Krakel spektakel

När saknaden slog till igår tog det bara en halvtimme eller så innan det kom ett sms med kärlek, saknad och meddelande om att flyget nu landat där på andra sidan atlanten. Då kändes det genast bättre och jag somnade snabbt, sov gott och kunde somna om efter varje gång jag trippat ut i vardagsrummet för att stoppa i den tappade nappen i den sovande men gnyende bebisen. 

Nu är det lördag, strålande sol och lilltjejen ligger i babygymet. Vi lyssnar på Lennart Hellsing-sånger och jag har just skrålat med i låten om trollkarlen. Ni vet han som trollade sig själv till ett glas lemonad och sedan ångrade sig i sjuhundra år. Vi har rockat loss till dinkeli dunkeli doja också, snart ska vi, eller åtminstone en av oss, sjunga om den trekantiga gubben med träskor, näverjacka och hatten kantad med korvaskinn.

Det blir en ordentlig nappflaskefrukost för lilltjejen snart och kanske en liten promenad på det, då tror jag att hon håller sig mätt och belåten tills vi kommer till Väsby.