarna i Burma. Sure thing! Gör det och kom också på SSUs och s-studenters Burmamanifestation i Västerås på lördag. Klockan 12-14 är det som gäller. Bär rött där också vetja!

Uppenbarligen

Det här ska jag verkligen inte blogga om! minns jag att jag slängde ur mig flera gånger i tisdags kväll. Så jag låter bli. Nöjer mig med att nöjt konstatera att ibland kan ingen sömn men vin, vänner och Vita huset ge långt mer energi än åtta timmars skönhetssömn.

Kul? Lite? Nähä

Sitter i telefonkö till skatteverket. Det är inte det roligaste jag gjort i livet precis. Ett halvhumoristiskt inslag är kanske att där vanliga automatiska telefonröster säger vill du avsluta samtalet, lägg bara på luren säger skatteverkets telefonist vill du avsluta samtalet, tryck nio. Verkar som onödigt dubbeljobb att först trycka nio, sedan höra tack för att du ringde och välkommen åter och sen lägga på luren.

Eller nä, det var inte heller så roligt när jag tänker efter.

Städblogg

20:20, städmusik just nu: Raymond och Maria, Min pappa

Nu är det färdigstädat. Om en kvart kommer A, vi ska göra fisksoppa och kolla på Agenda som ikväll handlar om höstbudgeten och de svenska järnvägarna. Det blir en bra kväll det här.

19:55, städmusik just nu: Moulin Rouge soundtrack, Diamonds are a girl's best friend

Efter morgonpromenaden den 11 augusti tog jag ett äpple från frukostbuffén på Örebrohotellet . Äpplet lade jag ner i väskan om hungerkänslorna skulle bli akuta på vägen hem. Det blev de tydligen inte för mitt i städyran nu någon månad senare hittade jag det där äpplet. Fortfarande grönt och bara en aning rynkigt. Det får mig osökt att tänka på två saker: när K första dagen på jobbet efter semestern åt ett äpple som legat i fruktskålen hela sommaren och det här.

18:56, städmusik just nu: Ulf Lundell, Isabella

Jag älskar böcker. Böcker är det bästa som finns. Som jag så klokt skrev i februari 2006 "för hur lite pengar man än har så blir man lycklig av böcker. Nudlar och gröt är billigt, det överlever man på. Men utan böcker blir det svårare." Fy vad nördigt att citera sig själv i bloggen. Nästan i klass med att skicka ett sms med texten "Visste du att ungdomsförbundet flyttade till 68:an 1929 och partistyrelsen först tre år senare?" en lördagskväll. Sådärja, nu har jag outat min nördighet fullständigt, det känns fint.

17:17, pausmusik just nu: Lars Winnerbäck, Eldvakt

Ett blodsockerfall, en microtinad mazarin och några frysta hallon senare är jag redo för bokhyllestädning igen.

15:52, städmusik just nu: Fria Proteatern

Börjar se slutet på tråkstädandet, snart är det fix i bokhyllan som gäller. Det bästa städmomentet om du frågar mig.

14:47, städmusik just nu: Mixed media, Levande

Konstaterar över en kopp hummer- och räksoppa att jag fortfarande inte vet vad jag ska göra med den stora högen kampanjtröjor som jag inte vill slänga eller lägga i källaren. Den får fortsätta att ta upp alldeles för mycket plats ovanpå byrån i garderoben till nästa städomgång. Märker förresten att regeln att om inte köpa så många klänningar kanske måste uppdateras en aning, från och med nu gäller klänningsköpstopp. Inga undantag tillåts.

13:49, städmusik just nu: Sånger om kvinnor

Har precis packat ner ett par rosa sneakers, två par rosa high heels, ett par knallrosa lackskor och ett par ljusrosa ballerinor i en låda som ska ner i källaren. Note to self: köp inga fler skor med denna svårmatchade färg.

12:35, städmusik just nu: Uffes Kär och galen

Råkade hälla ut en ryggsäcks hela innehåll över klädhögarna som låg så prydligt på sängen. Innehållet bestod mest av SSU-knappar. Jättejättejättemånga faktiskt.

