Inte en gång till!

I natt vaknade jag alldeles kallsvettig och med tankarna malandes i huvudet. Gårdagskvällen spenderades illamående och yr med ont i precis hela kroppen. Jag tänkte på hur det skulle bli om jag än en gång skulle börja må så dåligt som jag gjorde för några månader sedan. Hur jag skulle falla ner i det där mörka hålet som inte bara innehöll fysiska åkommor utan i allra högsta grad påverkade mig psykiskt, då det dåliga samvetet över jobbet eller stressen över att vi inte har någon gemensam lägenhet satte in. Måndagen har fortsatt i samma stil, oändligtrötthetillamåendeochsvimningskänslor. Men så kom två telefonsamtal som gjorde att känslan av att trilla ner i det mörka hålet dämpades betydligt:

Vi har fått en lägenhet! I Västerås! På Karlsgatan! Det känns så skönt, den där pressen har varit alldeles för stor. Den första juni flyttar vi in. Oerhört smidigt eftersom det är samma datum som jag måste flytta ur min lägenhet. Puh.

Försäkringskassan ringde och meddelade att det faktiskt inte bara varit jag som krånglat med intyg och annat. De hade skickat ut fel blankett åt mig att skriva under men nu verkade allt vara löst. Handläggaren skulle se till att pengarna betalas ut så snart som möjligt.

Jag klarar nog det här, trots allt.