En förvirrad text, håll tillgodo

Det gick förvånansvärt fort att bli frisk igen. Morgonpromenaden gick utan besvär och det är väl ett tecken så gott som något på att jag mår finemang igen. Skönt.

Nu har den pyjamasklädda bebisen fått middag och lagt sig i sängen. Än så länge bökar hon mest runt, lyssnar på speldosan och övar på att ta ut nappen med handen. Det är hon ju riktigt bra på så mina turer från soffan till spjälsängen med uppdrag nappisättning sker himla ofta just nu. Lilltjejen har varit lite gnällig under två dagar, hon kanske också fått lite sjukkänning. Det verkar dock inte ha gått någon större nöd på henne hon har mest blivit lite ledsen ibland när Nasse kommit för långt bort på mattan eller nappen ramlat ut. Det har däremot resulterat ovanligt många stunder i en föräldrafamn. Det är klart att vi sitter och myser med henne och bär henne annars också, men igår kväll exempelvis hade hon så svårt att sova att jag satt med henne i soffan tills hon somnade i min famn. Det har inte hänt sådär vid kvällsnattningen på några månader, hon somnar vanligtvis bäst i sin säng. I förmiddags trodde jag att mitt mammahjärta skulle explodera, hon låg på sin matta och lekte när hon plötsligt blev ledsen, jag tog upp henne och med en liten suck blev hon alldeles lugn. Så la hon sin lilla varma hand mot min hals och jag kände mig alldeles stolt. Den där känslan av att få sitt lilla barn att må bra är ju alldeles ljuvlig och med en bebis som är förnöjd mest hela tiden så händer inte så ofta. Det låter såklart underligt att jag njuter av det tillfället, som ju faktiskt innefattar att hon först är ledsen, men det händer så sällan att hon är det och att vi då får möjlighet att göra henne lugn.

Den här lilla texten blev väldigt förvirrad märker jag, ledsen för det.