Blogg från sjukhussängen

Sådärja, klistrar in mina blogganteckningar från de första dagarna på sjukhuset. Tankarna hit och dit om hemgång, sjukskrivning och eventuellt ligga kvar i flera veckor är alldeles autentiska. Det var precis så förvirrande som det verkar.

Fredag 23 maj

Idag på jobbet klagade jag över ont i magen och att jag var orolig över att inte ha varit hos barnmorskan på länge. I rådde mig att ringa sjukhuset och det gjorde hon helt rätt i, bättre att bli lugnad av proffs än att försöka förbereda helgens ds-utbildning och samtidigt googla ”Hur känns förvärkar?” lite då och då, det får jag ju hålla med om.

Personalen på förlossningen i Västerås tyckte att jag skulle åka dit och på tåget skickade jag ett sms till kollegan E: ”jag ska bara åka till sjukhuset i Västerås men kan nog köra neråt Viskadalen i eftermiddag”. Det visade sig vara dagens överdrift. Efter en stund på förlossningen konstaterades att min livmodertapp är förkortad. Jag fick en spruta mot sammandragningarna och Pyret fick, via mig, en kortisonspruta för lungmognaden ifall den skulle få för sig att komma ut snart. G och jag tycker nog att den ska hålla sig i magen och växa till sig ett tag.

Lördag 24 maj

För säkerhets skull är vi kvar på sjukhuset åtminstone tills imorgon och en barnmorska visade just avdelningen där för tidigt födda barn, och deras föräldrar, hamnar. Det var pyttesmå kuvöser och sondmatningsmaskiner och grejer och jag blev alldeles yr och matt bara av åsynen.  Att de allra tidigast födda barnen hamnar i A-salen var något som lugnade mitt konferens-, kongress- och Folkets hus-medvetande i alla fall. A-salen känns tryggt.

12.06

Nåväl, nu är G en sväng i Uppsala för att hämta pluggböcker och jag har blivit flyttad från förlossningen till BB. Dessutom har jag fått lunch; currykyckling med ris samt banan och mjölk. Utanför fönstret är det sol och blå, vacker himmel och jag mår ganska bra. Är dock väl medveten om att hela situationen inte riktigt sjunkit in ännu. När kvällspersonalen gick hem igår och avslutade med ”Nu hoppas vi att bebisen håller sig där inne tills imorgon” eller när barnmorskan I blev lugnad av att G inte måste åka till Uppsala och sova i natt utan kan bo i min lägenhet och säger ”Det kan ju starta klockan tre på natten eller när som helst” känns det fortfarande inte riktigt verkligt. Men samtidigt som Pyret kan få för sig att komma ut just nu kan ju också allt gå tillbaka till det vanliga och jag få gå höggravid under högsommaren precis som ursprungsplanen lyder. Fina barnmorskan M sa i alla fall att varje dag bebisen stannar i magen är guld värd och det är väl så det gäller att tänka, en dag i taget bara. Som alltid alltså.

14:34

Dags för tredje Bricanylsprutan sen vi kom hit. De två andra har jag fått i axeln varpå barnmorskan som skulle ge mig denna sa: ”I axeln? Har du fått den i axeln? Gav de dig den i axeln? Jag ger den i benet”. Oookej. Nu ska vi se på några avsnitt av Vita huset innan det är dags för CTG och kortisonspruta igen vid fyra. Den sprutan fick jag typ ovanför rumpan igår. Undrar var den kan tänkas hamna idag?

16.00

Äsch, fick den andra kortinsonsprutan i andra benet, inte så spännande. Nu är G nere och kollar på förtidigtfödda-avdelningen också så vi sett den båda två. Det känns bra. Pratade med S i förmiddags som bland annat tipsade om att köpa många tidningar med blanka omslag att läsa för att det här lätt kunde bli tråkigt. Jag borde inte bli förvånad över att tjejen med koll på det mesta hade rätt även i det här. Nu läser jag Cosmopolitan och förundras över hur många självhjälpsartiklar som går ut på att förändra eller få människor att bli lite bättre en tidning kan fyllas med. När den mesta textmassan dessutom tipsar om rena självklarheter som att kommunikation är viktigt i ett förhållande eller att man i kärlek inte ska ta varandra för givna känns det ännu mer strange att det går att tjäna pengar på en sådan tidning.

