Klockbebisen strikes again!

Lilla klockbebisens nattvanor har jag dryftat tidigare på bloggen, och i natt slog hon till igen. Nu ändrade hon det överhoppade nattmålet från tolv till tre och sov alltså mellan midnatt och sex i morse. Fantastiskt härligt tycker vi som, om vi får välja, helst sover just de timmarna. Och gärna några fler förstås, men inte nödvändigtvis utan att mata en liten bebis ibland mitt i.

Nu sover båda mina älsklingar och jag skrotar runt lite här hemma. Diskar, bloggar och funderar på att sätta in foton i pärmen. Men just det projektet har varit på funderingsstadiet i flera veckor, och att jag skulle ta tag i det precis nu känns inte så troligt. Och nu har barnprogrammen och tv-shop-prånglarna lämnat plats för Dr Phil på Tv4+ så någon timme under täcket i soffan känns perfekt.

Jippie

Mitt livs kärlek bloggar igen!

En veckosammanfattning

Dagarna rinner så snabbt förbi, jag hinner knappt med. Känner att bloggbilden av livet har blivit alldeles skev, det verkar som om vi går på möten precis hela tiden. Eller tja, det gör vi väl nästan, men om jag skulle blogga lika mycket om hur vi tittar på vår underbara dotter och säger Åh, hon är så söt jag skulle kunna äta upp henne eller Titta vilken fin liten mun eller Hon kanske är hungrig? Har hon bajsat idag? Har vi givit henne AD-droppar? skulle proportionerna bli  radikalt annorlunda. Mötesrapporteringen skulle alldeles drunkna i babygymsrapporteringen eller middagsdonandet i köket eller godmorgonpussarna i sängen  eller torsdagens Hells kitchen-tittande. Men nu gör jag inte det, för vardagslivet är det där rosaskimrande som händer precis hela tiden, möteslivet skriver jag upp för att komma ihåg. Min blogg är mitt minnessubstitut, jag för ingen dagbok. Ibland skriver jag helt enkelt för att komma ihåg. Som nu.

Måndag: representantskap med arbetarekommunen

Tisdag: annonsfix, ak-utskicksfix, styrelsemöte med SSU-Västerås

Onsdag: insändarskrivande, morgonpromenad till COOP, ak-utskicksfix

Torsdag, morgonpromenad till COOP, införmötesfix, EU-gruppsmöte, ordförande- och kassörsträff med arbetarekommunen

Fredag: Klubb Läslust och kultur på ABF

Förresten är det politiska arbetet just nu, om inte rosaskrimrande, så helt klart väldigt, väldigt roligt. Under hösten genomför Västerås arbetarekommun en introduktionsutbildning för nya medlemmar. Jag har skrivit ett förslag på upplägg, jag har jagat föreläsare, jag har gjort en folder, jag har givit s-föreningarna kontaktuppgifter till sina nya medlemmar för att de ska uppmanas att anmäla sig och om projektet misslyckas blir jag förbannat besviken. Men det ska nog gå bra! Och anmälningarna har börjat trilla in... 

Jag jag jag, ett helt stycke om mig mig mig och vad jag gjort. Och? tänker ni. Vari ligger allmänintresset här då? Ingenstans skulle jag vilja säga, men när jag ser det på pränt känner jag att den där sjukskrivningsperioden, sängliggandet är förbi och jag är på något vis tillbaka och det, mina vänner, är värt mest i hela världen!

Morgonpigg?

Här är insändaren jag skrev häromdagen.  Den där om vårt folkpartistiske kommunalråds morgonvanor. Han säger nej till flextid i gymnasieskolan och tipsar om att eventuell morgontrötthet avhjälps genom att gå och lägga sig tidigare kvällen innan. I Hallå där-intervjun låter Roger Haddad meddela att han själv är väldigt morgonpigg och att han under sin egen gymnasietid endast hade tre timmars tillåten frånvaro. Kul för honom, men jag menar att Västerås gymnasieelever förtjänar att skolkommunalrådet ser bortom sin egen dygnsrytm och åtminstone sätter sig in i forskningen kring flextid i skolan.

