Vilket tempo!

Nu tycker jag nästan att det går att följa lilltjejens utveckling minut för minut. Hon utforskar, upptäcker och testar precis hela tiden. Nappen petar hon in själv om den ligger nära munnen och idag satt hon med den i handen och försökte få den på rätt plats. Förvisso valde hon att hålla handen stilla och försöka föra ner huvudet mot nappen, men det kanske bara är jag som tänker innanför den berömda boxen som tycker att det vore smidigare att testa tvärtom. Hon skrattar ibland om man kittlar henne tillräckligt mycket eller sjunger en tillräckligt rolig sång med tillhörande dans. Det gäller att hänga med i hennes utveckling!

G är på resa i mellansverige. Han började med tenta i Uppsala i morse, nu är han på förbundsstyrelsemöte på Bommersvik och imorgon joinar A och jag honom på sista etappen som går till Riddarhyttan. Dagen har, förutom promenad och middagssovande för den minsta av oss, bestått av häng på stadshuset. Lilltjejen snackade med oppositionsråd och kaffemaskinlagare och satt stolt hos oppositionskansliets klippa, pol-sek-A. Snart väntar en liten promenad till för att ta tillvara ännu mer frisk luft, och sedan blir det hemmakväll med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg.

Funderar på att kombinera vårens föräldraledighet med en distanskurs i ledarskap och ledningsutveckling. Som förberedelse har jag nu börjat läsa kurslitteraturen. Första kapitlet i första boken är läst och halva kapitlet är sammanfattat i fin anteckningsbok. Fortsätter ikväll.

Imorse när håret var uppsatt och mössan var på tyckte jag att jag liknade Edna Birch i Hem till gården. Det var inte en rolig insikt, därav ansiktsuttrycket på bilden. (M, du som brukar checka programmet på gymmet och väl närmast får betraktas som proffs - vad tycker du?)