17.30

Flera avsnitt av Vita huset och en portion pannbiff och stekt potatis senare väntar vi på nästa Bricanylspruta och hjärtklappningen och darrigheten som kommer av den. Vi har visst skapat oss små rutiner här på BB-rummet.

19.55

Nu har vi lyssnat på bebisens hjärtljud och checkat mina sammandragningar. Strålande resultat på båda, det vill säga jämnt hjärtljud för Pyret och inga sammandragningar för mig. Bricanyl och vila gör underverk för kroppen, att lyssna på snabba, regelbundna hjärtslag gör onekligen underverk för själen.

21.24

G åkte hem för någon timme sedan och jag ligger och väntar på dagens sista spruta som enligt uppgift ska stickas i benet klockan 22.15. Sedan är det sovdags och om ingen oväntat händer är det hemgång som gäller imorgon. Peppar peppar.

Söndag 25 maj 06.45

Ännu en dag med strålande västeråssol utanför fönstret. Lovely. Jag har ätit frukost, läst lite gamla Vi föräldrar och Expressen Fredag. Nu vet jag inte riktigt vad jag väntar på. Att G ska komma om några timmar eller att någon barnmorska ska komma och väcka mig kanske. Efter den sista sprutan igår kväll slutades det med ofoget att ta den var fjärde timme och istället skulle jag ringa på klockan om jag trodde mig behöva en till Bricanyldos. Jag sov dock som en stock utan ont eller kännbara sammandragningar. Guldstjärna till Pyret som verkar vilja stanna i magen ett tag till.

08.12

Dagens första CTG avklarat, det såg bra ut som igår. Barnmorskan I undrade om jag inte hade något jag undrade över men vi har ju frågat om allt mellan himmel och jord trodde jag. Så jag svarade käckt att Nä, vi har nog koll på det mesta. Barnmorskan I svarade att det var ju bra och sedan kom det: ”Och jobbet kommer du nog inte tillbaka till innan det är dags för bebisen att komma ut. Det kan ju vara bra för jobbet att veta att de nog inte kan räkna med dig igen förrän efter föräldraledigheten.” Ojojoj, det där hade jag inte riktigt greppat tror jag. Tur att hon just stängt av maskinen, för sammandragningen som kom av det beskedet var inte att leka med. Stress, stress, stress. Jag frågade om möjligheterna att få ligga still hemma men det vågade hon inte svara på. Tydligen har de haft flera tjejer som legat inne lång tid på grund av för tidiga värkar den senaste tiden. Nu längtar jag väldigt, väldigt mycket efter älskade G.

08.30

Har pratat med mamma en stund, välbehövligt. Nu ska jag klä på mig och äta frukost. Känner mig alldeles matt efter de eventuellt nya sommarplanerna att ligga still ”åtminstone till vecka 32”. Är ju i vecka 27 nu.

9.40

Frukosten avklarad och ombudsmannahjärnan igångsatt. Tänker att trots att jag ännu inte vet om jag ska stanna här länge så är det lika bra att ha några att göra-listor klara. Utifall att liksom. Har en lista över vilka styrelse-, medlems, och nämndmöten jag kanske inte kommer att kunna gå på den närmaste tiden och vilka jag måste meddela om detta. En lista för vad jag håller på med på jobbet at the moment. Också det där som kanske är det jobbigaste. Att underbara G har en tenta nästa lördag, samma helg som min lägenhet ska vara flyttstädad och tom samtidigt som vi får tillträde till vår nya lägenhet. Det känns tungt att kanske inte kunna vara till någon större hjälp i hela projektet. Men som sagt, en sak i taget. Att göra-listor är guld för att koppla bort tankarna!

Älsklingssyrran ringde precis, härligt att prata med henne. Om några minuter är klockan tio och då tänkte jag ringa hem och väcka G som jag hoppats kunnat sova lite bättre än de föregående nätterna. Det här med att kanske vara kvar längre än till idag måste vi prata lite om känner jag.

10.10

G var tydligen vaken redan, för han kom nyss med finaste leendet och yoghurt och shampoo och dagens DN. Nu har vi pratat med en läkare också som bekräftade att jag blir sjukskriven åtminstone fram tills jag är i vecka 37. Tio veckor. Detta måste smältas.

10.30

Barnmorskan I kom just in med sjukintyget som ska till försäkringskassan. Sjukskrivning fram till 31 juli. ”Livmoderhalsen kraftigt förkortad. Vårdas inneliggande. Måste vila för att försöka förlänga graviditeten."