Hissprat

Vi träffade en man i hissen på stan som skulle upp några våningar, men vi skulle ner och han fick följa med oss först.

G: Vi är på väg ner.

Mannen: Det är som trenden i Sverige.

G: Ja, med den här regeringen så.

Mannen: Är det ens en regering?

Lovely!

Ett år

Vi gav precis lilltjejen dagens AD-vitamindos och jag kom på att jag bloggat om just sådana droppar förut. För ett år och en dag sedan skrev jag om att jag varit i vilda Väsby på C:s födelsedagskalas och avslutade med: Körde hem mot Åkersberga i natten efter att ha suttit som ett miffo och lyssnat på E och S som pratade bebissovtider och AD-droppar. Förlåt att jag inte hade något vettigt att komma med och tack för att jag fick soffmysa med er ändå! Inte trodde jag då att jag ett år senare skulle ha en liten bebis med killen som då var både en fantastisk vän och min arbetsgivare. Livet är fantastiskt oförutsägbart och ljuvligt.

Lilla bebisen och jag gick på promenad till COOP i morse strax efter sju för att köpa blöjor och innan dess hade jag skrivit en insändare till VLT. Jag älskar att hinna med så mycket på morgonen! Bara att njuta så länge det varar, snart blir det mörka morgnar och känner jag mig själv väl kommer det att påverka mig mycket mer än jag önskar. Dagens exptur resulterade förresten i några timmars kuvertklistrande innan vi åt lunch på stan och begav oss hem för myseftermiddag i soffan.

En bra dag helt enkelt

Har haft en så härlig expeftermiddag med resten av lilla familjen. Korrläsning, kopiering, vikmaskinskrångel och kuvertklistring stod på schemat för mig. G hade möte med S och förbundsombundsmanna-M och sedan sammanstrålande vi på slutet på möte med styrelsen för SSU-Västerås. Lillbebisen var lite omväxlande hos G och mig och verkade trivas med uppmärksamheten och nya ansikten att titta på.

Dagen började jag för övrigt vid sjutiden med att ha en morgonsovande dotter i famnen samtidigt som jag gjorde en tidningsannons. Det har jag faktiskt aldrig gjort förut, men det var kul. Hoppas att den ser okej ut i tryck också.

Lite av varje

A sov över ett mål mat även i natt, nu håller vi tummarna för att det där om att två gånger är en vana stämmer. Tröttheten är inte så konstig kanske, igår var hon på sitt första repskap med arbetarekommunen och det är ju en energikrävande sysselsättning för en liten bebis kan man tänka. Det verkade dock inte gå någon större nöd på henne, hon åt och sov och skrek lite i trapphuset där det ekade så roligt. 

En huvudvärk som gjorde att jag helst gick stelt med axlarna uppdragna till öronen hemsökte mig igår kväll. Två alvedon och en hel natts sömn senare är jag, som tur är, mer än redo för tisdagens begivenheter. Just nu skriver jag och fixar lite i photoshop med bebisen sovandes på min mage, efter lunch ska jag till expen och göra lite nytta. Ikväll är jag inbjuden till SSU-distriktets styrelsemöte, en dagordningspunkt ska jag vara med på och det känns alldeles lagom. I typ oktober var jag på mitt sista ds-möte så det ska bli ett kärt återseende.

Lilla klockbebisen

I sju veckor har vi skämtsamt sagt att vi kan ställa en klocka efter A. Nästan på slaget tre timmar efter att hon senast fått nappflaskan i munnen låter hon meddela att magen är tom igen. Men i natt försov hon sig två och en halv timme. Jag gick, mycket wild and crazy, och la mig vid elva för att halvslumra någon timme utan vare sig klädavtagning eller tandborstning. Kvart i tre vaknade jag av komochmatamigjaggårsönderavhunger-skriket och fattade nada. Har G matat henne en gång vid tolv? Men inga minnen och ingen disk tyder på det. Har jag matat henne en gång vid tolv? (sömnbrist kan göra de mest konstiga saker med människor) Men nej, inga minnen, ingen disk. En vanlig försovning måste det vara, helt enkelt. Det kanske betyder att A börjat få någon sorts dygnsrytm med en längre sovperiod på natten. Lilla, fina klockbebisen.

