Tack tack tack!

G är på debatt på Västerås folkhögskola och jag ligger i soffan med feberfrossa. Vår underbara dotter har dagen till ära valt att, helt emot sina gängse förmiddagsrutiner, sova i min famn sedan G gick hemifrån. Hon är ljuvlig och jag är oändligt tacksam för att jag inte behöver ligga på golvet och sätta fart på babygymets björnar sådär som lilltjejen gillar. När jag mår bra igen har jag absolut inget emot att göra det dygnet runt, bara jag får se hennes stora, tandlösa leende.