En Västeråsmåndag

Nu är morgonpromenaderna tillbaka i vardagsschemat efter julens dekadens. Vi gick till IKEA där vi mötte G som tagit bilen dit för att frakta hem de braatthasaker som vi köpte. En bokhylla till sovrummet, en hallmatta för barnvagnen, en nattlampa till lilltjejen blev det förutom värmeljus och utreade julklappspapper. Vi åt naturligtvis köttbullelunch också, och A försökte lägga sina små händer i brunsåsen och lingonsylten.

Nu på kvällen satt A nästan utan stöd i soffan. Helt otippat, först satt hon och soft bakåtlutad och så plötsligt lutade hon sig framåt och balanserade på egen hand.

Det var förresten rätt lugnt på IKEA, för att vara en måndag mellan jul och nyår. Under en timme idag fick jag sms-rapporter från Norrköping och Stockholm där skribenterna båda beskrev människorna runt dem på stan som galningar. Imorgon blir det lite stadshäng här i Västerås, så jag kan bara ana vad jag har att vänta mig.

En bild säger mer än tusen ord och yadayada

Lilltjejen och hennes pappa är lugna och än så länge omedvetna om hur svårt det kan vara att få en (1) bild som passar som julkort. Vi satte A i soffan med tomtedräkt och fick ungefär 70 oanvändbara bilder och två okej. En av dessa framkallade vi och förvandlades i ett svep till sådana där jobbiga föräldrar som skickar julkort på sina barn till alla möjliga. Så kan det gå.

Sedan den 23 december och dagarna efter det har lilltjejen lärt sig att vända sig på en massa sätt, från mage till rygg och tillbaka igen åt, vad heter det, båda hållen? Hon har också utvecklat en teknik där ligger på rygg, sätter hälarna i golvet och liksom skjuter sig bakåt. (Nåja, allmänintresset för dessa bedrifter är kanske måttligt, men tills vi tar oss i kragen och skriver ner det i hennes lilla bok är det lika bra att blogga om det så det åtminstone finns bevarat här).

Ni skulle sett lilltjejens leende när hon träffade sin moster igen för första gången på två veckor. Oh my!

Så här glad var A när hon under några timmar dagen före julafton fick sitta i kundvagnen i julklappshysterin på Stinsens köpcenter. De flesta andra hade stress i blicken, vi hade det dock inte, vi hängde där för att köpa några kompletteringsklappar och det kändes mer mysigt än stressigt.

Det här med att läsa DN eller VLT i mammas eller pappas knä har utvecklats till ett stort intresse. Nu har A börjat hjälpa till att vända blad, ofta ganska långt innan den vuxna egentligen läst klart. Det resulterar dels i att hennes fingrar blir alldeles svarta av trycksvärta och dels att hon, medan man läser, gärna försöker smaka på en av sidorna.

Karantän

Vi har försatt oss själva i karantän hemma i Västerås efter en förmodad magsjuka i Riddarhyttan. Vi har inga liknande känningar ännu så det verkar ha varit ett lyckat drag. Här softar vi, tittar lite på tv och hänger med en bebis som möjligtvis börjar få tänder, det ser faktiskt ut så om man tittar in i den lilla, lilla munnen. Jag ägnar lite för mycket tid åt att läsa partistadgar just nu, det är rätt nördigt faktiskt...

Lördag

Det är sol och om liiite mer än en timme ska vi sätta oss i bilen med sikte på Örebro och en riktigt soft dag. Jag är så laddad! Lilltjejen vaknade klockan sex i morse för frukost, sedan somnade hon om, jag gick upp vid åtta och lekte med henne någon timme och sedan har hon somnat om igen. Leken är inte så avancerad, hon rullar runt på filten och ibland tappar hon skallran och då är min uppgift att sätta den i handen på henne igen. Sedan skrattar hon och fortsätter att slå den mot sin kind. Jag måste erkänna att jag inte riktigt har förstått tjusningen i leken men hon gillar det onekligen. Under hennes lekstund har jag äntligen skickat några mejl som jag egentligen borde skickat för någon vecka sedan men alldeles glömt bort, men varje kväll strax innan jag ska somna har jag tänkt på dem och lovat mig själv att imorgon, imorgon måste jag komma ihåg. Nu har jag gjort det och får hitta något annat att fundera över ikväll.

Juluppdatering

Vi har en alldeles ljuvlig julledighet, just nu i Riddarhyttan innan det i Åkersberga. Vårt största projekt är att i lugn och ro inviga lilltjejen i potatisens underbara värld. Två gånger om dagen äter hon mosad potatis blandat i mjölkersättning, det är kanske inte det roligaste hon gjort, hon grimaserar faktiskt rätt illa emellanåt, men allt mindre spottas ut och allt mer hamnar i lilla tjocka magen. 