Det här med hennes namn

Lilltjejen heter alltså som Amelie från Montmartre. Ni vet, hon i filmen. Det uttalas Ameli med betoningen på li. Krångligt det där tills man vänjer sig tydligen men man kan tänka "inte betonas som Emelie utan uttalas som konstnären Amelin men utan N".

Lätt som en plätt.

Återrapportering

S har helt rätt i att om man har lovat något, i detta fall en rapport från invigningen av Postgallerian, så ska man se till att genomföra det också. Dagens feststämning grusades en aning av att jag i morse på lokalnyheterna möttes av bilder på människor som fått komma på smygpremiär och dricka bubbeldryck ur höga glas - redan igår kväll! Vet de inte om att jag är Postgallerians största beundrare? Varför fick inte jag komma? Nåväl, när den värsta besvikelsen lagt sig begav vi oss dit och trängdes med en massa nyfikna västeråsare. Det är en söt liten galleria det där, med en saluhall som i fortsättningen kommer att vara ett givet inslag under våra lediga helger. 

Den kommande helgen är dock inte ledig för hela familjen. G ska på förbundsstyrelsemöte så A och jag får roa oss hemma alldeles själva. Först ska vi roadtripa till Bommersvik, för att lämna G, eftersom tågen går så ohyggligt dåligt trots att vi bor i den del av Sverige där jag antar att flest människor reser.

Efter invigningen intogs bakelse och te innan vi gick hem där lilltjejen höll hov vid matbordet.

Man roar sig bäst man kan

Dagens nördigaste: I förmiddags pratade vi i-språket och lät varandra gissa vilken person på riksdagsgruppens kansli vi menade. Min gamla kollega Jihin Ihrn är till exempel värsta bossen där numera. Pi riksdigsgrippin illtsi.

Det fungerar!

Hon sov i natt också! Dessutom så gott att hon drar ut en smula på sovandet så att ätandet sker mer sällan. Nu har det gått fyra timmar sedan sist, och det ska jämföras med de tre timmar det brukar ta innan hennes mage ekar tom. Spännande.

1 dag kvar

Dagens promenad förbi Postgallerian gav mersmak inför morgondagen. Det ska bli så roligt med invigning! Nåja, nu ska jag sluta tjata om det där. I alla fall tills imorgon då rapport kommer. 

Lilltjejen (och därmed hennes båda föräldrar) har haft problem att sova på nätterna. Än så länge sover hon i sin vagn, där verkar hon trivas bäst. Tills i natt har hon sovit i vårt rum men låtit precis hela tiden. Gny och gnäll och skrik och napptappande till förbannelse. Idag skrev G tenta och jag och A sov därför i vardagsrummet för att inte störa hans uppladdning. Och ett mirakel skedde! A sov som en liten ängel då tv:n spred både ljud och ljus i rummet. Alldeles lugn var hon och jag kunde gå in till den ljuvliga sängen istället för att få ont i ryggen av soffan. Så i natt fortsätter vi på den inslagna banan. Vardagsrumssömn med tv-bakgrund får hon testa på även i natt. Hoppas att det fungerar även i fortsättningen för det gav onekligen en bra följande dag. Hon har exempelvis invigt babygymet och legat och pratat med de små björnarna som hänger i det. Sedan har hon tränat nackmusklerna en massa också, huvudet är inte direkt stabilt, men helt klart på väg att bli. Hon är på g nu, lilltjejen!

Den bra dagen innehöll även besök av E och lunch med henne. Härligt! Nu är F och S här på middag och nu har de au-möte i köket. Jag bloggar med en sovande bebis på magen.

En bebis med ett namn

Onsdagen den 20 augusti. Ungefär nu skulle Pyret, som huserat i min mage under året, komma ut. Men den var uppenbarligen trött på att skvalpa runt där inne och rikta sparkar mot min urinblåsa och alltför ivrig att komma ut. Så nu ligger hon utanpå min mage och sover och ler i sömnen. Sex veckor blir hon idag och lagom till firandet kom ett brev från Skatteverket om att hon nu fått sitt namn på riktigt, hon finns med i registret. Maria Amelie Wikström.