Hälsotetris

Brukade ni spela tetris på nittiotalet när det begav sig? Då vet ni hur det var i slutet när man kommit jättelångt upp och det gick jättesnabbt, bitarna nästan rann ner och man hann inte vända och vrida och passa in dem alls? Så känner jag med mig själv just nu. Jag gurglar saltvatten på kvällen för att få bort det onda i halsen, badar fotbad och har halsduk tjugofyrasju för att jag fryser, shotar mirakelkurer för att inte somna till eftermiddagsfikat och kokar linfrön för att den begynnande magkatarren ska skärpa till sig. Snart spricker det nog, men jag jobbar och planerar vem jag ska dricka vin med i helgen så än så länge passar de nedfallande bitarna in. Peppar peppar.

Nu tycker snart vän av ordning att jag bloggar för mycket om mitt hälsotillstånd. Helt rätt, men det mest det jag tänker på nu, förutom när jag kampanjar med finaste S på kunskapscenter i Surahammar eller har pysselmöte med SSU-Västerås på ABF.

Pyssel och S i Sura. Det bästa av det bästa.

Mirakelkur och moderatenvälde

Mitt fina kontor är en freakin sjukstuga för tillfället. Linfrön för att hålla magkatarren på långt, långt avstånd, mirakelkur mot tröttheten och kamomillte för jag vet inte vad. S hade alla sina hälsokostgrejer i pärmskåpet när vi jobbade tillsammans och jag funderar på en liknande lösning.

Såg ni förresten Uppdrag granskning igår om privatiseringen av Tibble gymnasium? Inte jag, men tack vare lovely public service på nätet så har jag sett det nu och är förbannad. En tydlig majoritet av lärare och elever var emot att göra om Tibble till friskola men moderaterna tillsammans med rektorn drev igenom det ändå. Vad hände med det gamla muf-mantrat du ska bestämma mer, politikerna mindre?

När sanningen gör ont

Nämen du ser ännu tröttare ut nu faktiskt!

Köpte en mirakelkur mot trötthet idag. Den lovade att effekten skulle märkas inom en timme, så jag drack en slurk direkt i bilen, vilket kan verka rätt desperat. Nåväl, ungefär två timmar senare konstaterade mina kollegor att jag faktiskt såg tröttare ut än innan mirakelkurslurken.

Det värsta är att de har fullständigt rätt.

That's my man!

Medan jag lider av svårartad skrivkramp tar syrran över stafettpinnen och skriver snyggt om brorsan som gjort friidrottstävlingsdebut

Igårmorse när han skulle till skolan hängde han på sig medaljen och sa till pappa; Om någon nu inte tror på att jag är den tredje snabbaste i Sundsvall av pojkar 99 så är det bara att jag visar medaljen!

Snälla?

Jag har skrivkramp. Inte riktigt läge just nu, kan man väl säga.

Självförtroende och lätta fingrar som dansar över tangentbordet - kom tillbaka!

En gång till *klappklapp*

Ett dygn senare konstaterar jag att det inte blev sommarens sista glas rosé häromdagen. Bildbeviset kan (knappt) beskådas här ovan. Erkänner dock att kortet är ytterst arrangerat, det var svinkallt men vad gör man inte för bloggen? L&E:s balkong, kortärmad klänning och sommarens sista rosé. Igen. Det här kan nog bli höstens mest spännande följetong. Stay tuned vetja.

