Framtidsdagar

Stan är invaderad av sossar och imorgon kommer ännu fler - härligt! Fredagen ägnades åt vårdtoppmöte och ett uttalande antogs som slår fast viktiga riktlinjer för socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik. Det kan vid första anblicken tyckas som många självklarheter, bland annat sägs det att sjukvård inte är en vara som alla andra, eller att sjukvården behöver investeringar och inte nedskärningar. Men när föräldrar med friska kids kan köpa sig vård på ett privatsjukhus som stänger dörren för barn med till exempel medfött hjärtfel - då har sjukvården förvandlats till en vara som högstbjudande har rätt till. Och för en finansminister som säger nej när kommuner och landsting varnar för att välfärden blir lidande om inte pengar skjuts till från nationellt håll är tydligen inte valet mellan investeringar och nedskärningar så enkelt ändå.

När vi kom hem bytte vi om till myskläder, åt sushi, kollade på Vita huset och kalasade på choklad. Efter ett tag kom vi på att det ändå vore kul att gå på partiminglet så vi drog på oss representabla kläder igen och gick dit en stund. Lilltjejen smakade på D:s deltagarbricka, flörtade och somnade sedan i vagnen medan vi lyssnade på livemusik, pratade och drack varsitt glas vin. Spontana kvällar är alldeles uppenbart det bästa!

Bus

Hittade vårt lilla busfrö invirad i en toalettpappersrulle idag. Hon har börjat röra sig lite snabbare än snigelfart över golvet nu. Bara korta sträckor dock, vilket i och för sig räckte för att utföra detta raffinerade bus.

Dagens bonusbild, som passar till dagens bustema:
En av mina favoriter bland politiska sekreterare tycker att diskussionerna på ak-styrelsen blir lite sega och spelar på mobilen en stund.

Pussel

Jag gillar egentligen inte det ständigt återkommande snacket om livspussel, men den här dagen har verkligen inneburit precis sådant. I förmiddags hade jag nämndmöte som slutade tio i tolv. Jag gick, i mycket rask takt, hem och hann pussa på G innan han gick till tåget. Faktum är att vi redde ut när han skulle komma hem medan jag stod i dörren och han småsprang ner i trapphuset. Klockan halv sex kom han tillbaka till Västerås med tåget och då möttes vi vid ett övergångsställe på Stora gatan där barnvagnen bytte förare och jag fortsatte mot ABF Vux för styrelsemöte med ABF-avdelningen. Efter mötet tog jag och B sällskap tillbaka ner på stan - mycket trevligt och skönt med promenad i kylan. Nu är vi alla tre hemma igen och lilltjejen har just ätit en flaska välling och somnat.

När A vaknade på eftermiddagen kom jag först inte alls på vad vi kunde hitta på, promenad kändes tråkigt och att gå på stan är inte speciellt roligt. Istället gick vi till stadsbiblioteket - bästa, bästa idén! A ålade runt på golvet, vi satt i mysig fåtölj och läste pekböcker, vi satt på golvet och jag sjöng (tyst) ramsor och sånger ur en bok och lilltjejen kollade på andra barn. I två timmar var vi där och hade hur roligt som helst! När vi kom hem igen somnade den coola biblotjejen direkt.

Det har verkligen varit en toppenbra dag! Nu väntar hönökaka med kaviar, kvällsro-te och ett avsnitt (eller två) av Vita huset.

Matäventyr

Lilltjejen fortsätter sin gourmetresa. Numera är minst ett av dagens mål utbytt mot riktig mat, alldeles nyss har hon kladdat i sig en liten tallrik ekologisk lasagne i puréform. Hon gillar lasagne, pasta med tomatsås eller ostsås och potatis, majs och nötkött. Kalkon fick ett halvbra betyg bara, men det kan ju lika mycket bero på hennes dagsform som den egentliga smaken. Well well, äventyret fortsätter!

Tempo!

