Åsa Petersen skriver en klockren, saklig ledare om aborter här. Och Linda Skugge svarar på sin blogg:

"Åååh vad jag är trött på det där om Fittstim. Mitt råd i dag till samtliga
unga tjejer och mina döttrar är: kalla dig INTE feminist!
Sen undrar jag varför Åsa Petersen måste vänta till v 18-22 innan hon gör abort? Är det för att hon inte vill ha en liten skrikis nu när hon suktar efter höga poster inom
sosse-eliten? Det passar liksom inte hennes liv just just nu...
För övrigt borde Åsa (30-nånting) verkligen se till att försöka bli gravid nu om hon inte vill bli en av alla de som sitter och gråter på Sophiahemmet för att de inte kan få
barn. Förstår Åsa det?"

Är det inte onödigt av Linda Skugge att vara så elak? Och är det inte fruktansvärt onödigt av mig att bli så ledsen, så ledsen...

Moneysister.

Omg!* vad jag är sparsam och duktig för tillfället. Lånar musik på biblioteket och lyssnar på ljudklipp från artisters hemsidor istället för att köpa en massa skivor.

*OMG betyder Oh, my god! och inte omgående. (Speciellt för dig, mamma!)

Söndag

Någon som vill fika? Eller gå på promenad i Västerås? Någon som behöver tv-tittar-sällskap? Någon som bor i en fin stad och vill visa upp den för mig? Jag vill gööööra något. Har riktigt mycket överskottsengergi, toppat med en stor dos sällskapssjuka. Räddande tips och inbjudningar mottages tacksamt per sms. Tack på förhand!

;)

Livet är annorlunda. Trevligt, men annorlunda. Massor att tänka på, fundera över och ta ställning till. Jaså, är det det här som kallas livet?

Lyssnar på Winnerbäck med texthäftet nära, nära. Trots att texterna är som tatuerade i mig. På mig?

Sitter vid en dator vars skärm är så suddig, så suddig. Har fipplat på alla knapparna för att det ska bli ljusare, mörkare, mer kontrast och sådär. Men det hjälper inte. Måste ändra storlek på texten när jag går in på en ny sida "Visa/Textstorlek/Störst" och sitta långt ifrån skärmen för att se något. Jobbigt. Jobbigt. Texten jag skriver kan vara rätt eller fel, det vet jag inte. När jag skriver brukar jag titta på skärmen hela tiden för att se om jag stavar rätt men nu spelar det ingen roll. Jag ser ju inte vad som står där. Så istället tittar jag ut genom fönstret eller på mobilen och hoppas att den ska ringa. Och om någon har ett jobb över så hör av dig. Jag hatar att vara overksam som nu. Och i Aftonbladet läser jag om Jessica Folcker som tävlar i melodifestivalen några dagar efter förlossningen och det står att "Under de cirka tre minuterna på scen tog hennes man hand om deras nyfödda dotter " som om det är värsta uppoffringen för pappan att under TRE HELA MINUTER ha ansvaret för barnet. Som om han är en hjälte. Idag är jag trött på det mesta.