Lantis i storstan

Jag var alldeles för mycket kusinen från landet när jag var i Stockholm igår. Det började redan på centralen när jag tänkte ta kort på de nya, flashiga monitorerna som visar när tågen ankommer och avgår (Jag tänkte nog till och med för mig själv att de såg spejsiga ut). Sedan var jag så nöjd över att ha mycket tid att bara gå själv på stan utan barnvagn och utan egentligt bestämt mål, så jag strosade runt. Strosar gör man faktiskt inte i Stockholm en torsdagskväll när alla är på väg hem från jobbet, det borde jag kommit ihåg. En torsdagskväll går man med raska steg och bestämd blick, såsom om man vet precis vart man är på väg, och det vet väl de flesta också. Mötet med J blev en aning försenat då jag, på äkta Stig-Helmersvenska, guidade två tyska män som var vilse i korsningen Sveavägen-Kungsgatan. No, this is Sveavägen, and that is Kungsgatan. Then it's Malmskillnadsgatan and then Regeringsgatan. Riktigt så illa var det kanske inte, men jag kände mig fruktansvärt dålig. Middagen var i alla fall härlig, vi skvallrade om sånt vi snappat upp på facebook och J berättade om en skolresa till Polen med mycket spännande inslag. Sista tecknet av mitt lantisbeteende var att jag småsprang mot tåget och stod på perrongen nio minuter innan tåget skulle gå. Nio minuter! Under mina pendlingsperioder har jag nog aldrig varit i så god tid.

Nu är det manifestationsordnande som gäller. Vi ses på Sigmatorget halv fem i eftermiddag!