En söndag vid lunchtid, två dagar efter att lönen trillat in på kontot är det garanterat fullt på IKEA. Kungens kurva idag var inget som helst undantag och vi konstaterade än en gång att det faktiskt inte bara är en föreställning att tempot är högre i Stockholm än i Västerås. Till och med den lilla tanten och gubben med varsin krycka gick i sådant tempo jag vanligtvis bara har på morgonpromenaden. Vet egentligen inte om det säger mest om lillatantenochgubbenistockholm eller om mig, så den tankebanan lämnar vi åt sitt öde nu tycker jag. Det vi skulle inhandla i det stora varuhuset var inte så snyggt när vi väl såg det live, så vi nöjde oss med lunch. Köttbullar till grabben som älskar sådana och alltid ber om en extra potatis för att det ska stämma överens på slutet, ingen köttbulle kvar utan potatis. Själv valde jag kikärtsgryta med vitlöksbröd, väldigt fancy för att vara IKEA och väldigt gott för att vara vilket ställe som helst. Nästa stopp på road tripen var födelsedagskalas i Fruängen. Så mysigt! Vi träffade härliga människor och åt goda tårtor och kakor. Tack och grattis igen E!

Nu är det sängdags som gäller, veckan verkar bli späckad. Här är det jag kommer ihåg utan att kika i kalendern.
måndag förmiddag: optikern
måndag kväll: ak-styrelse
tisdag förmiddag: möte med nämnden för funktionshindrade
tisdag kväll: dubbelbokning! Unga örnar-styrelse och ABF-styrelse, den här gången har jag valt att gå på ABF.
onsdag kväll: ordförande- och kassörsträff med arbetarekommunen
torsdag eftermiddag: volontärträff inför helgens kommunala framtidsdagar
lördag: bröllop!

Kontakt(o)vilja

Lilltjejen har, sin vana trogen, somnat om efter frulle och lek. G sover och jag har tömt torktumlaren, vikt kläder och omorganiserat lite i badrummet. Det är så skönt med en morgon som börjar lugnt och där jag har ro att fixa sånt som inte står högst på attgöralistan.

Lasse bloggar om en intressant artikel om kontakt mellan politiker och väljare. 58 % av de som svarat säger att de troligen inte eller absolut inte vill ha kontakt med en politiker i sin kommun. Bara var fjärde svensk har det senaste året varit i kontakt med en politiker i sin kommun. Det finns med andra ord en hel del för partierna att göra för att åtminstone träffa de 42 % som skulle kunna tänka sig en politikerkontakt. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann säger att han vill att de moderata förtroendevalda ska ägna hälften av sin tid åt parlamentariskt arbete och hälften åt väljarkontakter. Spännande! Jag gillar tanken, jag har nämndsammanträde en förmiddag i månaden. Tänk om vi i nämndens s-grupp skulle träffa västeråsare under lika lång tid. Det är inte mycket, men jag är helt övertygad om att vi skulle få en hel del nya idéer, tankeställare och välbehövlig energi till nämndarbetet. Och om alla nämndgrupper skulle göra samma sak... och de sossar som är förtroendevalda på heltid... och de som jobbar för de förtroendevalda på heltid... Tanken svindlar och jag tänker: varför inte? Nu kör vi!

Förresten reagerade jag på att partierna i SVD-artikeln skrevs med stor bokstav. Annars har ju riksdagspartierna skrivits socialdemokraterna, moderaterna och så vidare. Men så googlade jag fram att TT från januari 2009 (nu!) skriver partierna med versal begynnelsebokstad. Där ser man.

Grymma grejer

Två veckor efter att A föddes fick vi åka hem från sjukhuset. Då var det ett äventyr att gå på stan, folk tittade och kom fram och frågade hur liten hon var egentligen och sa Oj! Hon kom lite tidigt va?. Idag blev tjejen i glasögonaffären förvånad när jag berättade att A bara är ett halvår och hon utbrast Oj, var ska det här sluta? innan hon konstaterade till att när lilltjejen väl börjar röra sig lite mer så kommer hon nog springa av bebishullet. Det tror jag också och jag är så fantastisk lycklig över att vår lilla lilltjej går upp i vikt precis som hon ska och att hon verkar må bra och vara tillfreds med tillvaron. Det är grejer det!