13.40

Nu har jag skrivit mejl om sjukskrivningen till de jag tror behöver veta om den. Däremot har jag inte lyckats logga in på det trådlösa nätverk som finns i huset. Men hey, jag kanske ska ligga här i några månader till, ingen brådska!

Har pratat med familjen några gånger idag, mamma kommer och hälsar på nästa helg och syrran i veckan antagligen. Underbart!

16.05

Imorgon är det dags för repskap i Västerås arbetarekommun. Jag ska av förklarliga skäl inte dit men har sett fram emot en spännande debatt om avloppshanteringen inom Västerås stad som jag skrivit ett motionssvar till. Snöade in fullständigt på det där under några veckor och läste miljöbalken, naturskyddsverkets föreskrifter, om länsstyrelsen som tillsyndsmyndighet och miljörapporter från Mälarenergi. Så himla intressant! Jag älskar att lära mig nya saker och särskilt på ett helt nytt, och för mig, outforskat område.

Måndag 26 maj 2008

Har du tråkigt? Jag blir lika överrumplad varenda gång någon i den fina personalen här på BB-avdelningen frågar om jag har tråkigt. Tråkigt? Vad ska jag svara? Det har jag inte hunnit reflektera över riktigt. Jag tänker mer på att jag verkar bli liggandes i det här rummet i minst fem veckor till. Fem vackra försommarveckor utan skolavslutningar, glada studenter och midsommar. Fem veckor utan att varken se eller vara i vår nya lägenhet. Fem veckor utan att somna med G:s varma kropp så nära det bara går. Det känns lite sorgligt, det måste jag erkänna. Men tråkigt vet jag faktiskt inte. Inte än i alla fall.

Torsdag 29 maj 2008

Ligger kvar i sal 1, BB-avdelning 86 på Centrallasarettet i Västerås. Åt frukost med två tjejer som också väntar på sina bebisar. Igår kväll satt de på sina sängar och pratade och skrattade som vore de på läger. Det var fint att höra genom väggen, trots att jag är rätt nöjd med att vara ensam på mitt rum. Människor har ju alltid åsikter om att etiketteras, placeras in i fack. Här är jag minst av allt Anna, och de andra etiketterna varierar kraftigt dagarna emellan. När jag kom kallades jag riskpatient, en sådan som bör ligga ner i veckor för att förlossningen inte ska sätta igång. En sådan som får bricanylsprutor så fort hon planerar att lämna sängen. När det handlar om att få ta emot besök är restriktionerna inte hårda, jag får ta emot vem som helst på mitt rum eftersom jag tillhör gruppen oförlösta. De senaste dagarna är jag mindre en riskpatient och mer latmask som bara ligger i sängen hela dagarna. Först fick jag order om att inte röra mig mer än till toaletten eller måltiderna i dagrummet, numera är det tydligen inga problem längre för ”när man är gravid ska man röra på sig så mycket som möjligt”. Det är onekligen svårt att hänga med i svängarna. Nya barnmorskor och läkare som hela tiden säger olika saker och gör att jag varken vet ut eller in om de närmsta dagarna, sommaren eller lilla Pyret.

Men innan någon på allvar berättar om jag får åka hem eller inte fortsätter jag att läsa. Dagens nyheter och Jonas Bonniers Saffranshjärtan och Johanna Nilssons Rebell med frusna fötter och Petra Östergrens Porr, horor och feminister och Vi föräldrar Gravid och Svenska dagbladet och Cosmopolitan och Hänt Bild (Nåja, inte så mycket läsning där kanske). Dagens nyheters kulturdel är en historia för sig. Recensionerna av opera eller balett är en värld som inte är min och kulturskribenterna använder ett språk jag inte har erövrat. Alldeles för många ord jag inte vet vad de betyder och hänvisningar till andra verk och författare jag inte förstår.

G har varit och pratat med en barnmorska nu för att få mer klarhet i hur läget är. Hon tyckte att det var olyckligt att de i måndags sade till oss att jag skulle ligga kvar i fem veckor sa istället att jag efter undersökning imorgon kanske får åka hem efter helgen. Nu är det lite mer ordning och reda och det känns skönt att få ett mer samlat besked mer än i form av korta meningar av olika personer vid olika tillfällen.