Kom så åker vi upp i Kaknästornet

Sitter på centralstationen i Stockholm och låter bli att köpa 30 minuter på det trådlösa, avancerade internetet för 40 kronor. Någon måtta får det ändå vara, tänker jag för mig själv och fortsätter att skriva bloggutkast i Word istället. Och snart snart tänker jag slå ihop datorn och sitta och titta på folk som möter varandra efter lång tid isär. Ska spana extra på pojken som står och fumlar med blommorna som han ska ge till den som har fångat hans hjärta. Antar jag. Antagligen kommer jag dessutom ägna några minuter åt att fundera på det faktum att fler och fler av de bänkar som tidigare tagit upp det största utrymmet i den stora hallen på centralstationen nu ger vika för kapitalismen. Det blir fler caféer, fler montrar med Astma och Allergi Förbundet och fler av de där som vill ha våra pengar. Vill man sitta och göra inget förutom att vänta och titta finns snart ingen plats kvar. Om man inte köper en kaffe med ett literpris i paritet med ett bättre vin förstås. Njutningen i att titta på återförenade familjer och fumlande blomsterpojkar är snart ett nöje få förunnat. Det viks till dem som har råd, de som utan att blinka signar upp sig på dyrt trådlöst nätverk och som köper chai latte oavsett vad den kostar. Reclaim centralstationen säger jag.

Pojken som fick den nervösa pojkens blommor blev tårögd och de kramades sådär länge som man gör när allt omkring en försvinner och det känns som om man är de enda två människorna i hela, hela världen.

I Västerås gick jag hem iklädd manchesterkavaj, halsduk, stickad klänning och tjocka strumpbyxor samtidigt som jag sparkade i gula löv och hade Ulf Lundell i lurarna. Det hela var så höstklyschigt och lite (men bara lite) sorgligt då jag kom på att jag nog druckit sommarens sista glas rosé nu. Och inte ens på uteservering den här gången, men däremot med hallonpaj och vaniljsås. Fantastisk dekadent kombination om jag får säga det själv.

Och ja, Astma och Allergi Förbundet har tydligen plockat russinen ur kakan när det gäller de svenska skrivreglerna. De praktiserar kreativ skrivning och blandar stora och små bokstäver huller om buller också lite särskrivning on top. Mycket spännande.

Så är det

Bloggar dåligt för tillfället, det är jag den första att erkänna. Vet inte riktigt varför. Kanske för att det har varit möte varje kväll den här veckan så att jag till och med missade de sista två fina avsnitten av Gilmore girls. Eller kanske för att jag har en massa tankar som, än en gång, inte är bloggmaterial. Eller för att jag är trött och det inte hjälper hur mycket jag än sover. Eller så kanske det beror på att det börjar bli höst och jag njuter av fin sol genom gula löv. Det säger vi tycker jag. Det beror på finhösten.

Tänk så mycket som kan hända på ett år

Dagen till ära har jag gjort ett valquiz på svt:s hemsida. Fick 13 rätt av 15 frågor. Inte klockrent precis. Svarade fel på vad som händer om man stryker ett namn på valsedeln, jag svarade att den blir ogiltig men tydligen är det så att ingenting händer. Dessutom hade jag noll koll på att miljöpartiet inte hade några språkrör när de blev invalda i riksdagen 1981, språkrör valde de först tre år senare. Men hur som helst, betyget var alldeles översvallande:

Du hade 13 rätt av 15 möjliga...
Lysande. Antingen är du statsvetare med valkunskap som specialämne. Eller så har du gjort det här quizet tidigare... Hur som helst råder det ingen tvekan om att du kan gå till vallokalen utan några betänkligheter om vad som gäller för valet. Och säkert utan betänkligheter om vilket parti som ska få din röst.

Egentligen hänger jag på SVT:s valsajt från 2006 för att kolla vad alliansen egentligen sa om bensinskatten i debatterna för ett år sedan. Nu flaggar regeringen för en höjning men så lät det verkligen inte för ett år sedan.

Elskatten och bensinskatten ska inte höjas med vår politik sa Lars Leijonborg i slutdebatten. Fortsättningen är också rolig lyssning.

Just nu

Jag sitter blickstilla i A:s säng för att jag hittat ett trådlöst nätverk där man får surfa gratis i en kvart efter att ha tittat på en tecknad reklamfilm. Efter att ha sett det såhär i text ser det rätt skumt ut, det erkänner jag. Men nej, jag har inte plitat ner mitt kontonummer någonstans, då kan man väl inte vara lurad? Väl?

Idag har jag listat två saker som är rätt nördiga, två saker som jag känner att jag måste skriva ner här för att kunna gå vidare.