En kvällstanke

Ibland kan jag bli så trött på att jag använder hysteriska superlativ för att uttrycka att jag gillar något. Jag verkar inte nöja mig med att säga att något är bra, ofta är det bäst, mest perfekt, häftigast och grymmast. Inte för att jag inte tycker att det är bäst, mest perfekt, häftigast eller grymmast men snart, när jag minst anar det, kommer jag kanske att behöva använda ett ännu mer hänfört uttryck men då kommer jag inte veta vad jag ska säga. Detta får mig osökt att tänka på en rysk konståkningstränare jag brukade träna för ibland. Hon sa oftast att vi var dåliga eller att vi såg ut som flygande kameler (det tror jag i och för sig att hon bara sa en gång och dessutom på ryska, men en av hennes döttrar var så vänlig och översatte, men ändå). Att få höra ett bra! av henne var sällsynt och det kändes som om man klarade allt. Själv sa jag typ Jag mår riktigt bra dagen efter förlossningen fast jag hade så ont så jag trodde att jag skulle svimma. Vilken skillnad det kan vara.

Den 7 juni gör vi det igen!

Barack Hussein Obama

Strax efter G åkt till Uppsala och lilltjejen ätit frukost somnade hon om igen. Jag som trodde att hon var leksugen. Nu är jag rådvill och vet inte om jag ska sova lite till eller äta frukost eller göra något helt annat.

Naturligtvis såg vi Obamas installationsceremoni igår. Det var mäktigt, över en miljon människor på plats och många, många miljoner framför tv-apparaterna som säkert, som jag, drog en lättnadens suck när helikoptern flög hem George W Bush till Texas. Talen, sången, poesin - allt var som en försäkran om att nu finns alla chanser till att göra något bättre. Installationstalet var kanske inte de stora, svulstiga retorikknepens tal, jag imponerades istället av att Obama lyckades hålla enkelheten och balansen. Beskrivningen av världsläget hindrade inte de delar i talet som ingjuter hopp och som på allvar visar att förändring är på väg.

Barn under två år ska helst inte titta på tv, berättades det om i förra veckan, men när en så historisk händelse inträffar tyckte vi ändå att det var okej med lite tv-tid. Det kan vi berätta för henne när hon blir större, att hon som en sexmånadersbebis såg det historiska ögonblick som förhoppningsvis gör världen lite bättre.

Jag glömde...

...förra söndagen var det ju kalas på Karlsgatan! Tillställningen har gått bloggen obemärkt förbi. Så kan vi icke ha det, bestämmer jag nu. Här kommer några bilder och ett stort tack till er som gjorde det kombinerade 6-månaders&26-års-kalaset till det allra bästa!

I något sorts helgrus hade vi fått för oss att det bästa var att ägna söndagen fram till två åt att städa och baka. Vi hade dock grovt missbedömt hur mycket det egentligen var att göra. När vi bakat en chokladtårta, en hallontårta, chokladsnittar, kolakakor och vaniljbullar, när vi städat lägenheten och när vi gjort om vardagsrummet till kalashögkvarter var klockan faktiskt tio i två och vi hade ro att ta bilden här till vänster. En timme tidigare hade vi stått i köket och sagt till varandra att vi hinner nog inte bli klara, det blir inget kalas! Lilltjejen sov gott i sin säng medan vi stökade, och tur var nog det.


Tack igen för fina presenter och kul kalas!

Halvtidsuppdatering

Boken är överlämnad, samtalen ringda, listan mejlad, promenaden avklarad, handling av välling och barnmat fixad. Lilltjejen har just ätit, idag mumsade hon i sig potatis, majs och kalkon och nu sover hon för att riktigt ladda för kvällens repskap. Jag äter paprikamackor och läser DN.

Bloggen tilldelas inte alls tillräckligt mycket energi och lust just nu, men så är det ju ibland. Är du en av de hundra besökare som brukar kika in på bloggen varje dag så får jag be dig att hålla ut, det blir nog bättre. Eller möjligtvis ta en paus några dagar och komma in om en vecka kanske, då är jag säkert skrivsugen igen. Tills dess fortsätter jag skriva onödigheter utan finess här, rätt som det är slår säkert skrivlusten till!

