Ett litet minne

Idag blir det varmt, kunde pappa säga vid frukostbordet hemma i radhuset. När jag sprungit ute på gräsmattan strax innan jag blev inkallad för att dricka o'boy och äta rostmackor var det kallt om föttern av daggen som låg kvar, inga tecken på att dagen skulle bli speciellt varm. Någon timme senare rann solen ner över radhusidyllen, luften dallrade av värmen och jag undrade hur kunde han veta?

Tänkte på det i morse när jag stod vid köksfönstret och tittade ut på den soliga gatan, såg att det inte verkade blåsa så mycket och att termometern visade nästan fem plusgrader fast klockan bara var sju. Idag blir det nog varmt, tänkte jag.