Oh well...

Det är lite hårt just nu. Jag känner mig gammal, bitter och arg. Men det finns såklart ljusglimtar. Många såna faktiskt. Jag ska bara lära mig att se dem.

Uppdatering?

Helgen blev skönt vilsam trots en hel massa aktiviteter. Lite middag, lite bio, lite party, (och lång promenad hem mitt i natten med höga klackar, som traditionen bjuder...) mycket brunchmys med mamma och lite konståkningsträning.

Nu är det ny vecka med kampanj, medlemsringningskvällar och öppning av första luckan i chokladkalendern. Ej att förglömma.

Planerna för närmaste framtiden

Nu är jag här, men i kväll ska jag hit. Däremellan en skön biltur med finaste sällskapet.

Imorgon konståkningsträning. På fredag bio, hopefully. På lördag träning igen och sedan besök av mamma. Inget jobb på hela, hela helgen. Fantastiskt skönt.

Börjar för övrigt tro att jag bara klarar att producera en viss mängd text. De senaste dagarna har det blivit många insändare, kallelser och annan tråktext. Bloggen blir grymt lidande.

Måndagskväll

Satt invirad i mitt varma täcke med glögg och pepparkakor. Men det är något som fattas. Alltid något som fattas.

Bisarrt

Slötittade på Humorlabbet igår kväll och konstaterade att den moderata politikerna Lotta Holmgren från Österåker var statist i inslaget som handlar om "en kvinna på desperat jakt efter svart kärlek". Hur konstigt som helst.

Surprise

Tänkte igår skriva ett blogginlägg på temat om jag i morse vetat att jag skulle...så hade jag inte.... Men så kom jag på att hela charmen med det här galna jobbet är ju att jag aldrig vet vad som ska hända under dagarna. Tänk vad booooring om det varit klart varje morgon när jag vaknade att idag ska du värva si och så många nya SSUare och sisådär tio stycken kommer på uppstartsmötet och går där i från med fina leenden och tusen idéer på saker de vill göra i SSU. Det hade ju varit förfärligt tråkigt. Tur att varje dag är en överraskning. Nu ska jag dra iväg med en massa protokoll till Arkiv Västmanland. En massa protkoll är lika mycket som nio flyttlådor för den som undrar. Och den som har sett min bil och gjort en snabb överslagsräkning kommer fram till att jag nog måste köra två gånger. Alldeles riktigt. Tur att jag har Winnerbäck som sällskap.

Vad jag inte skulle gjort igår om jag vetat följderna? Jag skulle inte gått hemifrån med halvblött hår med motiveringen "Äh, jag ska ju bara in i bilen och sen direkt in på expen". För min bil såg ut som en liten vacker igloo så jag fick halvspringa till första mötet istället för att försöka skotta fram den. När jag tänker rätt på saken hade jag nog inte heller haft de höga, höga skorna med den smala, smala klacken heller om jag vetat om det.

Stackars...

...de som kommit till min blogg genom att googla
thomas di leva sångtexter
att backa runt ett gathörn
uppfinningen klockan

Vilken besvikelse det måste bli att hamna här.

AiP

Tillbaka på jobbet efter en vecka på vift. Skönt att vara här igen och som alltid mycket att ta tag i. Roligt. Nu väntar den traditionsenliga måndagsstunden med Aktuellt i politiken. Idag med en kopp varm fisk- och skaldjurssoppa.

Tjingeling darlings!

Mysmorgon

för snart så går jag fram
och tar din hand utan att fråga
och även om jag skäms så står jag kvar
jag tror jag vågar

Helt otippat blev det någon jobbtimme här på morgonen innan dagens roadtrip. Dessutom hinner jag nog med en kaffe och avokadosmörgås innan jag drar. Vilken härlig morgon det blev! (Ja, jag är lättroad.)

Citatet från Raymond och Marias Kärlek1

Finally

Äntligen har jag vinterdäck på bilen. Nu behöver jag inte längre hoppas på blaskväder när jag stiger upp på morgonen. Och jag behöver inte blicka i backspegeln och få hjärtat i halsgropen och för en kort, kort sekund tro att jag gömt ett lik i svart sopsäck (oh yes, jag är i sanning sinnessjuk), när det i själva verket är däcken som ligger där i bilen och väntar på bättre tider.

Egentligen borde jag inte köra bil alls i och för sig. Miljön, people, vi måste tänka på vår gemensamma miljö. Speciellt när det ger obehagsklump i magen och dåligt samvete. Då funkar det inte att vifta bort och tro att min lilla insats inte spelar någon roll, för det gör den. Allas lilla insats spelar grymt stor roll.

Mattias ryter, med all rätt, till i Aftonbladet.

Marsch iväg!

Om du inte läst det här tidigare är det dags nu. Så vackert.

Confession

Innan du läser det här knasblogginlägget, läs gärna det här.

Sådär ja, nu kör jag.

Förra veckan köpte jag en massa matlådor på IKEA. Säkerligen inte lika många som S&C har, men ändå. När det var dags att packa upp dem pratade jag med mamma i telefon:

Moi: Mäh, det är jättemånga lådor men ingen som passar. Typ jättemånga stora och jättemånga yttepyttesmå. Vad ska man ha världens minsta låda till?

Mamma: Pyttelådan ska du ju ha när du ska ha sylt med dig eller något annat kladdigt som inte kan ligga med resten av maten.

Moi: Ojojoj, det där känns alldeles för vuxet för mig. Haha.

Mamma: Ja, det är nog inte riktigt vår stil...

Och så i morse, Moi packar ner en stor låda med fyra pannkakor och en liten, liten låda med jordgubbssylt.

Och ja, jag pratar precis sådär fjortisaktigt som i konversationen ovan. Vad som kanske inte framgår är att jag och mamma dessutom pratar med Gilmore girls-hastighet och pratar i munnen på varandra.

Snö?

Det går snabbt i svängarna nu. Alldeles nyss lång, utdragen sommar, i helgen vacker höst och nu vinter. Typ. Väldigt mycket snö och hal is i alla fall. På måndag är det dags för vinterdäck på fina, fina bilen så nu ska jag be A hjälpa mig att ta upp däcken från källaren. Om jag vågar. Förra gången släppte han ett däck nerför trappan så jag höll på att bli fastklämd. Oh well, jag testar. Hör ni inget från mig på några dagar så ligger jag platt i källaren. Då kanske någon kan komma och hjälpa mig? Tack på förhand.