Dagsbeskrivning

Det här är en sådan dag när allt, eller åtminstone det mesta, måste klaffa. Saker är inplanerade hela dagen och ingen av grejerna är sådant som kan göras imorgon eller någon annan dag. Egentligen är ju det här min favoritsortsdag, så det ska nog gå bra! Förmiddagen ska ägnas åt fortsatt ringande av samtal samt inskickande av lista till V. Vid halv ett ska jag träffa A vid högskolebiblo och lämna över en bok. Klockan fem ska jag hämta föreläsare vid tåget och köra till Skiljebogården för EU-seminarium och sedan repskap. Mellan biblodejten och föreläsarhämtningen är det en massa smågrejer som ska fixas, kollas av, skrivas. Och såklart, promenad och mys med lilltjejen. Nu är dagen igång - let's go!

Bittermandeln, det är jag

Ikväll har jag varit barnslig. Hade någon sett mig hade jag demonstrativt suttit med armarna i kors, underläppen hade plutat ut i en sur min och så hade jag suckat högt och länge. För jag har varit så bitter över att vara hemma en lördagskväll alldeles själv. Jag vill väl också lyxa på Bommersvik hela helgen med vuxet sällskap. Jag vill väl också äta frukostbuffé och diskutera viktig politik och andas klar luft vid Yngern.

Och egentligen har jag ingen anledning att klaga, jag har varit på en schyst upptaktskonferens hela dagen, lilltjejen har spenderat eftermiddagen med sin farmor&farfar och när jag kom hem åt vi lövbiffsgryta och prinsesstårta.

Men försök komma med logiska argument till tjejen som sitter i pyjamasen och surar i soffan och tycker att hon är världens mest tragiska som inte har något att göra.

Nä, logiska argument ger jag inte mycket för nu.

En bebis dagbok

Den där lunchen jag bloggade om förut var väldigt kladdig. Vi tog promenaden innan lunch så hon var riktigt laddad när vi kom hem, när hon ätit klart var hon mätt och trött och efter en stunds bebistvättande somnade hon gott i sängen.

När S och jag räknat pengarna från förra veckans manifestation (887 kronor till Palmecentrets insamling Rädda Gaza) fortsatte vi vårt jobb med SSU-distriktets jubileumsskrift. Dagens uppgift var att kopiera distriktsårskonferensprotokoll från 1968 och framåt. Lilltjejen smakade på vagnen och "tappade" pingvinen på golvet med väldigt jämna mellanrum.

I konferensrummet kan man rulla in under en stol, enligt A är det festligt, man kanske borde testa.

Efter en tur på banken för att sätta in pengarna och en tur till Konsum för att handla fredagsgodis gick vi hem. En stunds lek på mattan, vällingmiddag och läsning av Puttes äventyr i blåbärsskogen och sedan somnade hon på ett kick. Jag får väl ångra att jag skrev det här, antagligen vaknar hon i natt men jäklar vad fort hon somnade idag. Jag stoppade i den tappade nappen två gånger och drog igång speldosan någon gång bara. Vi trodde inte riktigt att det var möjligt, men de senaste dagarna har hon sovit ännu bättre än tidigare. Somnat vid åtta-nio, bara tappat nappen någon gång vid sju på morgonen och vaknat vid åtta.

Imorgon väntar upptaktskonferens med Konsumentföreningen Svea Väster. Jag är där i form av valberedare och är riktigt laddad, just konsumentföreningen är väl den organisation som jag är medlem och förtroendevald i som jag har allra minst koll på. Det ska bli spännande att lära mig mer om verksamheten och organisationen.

Rubriken är alltså ingen särskrivning, jag menar inte en bebisdagbok utan en bebis dagbok. Pew, nu är eventuella missförstånd undanröjda. (Här skulle jag vilja lägga till en liten blinkande smiley för att visa att jag driver med mitt eget behov av att försöka skriva rätt och riktigt. Försöker dock låta bli smileysarna, annars skulle jag spåra ur och bara använda sådana i hela bloggen.)

Pilutta dig!

