Mmm...macka

Har för tredje gången idag druckit te och ätit smörgås. Det här med att äta är ett ständigt krångel. Vad kan jag tänka mig att äta idag? Vad har vi hemma? Idag har jag bara kunnat äta mackor. För någon halvtimme sen kom jag på att jag nog skulle kunna tänka mig chips också. Den finaste lovade att köpa lättsaltade sådana på vägen hem. Var jag inte galet kär i honom förut hade jag blivit det nu. Lätt.

Det där med att jag känner mig som muminmamman tyckte Sabina var överdrivet och det har hon nog rätt i. Så här ser jag ut i alla fall:

Vem svänger på svansen, i barfotadansen?

Tack för fina grattiskommentarer på förra inlägget.

Den senaste tiden har jag försökt vänja mig vid att magen är avsevärt mycket större än för en vecka sedan. Det fattas bara ett randigt förkläde och en svart handväska för att jag ska passera som muminmamman och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den saken. Häftigt och konstigt känns det onekligen.

Annars händer det inte så mycket. Aptiten börjar så småningom återvända. Efter att mest ha ätit ostmackor och potatis sedan i december har jag den här veckan festat till med risifrutti, marmeladsmörgås och veggosushi. Bland annat. I måndags orkade jag med en halvtimmes promenad utan vare sig yrsel eller illamående. Sedan i söndags har jag inte sovit middag en enda gång. Ni hör ju, jag är snart tillbaka!

Och apropå tillbaka - (oh my, vilken tv-övergång) Sabina bloggar igen. Det var banne mig på tiden!

This is the year

Dont say a word now baby, take my hand

Cause this is the year, this is the year it all will happen

Its finally here, I have been waiting all my life

Det där med nedräkning inför comeback-bloggen var ju fyndigt på idéstadiet. Då hade jag inte en tanke på att helgen skulle tillbringas utan internetuppkoppling. Nåväl, att blogga om bloggtorkan kan man inte ägna sig åt i all evighet så nu är det slut på det.

Det finns få saker som jag brukar bli så stressad av som att inte ha tillräckligt med tid. I de mest intensiva julklappsköpar-, kampanjplanerar- eller pluggperioderna brukar jag alltid kunna lugna mig själv med tanken Jag har ju faktiskt hela natten på mig. För det är först när det där tidskrävande på riktigt tar upp dygnets alla timmar som stressen sätter in for real. När jag ägnat halva natten åt det där som måste bli gjort och det ändå inte blir klart. Hur som helst, just nu har jag lyxigt mycket tid till mitt förfogande, men råbrist på ork istället. Jag är sjukskriven och bara sover. Ibland tittar jag på Will & Grace och Hem till gården också.

(Kom till sak då, människa! kanske någon (förutom jag själv) tänker nu. Vad vill du säga egentligen?!)

Ingenting, förutom att anledningen till att jag inte bloggar är att jag mår illa, svimmar, gråter över att jag inte köpte den sötaste mjukisbarbapapan och ja, är gravid helt enkelt.

Och det är ju alldeles ljuvligt egentligen. Framför allt för att jag har en fantastisk pojkvän som torkar mina tårar och utan att klaga äter korvmiddag på IKEA flera gånger i veckan för att det är det enda jag är sugen på.

Citatet från Marit Bergmans This is the year. Såklart.