Just nu...

...skickar jag mejl, dricker te, äter bondkakor och väntar på att någon av de andra familjemedlemmarna ska vakna. Gärna någon som går att prata med, men en som mest gnyr och övar på att hålla upp huvudet går också bra. Men efter hennes långa vakenperiod igår, nästan hela dagen faktiskt, så har hon nog lite sömn att ta igen. Lilla lilltjejen.

Skrämmande

Det här nya livet skrämmer mig en aning. Jag gör så många saker som inte riktigt känns som jag. Klockan är inte åtta ännu och medan tvättstugemaskinerna gör sitt jobb sitter jag och slösurfar (det känns förvisso som något jag brukar ägna en del tid åt) och vaktar kastrullen med nappflaskor som kokar. Surfade just in på COOP Forums hemsida och kollade in veckans erbjudanden som på förstasidan stoltserar med majskolv för två kronor. I går tog jag en tur på Konsum och förundrades över att två frysta majskolvar kan kosta 20 kronor när de på Willys kostar typ hälften så mycket. Så när jag såg Forums kanonerbjudande brast jag ut i ett spontant "Va!" högt för mig själv i köket.

Sådant skrämmer mig lite grann.

Möten

I går var det mötesmaraton av rang. Det började med förberedelsesnack med ombudsmanna-S, därpå följde EU-valsmöte där studieinsatser planerades, sedan var det dags för höstplanering med SSU-Västerås innan kvällen avrundades med arbetarekommunstyrelsemöte. 

A bevistade alltså sitt första möte med arbetarekommunens styrelse. Jag är ju stadgefascist men tyckte nog inte att det gjorde så mycket att hon var där utan att vara vare sig vald eller inadjungerad. Men de där fasonerna att vara mer intresserad av maten än av dagordningen och ekonomihandlingarna får man ju hoppas att hon växer ifrån.

Tre dagar kvar

Nedräkningen till Postgallerians invigning fortsätter. Bara tre ynka dagar kvar nu. På vlt.se kan man se ett bildspel med kommentarer om hur tankarna går och planerna ser ut. Filmen är från i maj och troligtvis (förhoppningsvis!) har bygget gått framåt sedan dess. Trots att det mest är betongblandare och byggdamm är det en härlig sneak peak för oss som knappt kan vänta till på fredag.

Västerås har inte haft en saluhall på närmare fyrtio år. En bild på den gamla lånar jag, helt fräckt, från Anders Lifs blogg som förresten är fantastisk läsning om Västerås och stadens historia. För mer information om saluhallen ska jag bege mig till stadsbiblioteket idag eller imorgon. Hyllorna med historier och gamla bilder från Mälarstaden och dess omgivningar är mina favoriter.

Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Fyra dagar kvar

På fredag smäller det! Äntligen! Då öppnar Västerås citys sjunde shoppingmecka - Postgallerian. Det blir saluhall, café och ett tiotal butiker, har jag googlat mig till. Det är lite pirrigt i magen och mina  förväntningar är skyhöga. Läste om det i VLT för en massa månader sedan och har gått och kikat in i Postens gamla lokaler för att se hur bygget går. Min fascination för vår nya galleria känner inga gränser. I juni låg jag i sängen strax innan vi skulle sova och sa saker som Om två månader öppnar Postgallerian eller Hoppas verkligen att Pyret inte bestämmer sig för att komma på sitt beräknade förlossningsdatum, då missar vi invigningen av Postgallerian.

Nä, jag skämtar inte. Bara fyra dagar kvar nu!

Hur tänkte ni där?

Strax innan bvc-besöket häromdagen läste G en bok för A och mig i väntrummet. Mysig aktivitet men onödigt könsstereotyp bok. Det handlade om en pojke som endast umgicks med män som körde stora maskiner, lastbilar, brandbilar och bärgningsbilar. En kvinna fick en replik i boken. Hon var arg och behövde hjälp att bärga bilen. Priset togs för övrigt när vi kom till sidan med bilverkstadsmannen som talar i telefon. Där var faktiskt två kvinnor avbildade på samma sida. På väggen bakom honom förvisso, men man får ju inte ha så höga krav. Tur att A inte har hajat det där med att kolla på bilderna i boken ännu. 