Lilltjejen och jag har en grymt mysig fredagsförmiddag här hemma! Just nu ligger hon på lekmattan och leker med sin pingvin. Det verkar vara en utmaning, han har stort huvud, tjock kropp och platta, stora fötter - det är alltså bara armarna det verkligen går att få grepp om med de små bebishänderna. Medan hon kavar fram och tillbaka på mattan skriver jag motionssvar samtidigt som vi lyssnar på fina sånger ur Astrid Lindgrenböcker. Då och då säger jag Amelie! så att hon tittar upp på mig och avfyrar världens leende, men ibland är hon så upptagen av sin verksamhet att hon inte låtsas höra. Om en stund blir det bebislunch i form av potatis, morötter och nötkött, sedan tar vi dagens promenad. På eftermiddagen ska vi träffa S på expen och räkna pengarna från förra veckans insamling till Gaza och sätta in dessa på banken. G tillbringar förmiddagen i Uppsala och skriver tenta, han kommer hem en sväng på eftermiddagen innan han åker på fs-möte på Bommersvik. Tjejhelg alltså!

Soft

Vi var på bvc idag för vägning, mätning och vaccination. 7290 gram, 65,5 centimeter och vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och påssjuka. Plus sprutan med Prevenar. Lilltjejen har lagt sig till med ett litet skratt, höhö, när man pratar med henne. Tjejen på bvc fick höra skrattet och tillhörande leende precis hela tiden, vi har alldeles uppenbart ett litet charmtroll i familjen. Den efterföljande läkarundersökningen gick också bra och de två sprutorna gjorde inte jättestort intryck på vår tjej. Efter spruta nummer två gav A upp ett illvrål som varade i tjugo sekunder ungefär. När G tog henne i famnen tystnade hon direkt med en liten suck.

Nu är G på möteskväll, valberedning och distriktsstyrelse. A och jag håller oss hemma och softar, eventuellt får hon lite feber efter vaccineringen, vi får väl se. A har läst i djurboken, jag har kollat på Top Model. Sedan lyssnade vi på Babar och nu har lilltjejen somnat. Soft, som sagt.

Det är bättre nu

Jag lät lite väl nere i natt när jag bloggade senast. Nu mår jag bättre, har börjat skriva in händelser i min nya kalender och strukturera upp den närmaste tiden. Blir alltid stressad och lite nervös av att inte veta vad, hur, när och varför jag ska göra saker. Imorgon blir det ännu mer promenerande, lilltjejen satt upp i vagnen för första gången idag och det var mycket populärt att kunna se vad som händer. Ytterligare en grej på bebisutvecklingslistan är att hon fullkomligt slukade en portion med potatis- och palsternackapuré idag till lunch. Way to go!

Nu: sovdags.

Låt det blåsa

Just nu är det sömnbrist och halsont och ledsna tankar och biblioteksböcker som inte blivit tillbakalämnade. När jag vaknar imorgon är det långpromenad och djupa andetag med frisk klar luft som blåser bort de ledsna tankarna. Blås blås bara så är de borta.

Pressklipp

Så här skriver VLT om vår manifestation, på bilden i papperstidningen syns vår banderoll också, till skillnad från bilden på webben.

Igår hade G ett annat pressklipp, men denna gång under täcknamnet Arga killen. Häromdagen, efter en massa timmar på stadsbiblioteket, kom G hem rätt arg. Några gymnasiekillar hade pratat sjukt högt i den tysta läsesalen och dessutom spelat musik och sjungit. G hade sagt till, men de hade fortsatt snacka och till slut hade han gått fram till dem och bett dem gå. Igår fick vi förklaringen till detta ohövliga beteende. Killarna kom från VLTs ung-redaktion för att testa västeråsarnas tålamod under parollen Hur trevliga är egentligen västerås arna och hur reagerar de i obekväma situationer? Resultatet finns här. Publicerar den lilla konversationen, som de två killarna minns den - G tycker väl att de skrivit något tillspetsat. Nåja, det är precis lika roligt ändå!

"Studenterna i rummet verkar ha förlorat tålamodet och en arg kille kommer fram till oss:
Arga killen: Om ni ska prata så kan ni gå till grupprummet, ni förstår väl själva att det här inte funkar!
Ung: Men vi pluggar engelska, kolla (en av reportrarna visar upp boken "Walking London" med en färgglad taxibil på framsidan)
Arga killen: Men dra till ett grupprum!
Ung: Visst är det en bra låt?
Arga killen: Det spelar väl ingen jävla roll!
Ung: Nehe… men vad pluggar du då?
Arga killen: Det ska du ge fan i!"