- När det är måndagseftermiddag på jobbet blir jag alltid lite uppspelt över att AiP kommer. Jag låter bli att läsa veckomejlet som kommer från tidningsredaktionen för att allt i papperstidningen ska komma som överraskningar.

- Jag fullkomligt älskar pärmen som är döpt till Administration. Ibland kommer jag på mig själv med att bläddra fram och tillbaka bland protokollskopior, avtal och annat viktigt som fått plats bakom fascistoida flikar. Det är njutning på hög nivå det där.

Nu vet jag inte hur långt tid det är kvar av kvarten men eftersom jag redan kollat mejlen och facebook kan det nog vara slut snart. Bara för att det är måndag så ska jag vara wild and crazy och låta bli att läsa igenom det här innan jag trycker på publicera.

Det är living on the edge, people. Living on the edge.

En massa

Ibland kommer jag på hur mycket jag saknar att lära mig nya saker varje dag, att utmanas intellektuellt och att uppleva något som inte tillhör det vardagliga. Lördagen var ett iblandtillfälle som började med samhällsekonomiskt seminarium med Pär Nuder. Österåkerssonen och landets förre finansminister diskuterade Sveriges ekonomi från 1994 och framåt.

De mest intressanta diskussionerna kom (som så ofta annars) under fikastunden då vi pratade om skolan. Det gör ont att Jan Björklund i sin förändringsiver så uppenbart delar upp barn i ett a- och ett b-lag redan tidigt i skolan. De som klarar att smöra sig till ett högt ordningsbetyg och de som inte gör det. De som vill läsa ett teoretiskt program på gymnasiet och därmed får behörighet till en vidare utbildning på högskolan och de som inte får det.

På eftermiddagen åkte jag tillsammans med A till Östra aros och Uppsalas kulturnatt. Vi började med en fulparkering på Willys för att komma undan hysteriska tio kronor för tolv minuter i ett parkeringsgarage. Vi sjöng allsång tillsammans med Uppsala akademiska kammarkör i det nyligen invigda konsert & kongress där staden bredde ut sig utanför glasväggarna. Vi spanade in det rättvisemärkta utbudet på Globalen och åt grillad majskolv vid Saluhallen. Vi checkade in fina Amaro jazzqvartett på internationella scenen och åt mezetallrik och falafel. Vi fick mersmak för allsång och sjöng i missionskyrkan tills det blev för mycket Gud och herren och ställ er i en ring och känn känslan av att sjunga mot varandra. Vi köpte utgallrade böcker på stadsbiblioteket, begav oss in i värmen på The english bookshop och läste böcker om arbetarrörelsens fanor på folkrörelsearkivet. Vi köpte en strut brända mandlar som A slängde till mig men missade mina utsträckta händer och träffade bildörren istället. På fulparkeringen i Uppsala lämnade vi en hög med mandlar och i regnet hem lyssnade vi på Kent och sammantaget var det den finaste dagen och kvällen på länge. Förutom mandlarna då. Bittert.

På söndagen ändrade vi inte på ett vinnande koncept utan var politiska på förmiddagen och kulturella på eftermiddagen. Men det hinner jag tydligen inte skriva om nu. To be continued, as we say.

Världens bästa A

Men nog är det underligt med ägodelar. De ställer faktiskt krav på en.
Har man en ko måste den mjölkas,
har man ett piano måste man spela och - minsann - har man en skrivmaskin måste man skriva på den.

Efter några dagar av opepp känns det lite ljusare och lite lättare. Har bjudit hem mig själv till A imorgon kväll för en ytterst välregisserad tillställning fylld av nostalgiska minnen. Vi ska äta grön ärtsoppa och sen ska jag säga kaaaan vi inte lägga oss på sängen och titta på tv ett tag? och A ska rynka på ögonbrynen och helst vilja diska först men falla till föga och sen kanske vi råkar somna och disken får stå kvar och så kommer vi på att vi ska gå ut och köpa McFlurry och gå på västeråspromenad och prata om hur coolt det är att bo (nästan) mitt på stan. Precis som vi gjorde när vi var nyblivna sambos och precis vad jag behöver just nu för att bli ännu lättare om hjärtat.

