Om det här med demokrati
De senaste dagarna debatteras socialdemokraternas framtida samarbetspartners friskt. Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson berättade att de två partierna planerar för ett långtsiktigt gemensamt samarbete för en ny regering efter nästa val och för, såklart, ett tryggare och mer hållbart Sverige. Kritiken just nu går ut på att få det att framställa beskedet som något som Mona, Maria och Peter suttit över en fika och kommit på alldeles själva. Jag vet inte hur diskussionerna gått hos Miljöpartiet men i det parti som jag är medlem i har det tydligen diskuterats med partidistriktsordföranden och partistyrelsen bland annat. Jag gillar den representativa demokratin och båda dessa sossesamlingar är valda av medlemmarna. Vi har valt en styrelse för vårt parti, givit dem ett förtroende och dessutom, senast 2005, antagit stadgar som säger att partistyrelsen är det högsta beslutande organet när kongressen inte är samlad. Det är våra demokratiska spelregler och jag tycker att de följs. Dessutom tycker jag att beskedet från partiledningen är bra, vi inleder ett samarbete med miljöpartiet om framtida politik, men går inte in i ett samarbete med vänsterpartiet så länge de inte tar sitt ekonomiska förnuft till fånga. Fine by me.
Men de interna kritikerna anser sig nu ha tolkningsföreträde, vara språkrör för hela partiets så kallade gräsrötter. Jag tycker att det är ett fult sätt att argumentera. I nyhetsmorgon sade en, av tv4 icke namngiven man, att alla som, liksom han, är ute och möter vanliga partimedlemmar vet att stödet för det framtida samarbetet är lågt. Fem SSU-distrikt säger att det gemensamma utspelet inte har något som helst stöd i deras ungdomsdistrikt. Har de sedan Mona, Maria och Peter hade sin presskonferens hunnit med en medlemsomröstning i sina SSU-distrikt och därmed kan säga att det inte har något som helst stöd? Jag tror inte det.
I Västerås stad och landstinget i Västmanland regerar miljöpartiet med de borgerliga medan socialdemokraterna och vänsterpartiet utgör en väl fungerande opposition. Det blir en spännande diskussion om samarbeten på det lokala och regionala planet!
Tyckte Anna N klockan 07:30
5 Comments:
Jag har inte funderat så mycket på det här (och är ju nu för tiden helt utesluten från alla sådana här diskussioner i SSU), men nu när jag läser ditt inlägg känner jag att det här beslutet är otroligt stort. Det kan komma att påverka utformningen av vår framtida politik i ganska hög utsträckning. (Se bara till hur mycket Alliansen har fått kompromissa med för de enskilda partierna otroligt viktiga frågor. Är vi beredda att göra samma sak, och i sådana fall, inom vilka områden?) Jag känner inte att det här är en fråga som diskuterats i särskild breda lager ens högt upp i partiet. Min arbetarekommun, som är typ Sveriges största, diskuterade inte frågan i styrelsen förrän igår, och då var ju beslutet redan fattat.
Finns det inte ens gräns för hur ”stora” och viktiga frågor vår representativt valda partistyrelse får fatta beslut om utan en längre diskussions- och remissrunda? Det är ju dessutom inte bara sex SSU-distrikt som reagerat utan typ hela fackliga Sverige. De verkar inte heller fått vara med i diskussionen. (LO-förbundens åsikt tycker jag nästan känns viktigare än SSUs i den här frågan)
Äsch, jag vet inte vad jag tycker, har som sagt inte tänkt så mycket på det. Kanske kan vi komma fram till det i det här inlägget?
klokt inlägg.
Det är, precis som du säger Joanna, den kanske viktigaste frågan; om hur mycket man kan tänka sig att kompromissa med i ett samarbete. Om ett år har vi en partikongress där politiken vi ska gå till val på slås fast, jag känner mig lugn med att diskussioner om den politik som ska bli vår i framtiden kommer att föras där, av ombud valda av medlemmarna.
Men jag vänder mig emot en medlemsomröstning av den enkla anledning att den inte skulle ge så mycket. Vad skulle alternativen vara? Regera med mp, både v och mp, bara med v eller helt själva? Hur kan man ta ställning till det utan att samtidigt veta vad som sagts i de samtal som nu förs mellan mp, v och s? Bara genom att kolla partiprogram eller riksdagsmotioner skulle inte innebära att jag hade tillräckligt med förkunskap för att rösta känns det som...
Ganska övertygad blev jag av dig tills jag såg partiledardebatten nu ikväll. Nu var Mona inte särskilt ödmjuk längre, nu var det inte "Vi pratar lite och ser var det landar", utan "Vi ska bilda regering tillsammans efter valet". Nu är det inte längre "Nu ska vi diskutera OM vi behöver kompromissa", nu är "Nu ska vi diskutera VAD vi behöver kompromissa om". Det tycker jag är ett ganska stort beslut att fatta, även om man pratat med några partidostriktsordföranden. Jag tycker till och med att det är rätt skamligt. Hur kan man fatta beslut om en så oerhört viktig fråga när det knappt är ett år kvar till partikongressen? Att dessutom med armbågen bjuda in Ohly i fredags samtidigt som hela fackliga Sverige rasar visar att det inte var särskilt genomtänkt.
Äsch, jag blev bara så upprörd och behövde skriva av mig. Det råkade hamna här. Sorry. :) Kanske är värt ett inlägg på min egen stackars blogg istället. :)
Hoppas att allt är bra med er tre!
Nu håller jag med dig Joanna. Halva och hela pudlar och en partiledardebatt utan klara besked, snarare med ännu mer tillkrångling...
Allt är bra med oss, hoppas att det är det med dig också! :)
Skicka en kommentar
<< Home