En inte så traditionsenlig födelsedag

Manifestationen är över. Den blev bra, jag blev mycket imponerad över Celinas tvärflöjtsspel och Simons diktläsning. Talarna var såklart också intressanta att lyssna på. Tvärsnytt var på plats och reportaget kan ses här. Även VLT kom dit, resultatet får vi se imorgon.

FN-resolutionen verkar ju tandlös, och något sorts hopp om vapenvila slocknar i mig av att mötas av rubriken Striderna hårdnar i Gaza på Dagens nyheters hemsida. Bilderna och rapporterna är så vidriga, jag blir matt och ledsen.

Nu är jag så trött, och vi har varken hunnit eller orkat fira min födelsedag idag. Men på söndag är det kalas - vi tar igen det då istället. Stort tack för alla grattis-hälsningar per sms, facebook och i verkliga, levande livet!

Lantis i storstan

Jag var alldeles för mycket kusinen från landet när jag var i Stockholm igår. Det började redan på centralen när jag tänkte ta kort på de nya, flashiga monitorerna som visar när tågen ankommer och avgår (Jag tänkte nog till och med för mig själv att de såg spejsiga ut). Sedan var jag så nöjd över att ha mycket tid att bara gå själv på stan utan barnvagn och utan egentligt bestämt mål, så jag strosade runt. Strosar gör man faktiskt inte i Stockholm en torsdagskväll när alla är på väg hem från jobbet, det borde jag kommit ihåg. En torsdagskväll går man med raska steg och bestämd blick, såsom om man vet precis vart man är på väg, och det vet väl de flesta också. Mötet med J blev en aning försenat då jag, på äkta Stig-Helmersvenska, guidade två tyska män som var vilse i korsningen Sveavägen-Kungsgatan. No, this is Sveavägen, and that is Kungsgatan. Then it's Malmskillnadsgatan and then Regeringsgatan. Riktigt så illa var det kanske inte, men jag kände mig fruktansvärt dålig. Middagen var i alla fall härlig, vi skvallrade om sånt vi snappat upp på facebook och J berättade om en skolresa till Polen med mycket spännande inslag. Sista tecknet av mitt lantisbeteende var att jag småsprang mot tåget och stod på perrongen nio minuter innan tåget skulle gå. Nio minuter! Under mina pendlingsperioder har jag nog aldrig varit i så god tid.

Nu är det manifestationsordnande som gäller. Vi ses på Sigmatorget halv fem i eftermiddag!

Jag är som ett kinderägg

Idag kombineras de olika delarna av mig själv på ett fantastiskt sätt, trodde knappt att det var möjligt. Jag har varit SSUaren som skickat pressmeddelanden och affischerat, jag har varit mamman som bakat tårtbotten till söndagens kalas och lekt på lekmattan med världen sötaste bebis (som kunde sitta idag också!). Om en timme tar jag tåget till Stockholm för att bara vara Anna, först lite shopping och sedan middag med J är planerna för kvällen.

Coola tjejen

En effektiv dag precis i min smak! Polistillstånd har ordnats, banderoll har fixats, informationsmejl och -sms har skickats, flygblad har kopierats, affischer har förstorats och musikinslag har planerats. Däremellan hann lilltjejen och jag med sångstund och häng på Öppna förskolan. Grymt roligt! A var fascinerad av alla barnen och att leka med nya leksaker. Innan sången satte igång satt vi på mattan, hon satt framför mig och lutade sig ömsom mot mina ben och ömsom mot sina armar. Plötsligt lyfte hon båda armarna och började klämma på en bok hon hittat på golvet. Hon satt alldeles själv och inte bara det, det var riktigt stabilt emellanåt också. När vi skulle stå upp och sjunga med barnen i famnen satt hon själv på golvet tills jag rest mig och lyft upp henne. Nu sover hon som en liten, liten stock - alldeles tagen av dagens upplevelser.

Manifestation på fredag

På fredag manifesterar vi mot Israels attacker i Gaza. Klockan 16.30 på Sigmatorget, hoppas att vi ses!