Apropå bebismat såg jag en rubriken Amning ger lydiga barn på expressen.se och jag kunde, mot bättre vetande, inte låta bli att klicka mig in på Allt om barns hemsida för att läsa mer. Enligt artikeln är barn som blivit ammade mindre benägna att "uppföra sig illa" och  "i mindre utsträckning representerade bland dem som fått en medicinsk diagnos på sina problem att uppföra sig". Hade jag inte fått hjärtklappning och lite svårt att andas när det dåliga samvetet slog till hade jag ifrågasatt var som menas med lydig och ett dåligt uppförande. Det låter synnerligen subjektivt faktiskt. Forskningen baseras på föräldrarnas syn på sina barn. "Av föräldrarna till barnen som hade ammats var 15 procent mindre oroliga över deras barns uppträdande än föräldrarna till barn som fått mjölkersättning. Att de 100 000 föräldrar som har tillfrågats har samma tolkning av hur ett barn bör uppföra sig håller jag för otroligt. 

Well, nu sover lilltjejen middag efter minst en timmes träningspass på filten vid julgranen, hon har gymnastiserat med benen rakt upp i luften och vänt sig från mage till rygg och tillbaka åt alla håll och kanter, ivrigt påhejad av farfar. Det här får jag säkert ångra att jag skriver nu, men jäklar vilken nöjd bebis det är! Hon skriker nästan aldrig, igår satt vi exempelvis i soffan under tomtebesöket och efterföljande julklappsutdelning i någon timme och hon sa inte ett knyst, satt bara och tittade och skrattade och lekte med paketsnöre. Detta trots att temperaturen var hög, hon var lite svettig och hade blossande röda kinder. Jag är förundrad över hennes tålamod och konstaterar att hon inte kan ha ärvt det av mig. När vi roadtripade hit från Åkersberga blev hon lite ledsen dock, hon kunde inte riktigt somna så G och jag stängde av radion och sjöng Dinkeli dunkeli doja i en kvart innan G sa det befriande Ska vi ta en annan nu? Vi avslutade eftermiddagskonserten med Här dansar herr gurka några gånger innan lilltjejen somnade.

Imorgon är planen Örebro för mellandagsreashopping och bio medan A har en heldag med sin farmor och farfar. Det blir lyxdag för både föräldrar och bebis alltså!

Julafton!

Kvällen före julafton satt jag vid köksbordet hos mamma och slog in paket. I de tre, fina böckerna till lilltjejen skrev jag
Till Amelie
julen 2008
från mamma och pappa
och det var en enorm känsla. Tänk att vi har en liten dotter som idag ska fira sin första jul - med oss! På annandagen är det ett år sedan vi, av den tyska doktorn på akuten, fick reda på att det var en bebis på väg. Det känns både som igår och som flera, flera år sedan. Ett sjukt omtumlande, galet, härligt år har det sannerligen varit.

Nu sitter jag i vardagsrummet och bloggar och från köket hör jag mamma&J som lagar julmat samtidigt som de hejar på lilltjejen när hon ligger på mage och försöker nå sin Nasse;
Nu är det nära!
Sträck ut handen nu bara!
Kom igen tjejen!

G sover ett tag till och sedan blir det mysfrukost och promenad i väntan på Kalle, på maten, på syrran som kommer hem från jobbet, på paketen och allt som hör julen till. Några lässtunder i böckerna vi fick i julstrumpan blir det säkert också. A och jag har läst en av hennes, Bo går till dagis, so far och den gillar hon.

Dagens höjdpunkt

Idag har vi haft fin-fint brunchbesök! Helt klart dagens höjdpunkt. Annars har jag handlat några julklappar och gjort lite julgodis.

Just nu trycks sudd-tangenten ner många, många fler gånger än alla de andra tangenterna tillsammans. Det tyder på att skrivlusten är försvunnen för tillfället. Jag är lite orolig och småstressad utan att kunna sätta fingret på vad det egentligen är. Det blir säkert bättre snart.

Let's roll!

Lilltjejen har upptäckt att vändningen från rygg till mage kan kombineras med en vändning från mage till rygg och därmed bli en sorts rullning. Förvisso en rätt seg sådan, men ändå. Tidigare idag rullade hon ut från lekmattan och ner på golvet tills soffbordet satte stopp för den lilla rullresan. Väldigt sött. Den randiga pyjamasen hade förresten G när han var liten. Det är nästan ännu sötare.

En förvirrad text, håll tillgodo

Det gick förvånansvärt fort att bli frisk igen. Morgonpromenaden gick utan besvär och det är väl ett tecken så gott som något på att jag mår finemang igen. Skönt.

Nu har den pyjamasklädda bebisen fått middag och lagt sig i sängen. Än så länge bökar hon mest runt, lyssnar på speldosan och övar på att ta ut nappen med handen. Det är hon ju riktigt bra på så mina turer från soffan till spjälsängen med uppdrag nappisättning sker himla ofta just nu. Lilltjejen har varit lite gnällig under två dagar, hon kanske också fått lite sjukkänning. Det verkar dock inte ha gått någon större nöd på henne hon har mest blivit lite ledsen ibland när Nasse kommit för långt bort på mattan eller nappen ramlat ut. Det har däremot resulterat ovanligt många stunder i en föräldrafamn. Det är klart att vi sitter och myser med henne och bär henne annars också, men igår kväll exempelvis hade hon så svårt att sova att jag satt med henne i soffan tills hon somnade i min famn. Det har inte hänt sådär vid kvällsnattningen på några månader, hon somnar vanligtvis bäst i sin säng. I förmiddags trodde jag att mitt mammahjärta skulle explodera, hon låg på sin matta och lekte när hon plötsligt blev ledsen, jag tog upp henne och med en liten suck blev hon alldeles lugn. Så la hon sin lilla varma hand mot min hals och jag kände mig alldeles stolt. Den där känslan av att få sitt lilla barn att må bra är ju alldeles ljuvlig och med en bebis som är förnöjd mest hela tiden så händer inte så ofta. Det låter såklart underligt att jag njuter av det tillfället, som ju faktiskt innefattar att hon först är ledsen, men det händer så sällan att hon är det och att vi då får möjlighet att göra henne lugn.

