Det är lördagskväll på Karlsgatan

Vi tog en kort tur till IKEA idag också, denna gång för att köpa några meter tyg till det facila priset av tjugosex kronor. Ett riktigt kap. Även idag gick lilltjejen och jag dit men efter den timmespromenaden i snö med hala gympaskor valde vi att ta bilen hem med G.

Lilltjejen brydde sig inte det minsta om lördagsshopparna runt sig, utan koncentrerade sig på att försöka äta upp sin vagn.

Efter tacosmiddag och Stjärnorna på slottet har G och jag hängt i köket, han har lagt upp pluggtaktiken inför de närmaste dagarna och jag har påbörjat ett måleriprojekt. En halvtråkig IKEA-möbel ska bli snygg, vi får se om bildbevis kommer. I mina tankar ser det så jäkla snyggt ut, men det betyder ju inte att resultatet blir detsamma. Nu kom jag lite ifrån ämnet, vad jag egentligen skulle skriva om var att vi sitter här i köket och lyssnat på så bra musik. I början på soundtrack från Quentin Tarantinos mästerverk Kill Bill och Death Proof, nu har vi kommit in på Björn Afzelius. Det är så soft, jag är alldeles lycklig.

Jag akutåkte förresten till COOP Extra förut för att köpa den himmelskt goda Ben & Jerry's-glassen, den med kakdeg i. Vi var hysteriskt sugna på denna dekadenta delikatess, men nu har suget försvunnit. Snopet.