Sedan Israels attacker i Gaza inleddes har flera hundra palestinier dödats. Merparten av dessa är civila och många är barn. Israel har rätt att försvara sig men det övervåld som nu används i Gaza är oacceptabelt. Attackerna måste omedelbart avbrytas och fredssamtalen måste återupptas. Som den starkaste parten i konflikten bär Israel ett stort ansvar för att detta sker.

Manifestation mot Israels attacker i Gaza
Fredag 9 januari
klockan 16.30
Sigmatorget

Tal av
Gabriel Wikström, SSU
Fayad El-Natour, skribent

Smått och stort

L och jag pratade idag om hur svårt det är att finna ord att beskriva sina känslor efter rapporterna från Gaza. Det känns banalt och platt, jag hittar inga ord som är tillräckligt stora för att beskriva hur det river i magen av att läsa om barn som dödas. Istället har jag ägnat min tid åt att ordna med en manifestation mot Israels attacker som SSU-Västerås genomför i slutet av veckan. Bloggar mer om det imorgon!

Planerna för onsdagen är än så länge att manifestationsfixa med S på förmiddagen, gå på sångstund på öppna förskolan med lilltjejen efter lunch och banderollfixa med L på eftermiddagen.

Vår lilla tjej upptäckte idag att det går att plaska i badbaljan så att vattnet skvätter. Riktigt roligt tyckte hon, och G och jag som satt brevid och blev blöta kunde inte sluta skratta.

Jullov

Det finaste med att ha jullov är att man strax innan tolv på natten kan komma på att man borde baka scones och kolla på Vita huset. Så det gjorde vi. Strålande grej! Vi missade dock att berätta för lilltjejen att jullov också innebär att man kan få sova lite längre på morgonen. Så det gjorde hon inte. Men dagen till ära är hon på sitt allra bästa humör, hur glad som helst! Snart är det dags för en liten portion banangröt, för henne alltså, som följs av en promenad. Igår skippade vi den, det kändes alltför kallt men en snabb titt på termometern utanför köksfönstret berättar att det också idag är ungefär tolv grader kallt. Vi får därför planera projekt påbylsning.

En grej som får sorteras under mammafånerier men som jag ändå vill ha sparat någonstans: Det säkraste sättet jag just nu har för att få A att skratta är att säga Åh, en sockersöt bebis, det är ju det godaste jag vet! och sedan låtsas äta upp hennes tjocka kinder. Lika roligt varje gång. För oss båda faktiskt!

Det är lördagskväll på Karlsgatan

Vi tog en kort tur till IKEA idag också, denna gång för att köpa några meter tyg till det facila priset av tjugosex kronor. Ett riktigt kap. Även idag gick lilltjejen och jag dit men efter den timmespromenaden i snö med hala gympaskor valde vi att ta bilen hem med G.

Lilltjejen brydde sig inte det minsta om lördagsshopparna runt sig, utan koncentrerade sig på att försöka äta upp sin vagn.

Efter tacosmiddag och Stjärnorna på slottet har G och jag hängt i köket, han har lagt upp pluggtaktiken inför de närmaste dagarna och jag har påbörjat ett måleriprojekt. En halvtråkig IKEA-möbel ska bli snygg, vi får se om bildbevis kommer. I mina tankar ser det så jäkla snyggt ut, men det betyder ju inte att resultatet blir detsamma. Nu kom jag lite ifrån ämnet, vad jag egentligen skulle skriva om var att vi sitter här i köket och lyssnat på så bra musik. I början på soundtrack från Quentin Tarantinos mästerverk Kill Bill och Death Proof, nu har vi kommit in på Björn Afzelius. Det är så soft, jag är alldeles lycklig.

Jag akutåkte förresten till COOP Extra förut för att köpa den himmelskt goda Ben & Jerry's-glassen, den med kakdeg i. Vi var hysteriskt sugna på denna dekadenta delikatess, men nu har suget försvunnit. Snopet.