Citatet kommer från Astrid Lindgrens debutbok Britt-Marie lättar sitt hjärta och byter man ut skrivmaskin mot blogg så stämmer det in på oss alla, visst?

Ett tråkigt konstaterande

Sitter på golvet med datorn knät och har 400 enkäter utspridda över täcket jag lagt över benen. Konstaterar samtidigt att jag inte vet var min fjärrkontroll är och att tv:n visar Go'kväll.

Det är verkligen ett fruktansvärt tråkigt program.

Snart?

Och trots att jag vet att glappet mellan de ljusa och mörka dagarna är så stort, att fallet blir så mycket hårdare och svartare när jag varit där uppe, vill jag inte på några villkor byta bort stunderna med skratt och närhet och bitar som plötsligt faller på plats. Det är mörkt och hårt nu men efter regn och yadayada och så när jag minst anar det:


Hoppas jag.

Fanny

I will always be your soldier
I’ll be marching by your side

Söndag morgon, 02:30

För en timme och fyrtio minuter sedan ringde min syster och storgrät i telefon. Att höra henne, som jag älskar så högt, vara ledsen är bland det värsta jag vet. Jag antar att det är så föräldrar känner sig när de hör sitt barn gråta och genast vill göra allt som står i deras makt för att ställa allt till rätta. Mellan hulkningarna fick hon fram att det var plånboken som var försvunnen och jag blev mitt rationella ombudsmannajag: ska jag spärra ditt kort och komma och hämta dig? Innan jag kommit till första rödljuset ringde hon igen med den glada, lugna rösten Jag hittade plånboken. På golvet! Vad är oddsen för det? När jag ändå var på väg kunde jag lika gärna åka till Täby och hämta henne och så ringde hon snart igen bubblande, skrattande Får mina två killkompisar åka med också? Vi ligger på gräset och chillar tills du kommer. De hoppade in i bilen och innan vi kunde åka såg hon till att vi vände oss om mot killarna i baksätet för att de skulle få bedöma om vi är lika eller inte. Kolla, visst är vi lika! Men Anna! Vänd dig om igen så att de hinner seee! För en halvtimme sen släppte jag av henne hemma hos M och några minuter innan fick också han ett telefonsamtal Hej älskling, jag kommer hem till dig snart. Kan du fixa en ostmacka och massa, massa vatten?

Älskade syster!

Livstidslördag

Sanna blåser hjärtformade Kommunalballonger på första bilden och dansar loss på den andra. Anders dansar inte.

Kampanj blev det, kalas blev det inte. Istället kurerar jag feber och halsont hemma i Åkersberga. Jäkligt tråkigt men nödvändigt antar jag. Jobbar undan lite grejer jag inte hann i veckan och kollar (efter order från lillasyster) på Göta kanal 2.

A, V och jag drog alltså till kommunen där man får livstid. Några timmar i solskenet med korvgrillning, Frihet-utdelning, ballongblåsning och dansande till The heartbreakers från Norberg innehöll besöket. I Fagersta får alla nyfödda en t-shirt med texten Här får du livstid läser jag på kommunens hemsida. Tja, varför inte.

Funderar på att blogga om min kärlek till Västmanland och det faktum att det inte längre pirrar i magen när jag närmar mig Stockholm utan istället när jag kommer innanför Västmanlands län-skyltarna. Att det helt plöstligt är som att komma hem. Otippat men trevligt, och sådant kräver helt klart att få uttryckas i en mycket känslosam text.

Hösten 2007

Igår, den sista augusti, köpte jag säsongens första par fingervantar. Dagens spaning är att vi alla kommer att minnas den här hösten som tiden då vi envisades med att tro att det var sommar fast det var isande kallt och tiden då vi alla hängde på facebook utan att någon på allvar förstod varför.

Nu är det Fagersta och sen Stockholm som gäller. Kampanj och kalas, tror att det är den perfekta lördagskombinationen.