Svängningar

När jag blundar
är allt som förut
inget har ändrats
inget är slut

Tänk att en dag kan svänga så mycket. Från att ha varit seg och tråkig till helt okej och framförallt väldigt effektiv. Mitt jobb är världens bästa! Särskilt när det innehåller lite lösgodis, en cykeltur ner till stan och paus för ett parti luffarschack med Sabina. För hur många gånger jag än intalar mig själv att jag måste ta en paus ibland för att bli sådär klar igen i huvudet så lyckas jag ändå inte leva så. Tvingar mig själv till att jobba med huvudet fullt av bomull och förstår inte alls varför det går så segt att tänka.

Kvällen bjuder på bok i soffan och förhoppningsvis god middag. Om jag orkar. Annars underskattar jag aldrig knäckemacka med ost.

Och imorgon är det äntligen dags.

Citatet från Raymond och Marias fina När jag blundar

Rikedom

För det är som det är
Det är svårt att bli nöjd när man väntar mirakel

Har en last som återkommer med skrämmande jämna mellanrum. Pocketböcker. Köper mycket böcker året runt men under sommaren når det hela någonslags galen peak och jag blir som förbytt. Ser mig själv på kritvita stränder, i hängmattor, på tåg som ska ta mig till himmelska platser, alltid med en pocketbok i handen. I själva verket missar jag alltid de där stränderna, hängmattorna och tåget och vaknar upp ur dvalan lagom till agusti med en hög olästa böcker. Men det är det på något vis värt, man känner sig aldrig så rik som när man har en oläst bok som väntar på att bli öppnad.

Där man köper biljetter till Arlanda express på Stockholm central finns en pocketautomat där det finns böcker för 20 kronor styck. Lyx, lyx, lyx. Nu har jag dock köpt de böcker jag tycker verkar intressanta ur den där automaten och väntar med spänning på att de ska byta ut sortimentet. Och ja, hittills har jag läst alla böcker jag köpt den här sommaren.

Är det någon som vill gå runt i en vacker sommarstad och köpa 5 pocketböcker och betala för 4 med mig är det bara att mejla. Vi kan säkert äta en mjukglass också om det där med böckerna inte lockar tillräckligt.

Citatet ovan som slår med sådan kraft men är så sant är från LW:s När man väntar mirakel

Basbehov 2.0

Låt tiden gå, jag är samma nu som då
Samma människa ungefär
fast med lite mera lust sen du var här

La till ett basbehov på listan som behövde tillfredsställas igår kväll: Samtal med Sabina. Mycket att ventilera som vanligt.

Nu måste jag smita iväg ner på stan och fixa nåt att ha på mig imorgon, köpa något snällt mirakelmedel mot magkatarr och sen hem och sova samt dricka linfrön. Oh yes, what a night!

Citatet ovan från Lars Winnerbäcks Sen du var här

Trötta ögon

We are far to young and clever

På väg hem från Bommersvik var ögonlocken mycket, mycket tunga. Tror att jag somnade till ibland för jag minns konstiga små drömmar. Ni vet de där när man inte vet om man är vaken eller sover och om det i själva verket bara är konstiga saker man tänker.

Nu sitter jag en kortis på expen för att ringa några samtal, skicka några mejl och förbereda morgondagen. Mycket snart drar jag dock hem till fina lägenheten. Basbehoven mat och sömn står på schemat och annat viktigt som att städa lite och tvätta får vänta till en annan dag, en annan vecka.

Skönt med fotbollen förresten, nu är det bara att ladda inför söndag.

Citatet är från stundens theme song Come on Eileen, Dexy's Midnight Runners

Snart midsommar. Men först: jobb, jobb, jobb.

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Idag är jag mer maskin än människa. Får så mycket gjort utan att jag riktigt vet hur der gått till. Har kommit på mig själv med telefonluren i handen ovetandes om vem jag ringt upp just när någon i andra änden svarat. Har plötsligt märkt att jag sitter och klistrar igen kuvert utan att veta om jag stoppat i något brev. Men det har jag. Trots att hjärnan verkar bortkopplad blir allt rätt idag. Mycket konstigt. Annars är det oftast tvärtom, trots att jag är fokuserad och koncentrerad blir det fel.

Och det här är kanske dagens roligaste...

I'm so fucking lonely

Mobilen börjar bli trött tror jag bestämt. Har kass täckning alldeles för ofta. Idag har jag inte kunnat skicka sms eller ringa så jag tänkte stänga av den och låta den vila ett tag. Det verkade den gilla för nu går den inte att sätta på igen. Känner mig övergiven och alldeles, alldeles ensam.

Dessutom bloggar jag på arbetstid. Dekadens. Som sagt.

Åldersångest. Igen.

Min åldersångest finner inga gränser. Köpte ett vin igår för att det beskrevs som "ungdomligt". Och dessutom fick jag visa leg. Oh yes, i sanning en lyckad dag.

Lista

för jag älskar när du visar att du vet att du har rätt
och rätar på din rygg den är den rakaste jag sett

Det finns så himla mycket att vara glad över. Till exempel:

1. mina naglar är precis lika långa för tillfället. Det händer inte ofta.
2. jag har ett kök och en balkong. Det betyder i sin tur att jag kan gå fler än fem steg utan att gå in i en vägg/säng/stol/bord. Lyx.
3. vänsterpartiets förslag om att avskaffa hemläxor. I like. Förutom att jag tycker att förslaget är klockrent är jag glad över alla de konstruktiva diskussioner om vad skolan egentligen ska syssla med, som förslaget genererat. I alla fall i min bekantskapskrets.
4. mamma. Hon har såklart en ständig plats på listan men nu framförallt för att hon hittat fina möbler till min balkong på Coop i Helsingborg. Här i Västerås var de olyckligt slutsålda nämligen.

Lycka

they try and they try but everything that they do
is the ghost of a trace of a pale imitation of you

Hade gärna bloggat men jag måste hem till min lägenhet nu. Vänta, jag skriver det en gång till: min lägenhet.

Citatet är från Josh Ritters fina, fina Kathleen förresten