Ett tecken

Kom att tänka på en sak; en torsdagskväll och -natt i våras satt G och jag på akuten, han väntade på att få träffa en läkare. Vi hade varit i väntrummet länge utan att äta, och människorna runt oss berättade att de suttit där längre än så. Timmarna segade sig fram och G:s läkarträff följdes av ännu mer väntan. Vi blev färre och färre i rummet och tiden gick. Någon gång under natten fick vi varsin kopp varm choklad och falu rågrut med ost, och jag minns det som det godaste jag någonsin ätit. Jag sov en stund på en hård bänk med jackan som täcke. Så småningom åkte vi hem och la oss i rummet i den uppsaliensiska studentkorridoren. Det var inte lång tid kvar tills min promenad mot tåget och jobbet skulle börja och jag låg med händerna över tjocka magen och halvslumrade. Plötsligt kände jag den första sparken och jag viskade Gabbe, känn! Jag tog hans hand och la den på magen så att också han fick känna Pyrets första hälsning till oss. Morgonen efter skickade jag ett sms till S och berättade om händelsen, jag avslutade med det kändes på något vis som ett tecken.

Alla dagar vi sedan låg i sängen i studentkorridoren och mådde dåligt, med våra läkarutlåtanden som sa att vi inte skulle ägna oss åt våra vardagssysselsättningar, lyssnandes mot det gemensamma köket för att gå ut och laga mat när det var tomt istället för att behöva vara social och svara på klämkäcka, triviala frågor om hur vi mådde. När vi våndades över pengar, över bristen på lägenhet att bo i med bebisen som var på väg, när det kändes som om vi inte visste något alls om framtiden - då kändes Pyrets spark precis som ett tecken som sa buffbuff, ni behöver inte oroa er.

Så här i efterhand rodnar jag lite när jag tänker på det, jag tror ju inte att sådant finns, jag tror inte att en pytteliten bebis i magen förstår när det är dags att buffa för att ens föräldrar ska må lite bättre.

Eller?

You say potato, I say potato

De dagliga potatisövningarna börjar ge resultat. Nu äter lilltjejen med strålande aptit och öppnar munnen i god tid innan skeden närmar sig munnen. Igår kom vi på att bvc-tjejen sagt att man ska blanda i lite fett i maten och det verkar ha gjort susen. Potatis med smör är tydligen en favoriträtt än så länge. Det är ju förvisso det enda, förutom mjölkersättning (och pyttelite morot) som hon ätit, men ändå.

Lekmattan var bästa köpet ever. A älskar att ligga där och rulla runt, häromdagen ända in i vagnen som tillfälligt stod i vardagsrummet, idag fram till bokhyllan för att peta på böckerna. Just nu ligger hon på mattan medan G pussar hennes kinder tills hon kiknar av skratt. Det där pärlande bebisskrattet är det vackraste ljud jag vet! Framsteget för dagen är förresten att dra upp knäna en bit under sig och skjuta upp blöjrumpan i luften, vi tror att det är en förövning till krypningen...

2009

Första inlägget för 2009 borde ju sätta tonen för årets texter, men tröttheten bidrar till att nivån inte kommer att bli så hög. Inga stilistiska färdigheter kommer att visas upp, inga oväntade formuleringar som jag småler lite åt när jag får till får plats idag. Hoppet får istället stå till att det här inlägget symboliserar att det bara kan bli bättre, ett lågvattenmärke i textväg redan den 1 januari bådar ju faktiskt gott för resten av året.

Det nya året firades in här hemma med Norrköpingsfamiljen på besök. Kvällen var lugn med god mat, god champagne och de två sötaste tjejerna. Helt galet att det bara skiljer ett år mellan dem medan den ena är en bebis och den andra ett barn. Det går att kommunicera, prata och skoja med I - hon är fantastiskt charmig och rolig! Till slut somnade båda kidsen efter att vi burit ut A:s spjälsäng i vardagsrummet och I lagts i vår säng. Vi åt pannacotta och pratade en massa, lyssnade på Jan Malmsjö och kollade fyrverkerierna från köksfönstret. Innan de åkte hemåt idag åt vi frukost tillsammans på stadshotellet och därefter gick vi hem och dagen har ägnats åt lite sovande och pluggande för G. Nu ska vi äta resterna från gårdagens italienska nyårsbuffé och samtidigt titta på Mamma Mia. Lilltjejen somnade redan för någon timme sedan, trött efter gårdagskvällens sena timme och lek med I!