En stilla önskan om verklighetsrubbning

I helgen har jag brottats med ett moraliskt dilemma, en tanke har surrat i mitt huvud som en envis fluga och jag har känt mig som ett barn som inte kan unna någon annan framgång. Trots att jag vet att man inte ska önska någon annan olycka så önskar jag Linda Skugge en liten, liten dos av något som rubbar hennes verklighet.

Linda Skugge är en åsiktsmaskin som sprutar ur sig krönikor och blogginlägg på nolltid och detta, enligt egen utsago, utan tillstymmelse till skrivkramp: ”Säg ett ämne så kan jag skriva om det!”. För sin förmåga att skapa debatt har hon min respekt, men hennes människosyn har jag inget till övers för. Hon tvekar inte att se på sig själv, sin familj och människor som är precis som hon och sedan skriva hela sin världsbild utifrån vad hon ser. Till exempel: Linda Skugge menar att utbrändhet är något påhittat. ”Och det är därför jag har så svårt att förstå utbrändhet. Jag tror de hittar på! Jag blir galen! Tänk dig själv, hur jag har kunnat jobba och ha tre barn samtidigt de hittar ju på, det är bara bullshit.” Eller: Linda Skugge tycker att ungar som inte är lika vitala som hennes egna barn är lobotomerade. ”De bara sitter där och är helt lugna, man undrar ju vad det är för fel på dem.” Eller: Linda Skugge hyllar Christina Stenbeck som inte låter graviditeten påverka henne utan tänker fortsätta jobba som vanligt, inte vara ledig utan göra det som krävs av henne. Det är helt rätt och jag avundas Christina Stenbeck som lyckas göra det. Men Linda Skugges analys av det hela ger en bitter eftersmak ”Det kallar jag rätt Try harder-attityd.” För Linda Skugge handlar det inte om lyckliga omständigheter att ha en relativt enkel graviditet och dessutom, antar jag, kunna casha upp för någon som kan passa barnet när det kommer.

Om Linda Skugge varit ödmjuk hade hon förstått att hon är lyckligt lottad som fixar företagsskötande, tre barn, deadlines och fotograferingar. Men Linda Skugge är orättvis, trångsynt, oschysst och menar att det är attityden och viljan det är fel på när människor inte klarar hennes hysteriska tempo och blir sjukskrivna. Eller tar semester för den delen. För medan hon som aldrig tagit ledigt ”blir lite provocerad av folk som säger att de behöver en vecka ledigt”, provocerar hon mig så till den milda grad att jag önskar henne något, litet, som öppnar hennes ögon. Om så bara för en dag.

Citaten hämtade jag ur DN-intervjun förutom det om Christina Stenbeck, det kommer från Linda Skugges blogg.