Kort

Sitter några minuter vid en dator på centralen och väntar på dagens första möte. Äntligen lite bloggtid. Annars skriver jag mest annat, åker tåg och försöker hitta tillfällen att sova. Det går sådär, men jag är lycklig ändå.

Under julledigheten ska jag skriva långa, vackra texter till dig bloggen, det lovar jag.

Konstaterande

jag skulle aldrig ha tålamod
nog att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du

Att man kan fascineras, må så bra och inspireras så mycket av samma människa övergår mitt förstånd.

Så pass?

Fick välbehövlig skrivhjälp och textputsning av M precis. Vi pratade om meningar som är långa och vackra om än svåra att förstå. Hela konversationen avslutades med det som snart är en klassiker, kom ihåg var ni läste det först:

M: Semikolon är vackra!

Femtionio ord. En lägesrapport.

Kan det vara så att man bara har ett visst antal ord till sitt förfogande? Mardrömmen är att de ska ta slut mitt i en debattartikel och oavsett riktigheten i mitt resonemang så ransonerar jag.

Orden sparar jag i mig till det som är större, viktigare än bloggen. Men jag är kär och egentligen är det viktigast av allt.

Nyskapande traditioner...

Kanske sista gången vi var samlade på gamla expen? Vi kände i alla fall att det var ett magic moment och sådana måste förevigas.

Gårdagens konversation med mest självinsikt var helt klart:

S: Borde vi inte dricka glögg och göra julgodis någon gång?
L: Jo! När har vi en ledig helg?
Fyra engagerade människor skrattar hysteriskt innan A försynt föreslår:
A: I februari?

Saker jag aldrig trodde att jag skulle msna om...

Anna säger:
bodelning är jobbiga grejer...

Me love Sara & Jesper

Det tog typ en halvtimme att logga in på blogger från den här macen. Vad är dealen med att man inte kan göra @ på ett vettigt sätt? Länkar fixar jag inte heller att göra, så jag kör jäkligt mycket old school med url inom parentes.

Nåväl, är inte på topp idag, så nu på eftermiddagen har jag legat i sängen och lyssnat på SSUs RadioAktiv. Igår kväll stötte jag på Sara (syazdanfar.blogspot.com) och Jesper (jesperlindholm.blogspot.com) på jobbet strax innan de skulle sända Med kärlek från betongen. När jag nu hörde att de båda var sjuka kändes det bara halvt klockrent dels att jag kramade dem och dels att de blev så glada över det överblivna godiset från Bommers. Förkylningsfingrar i gemensamma godisskålar är big nono hörrni!

Nåväl. Igen. Lyssna på deras skolsnack i programmet, de är grymma! (http://www.ssu.se/radio/listprogram.html?idradiotype=6).

Andra godbitar i SSUs RadioAktiv är Daniel Suhonens premiärprogram av Radio Tvärdrag (http://www.ssu.se/radio/listprogram.html?idradiotype=15) och såklart radiodagböckerna från Palestina (http://www.ssu.se/radio/nyheter.html?idart=2501)

Såg förresten att jag inte länkat till Sara tidigare. Skandal, I tell ya. Nu är det åtgärdat i alla fall.

Kort men kärnfullt, I tell you

Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
är det verkligen du?

Ja, det har jag
Ja, det har jag
Ja, det är det

Winnerbäck, Söndag 13.3.99

Sådärja

Eftersom jag är för feg för att sätta upp arga lappar i tvättstugan och eftersom jag nästan aldrig ser mina grannar klagar jag här på bloggen istället.

Hej grannar!

Anledningen till att sista tvätt-tiden tar slut klockan 21.00 kan vara att skona tjejen som bor precis ovanför tvättstugan. Använder man tvättmaskinen mitt i natten kan det lätt hända att hon vaknar kallsvettig och tror att hon är på en finlandsfärja och fått en hytt precis vid bildäck. En tvättnatt kan hon förstå, två i rad gör henne arg (och trött).

/Sluta tvätta mitt i natten

(Här skulle jag kunna dra ett torrt skämt på temat det kanske är någon som nattmanglar i tvättstugan och att man ju måste det ibland. Annars kan ju kongressfesten ställas in exempelvis och det vill man ju inte)

Å ena sidan...

I morse hann jag både köpa tågkort och få en fin fönsterplats på andra våningen på tåget. Far from fällstolar vid dörren. Så mysigt att jag till och med glömde att sova.

På jobbet finns en vikmaskin (jag måste säga det igen: en vikmaskin!). Den är magisk. Den viker papper toksnabbt och jag var lyrisk! Men maskinen slutade vika. Övergav mig fullständigt.

Antagligen ska man inte vara så glad över någonting för då slutar det liksom att vara bra. Det hände med vikmaskinen och det hände med all önskvärd tydlighet på vägen hem. Fick fällstolen och när dörren öppnades blåste det och snöade in. Är fortfarande alldeles, alldeles kall.

Dag 6, pendling is fortfarande da shit

När solen går upp och himlen är rosa och rådjur hoppar över den dimmiga ängen känns det så himla värt att få den konstiga fällstolen precis vid dörren på tåget. Om jag dessutom hunnit med direkttåget så att dörrarna inte öppnas och jag fryser ihjäl innan Stockholm är min lycka gjord. Därför ska jag sluta skriva nu och springa till stationen.

Så som det ska vara

Är hemma och lyssnar på Frank Sinatra, äter chilichoklad och...jag vet inte...andas? Jag är alldeles lugn och det är häftigt. Tycker jag.

I'm in heaven!

Jag jobbar på en arbetsplats med rosa white board-pennor.

Ville bara säga det!

Och samma kärlek och vemod igen

Alltså, jag har fortfarande inte riktigt greppat att jag ska jobba min sista dag på världens finaste SSU-distrikt idag. Sista. Ever.

Rubriken lånar jag fräckt från Winnerbäcks För den som letar. Och det gör jag. Jag letar, tänker, funderar, ångrar, vill, ångrar mig igen, vill vill vill

Dagens prövning:

Att äta frukost och samtidigt lyssna på historier om rotfyllning, spolning av bihålor, njurstenssmärtor och tarmröntgen. För ett ögonblick tänkte jag kontra med historien om när jag hade en cysta i magen och låg halvt avsvimmad på golvet i Täby centrum. Men jag lät bli.