Dubbelnegation

Det där med korrekt svenska är de inte så knussliga med på expressen.se. Tydligen. Några OS-simmare var på plats för att kolla in tennisfinalen och ett antal av dessa drack alkohol. Men inte alla. Tror jag.

Varken Sjödin eller Westrin drack dock inte en droppe, enligt Jansson.

Jag har en plan

G tentapluggar och jag har tillbringat eftermiddagen i köket. 1 chokladtårta, 24 hallongrottor och 77 minimuffins senare har jag nu stängt av ugnen och ser fram emot att om en halvtimme sjunka ner i soffan. Förutom älsklingen och lilltjejen är det grillspett, potatis- och rädissallad samt Kommissarie Morse som är sällskapet. Samt, efter en snabb promenix till affären, ett stort glas med päroncider och massa, massa isbitar. 

Sounds like a kvällsplan to me!

En kedja kan man säga

I tisdags funderade jag G, J och E på vad Helenas nya jobb skulle kunna vara. I onsdags ringde mamma och berättade att hon läst om just det på Fri Köpenskaps hemsida. Igår bloggade Maryam om saken och idag kollade jag in intervjun på LOTidningens hemsida. 

Grattis till Helena och minst lika stort grattis till Rättvisemärkt som får en grym generalsekreterare!

Övertrött

Winnerbäck var som väntat alldeles underbar igår. Än mer underbart var att tillbringa kvällen med G, bara vi två. Men det allra underbaraste var att komma hem och pussa på söta dottern igen. Hon verkade glad att se oss också, så glad att hon höll sin mamma vaken hela natten faktiskt. Nu är jag därmed tröttare än tröttast men istället för att gå och sova har vi hängt en stund på stan och nu sätter jag in viktiga papper i viktiga pärmen. Men snart orkar jag inte mer, sängen lockar alltför mycket.

Och bättre eller mer innehållsrikt än så här blir det nog inte på ett tag, ledsen för det.

Effektivt så det förslår

Klockan är nio och än så länge har jag varit i tvättstugan två gånger, diskat undan gårdagskvällens matlagningsbestyr, kokat nappar och nappflaskor samt läst en himla massa bloggar med en bebis i famnen. Hon vägrade att sova i vagnen för ett tag men nu ligger hon där och snusar igen. Effektiviteten denna morgon känner visst inga gränser. Spänningen just nu ligger i hur länge jag kommer att vara pigg och när jag kommer att behöva sova middag. För det råder det ingen tvekan om att jag måste göra det idag. Till kvällen kommer nämligen lilltjejens mormor och håller henne sällskap medan G och jag beger oss till Strömsholm och checkar Winnerbäck. Wiho! (eller något annat passande glatt utrop, gärna med en liten dans till).

Häromdagen var konsult-J och KTH-E på besök ända från den kungliga huvudstaden. Så härligt! Vi pratade bland annat om hur man ska bete sig för att inte bli en mamma som, på grund av omgivningens förväntningar, har ständigt dåligt samvete. Återkommer om detta när tid ges.

Sådan far, sådan dotter

På onsdag har vi tid hos familjerätten för att fastställa att G är A:s pappa. Sånt måste man göra när bebisens föräldrar inte är gifta. Inte för att jag tror att någon har tvivlat, men efter en blick på dessa bilder, visst känns släktskapet rätt självklart?

Det var ett alldeles ljuvligt besök vi fick idag. Tårta, ett barn som sprang runt och ett barn som mest låg i vagnen och sov, god pasta, presenter och fina vänner. Perfekt helt enkelt!

Ett nytt försök

Snart är den antagligen finaste Norrköpingsfamiljen på väg hit. Förra gången vi väntade besök från fjärde storstadsregionen födde vi barn istället, idag finns inga sådana planer, thank God.

G städar, jag ska snart ta en promenad till tvättstugan igen och samtidigt pågår tårtbak och matlagningsförberedelser. A, som just idag fyller en månad, sover i vagnen omedveten om uppståndelsen omkring henne. 

Det går sannerligen ingen nöd på oss

Älsklingarna

Amelie med morbror Oskar