Den här lilla texten blev väldigt förvirrad märker jag, ledsen för det.

Inte på topp

Avslutade möteshösten storstilat med att bli sjuk några timmar efter att mötet med arbetarekommunens styrelse tog slut. Idag har jag sovit nästan hela dagen och nu ligger vi i soffan och har West wing-maraton. Det känns som en alldeles lagom sysselsättning. Nu har jag bara en redovisning, två sammanställningar och kanske tio mejl att skriva innan jag kan känna julledighet for real. Inte dåligt alls!

Nästan färdig

Nu har jag: kokat knäck, gjort julkorten, skrivit de sista adresserna på kuvert, lagt knäcken i en burk med bakplåtspapper mellan lagren, gjort mat till A, stekt prinskorv till kvällens julfestligheter, lagt sagda prinskorvar i en burk som ska med till expen, packat skötväskan, packat handväskan, skrivit det sista på motionssvaren, mejlat motionssvaren till mig själv för utskrift på expen, bytt om lilltjejen till tomteklänning, inte bytt om mig själv till kläder som inte luktar stekos men kanske borde.

Nu ska jag: mata tjejen och samtidigt andas lugnt i soffan. (note to self: andas uuuut stressen, andas iiin ny energi. Here we go!)

Frukosttårta? Tack men nej tack

Har precis återhämtat mig från hjärtklappning, yrsel och tom mage. Helt självförvållat förvisso, då jag lät bli att äta frukost innan jag gick hemifrån i morse. På nämnden brukar vi få ostfralla och kaffe när sammanträdets öppna del är slut, vid halv tio-tiotiden. Perfekt frukosttid när vi haft gruppmöte från åtta och nämnd från nio. Men idag var den matiga frallan utbytt mot en enorm godjulprinsesstårta. En kopp kaffe, en banan och ett äpple blev det istället. Nu är jag hemma, har ätit äggröra och är på topp igen! Lilltjejen sover och under tiden tänkte jag koka knäck, skriva klart förslagen till motionssvar samt fixa det sista med julkorten. På vägen till expen är planen att köpa julfrimärken och posta de hemmapysslade korten. Återkommer om några timmar med hur mycket jag hunnit med, för så här på rak arm känns det som om eftermiddagsschemat kanske inte riktigt håller.

Sådärja

Nu har jag skrivit, filat, ändrat, dödat de nödvändiga darlingarna och 5272 tecken motionssvar är klart. Eller åtminstone första utkasten på svaren. Känner jag mig själv rätt, och det gör jag väl efter 25 år i mitt eget sällskap, så kommer jag ändra några gånger till innan det är dags att skicka in. Men nu är klockan två och det är dags för sängen.

Vändningar

För tre timmar sedan blev jag tilldelat två motioner som behöver förslag till svar tills på tisdag. För en föräldraledig slacker som jag borde det inte vara hela världen att fixa på två dagar. Men det är en del annat som också ska donas med. Bland annat ska ett nämndmöte avklaras och en handlingsrunda med V inför tisdagskvällens styrelsejulstund förberedas och genomföras. Några andra texter bör skrivas, ett möte ombokas och, icke att förglömma, den lilla tjejen som växer så det knakar ska lekas med. För nu händer det så mycket och jag vill inte missa en sekund! Hon vänder sig från rygg till mage på rekordfart och hon balanserar sittandes i soffan med händerna om fötterna.

För att kunna ägna så mycket som möjligt av den vakna bebistiden till lek och mys sitter jag nu vid köksbordet och letar källor till mina motionssvar, bloggar lite och dricker iskallt vatten med iskalla isbitar för att piggna till. I början av bloggposten lät det som klagomål, eller hur? Jag ville mest få ur mig det, egentligen har jag en helt okej stund i datorns varma sken - jag får ju lära mig nya saker och skriva (som jag gillar).

Imorgon går morgonpromenaden till IKEA för inköp av en lekmatta. Babygymet börjar bli för litet för A, alltför ofta händer det i hennes vilda vändningar att hon hamnar på golvet och det verkar både obekvämt och lite äckligt eftersom hon har för vana att smaka på underlaget hon ligger på.

Lotta & Lisa!

Här är klänningen (den som numera sitter som en smäck)!

Det ser ut som om jag håller på att somna, men egentligen tittar jag på lilltjejen som ligger och låter på golvet bakom syrran som agerar fotograf, och strax innan det agerat stylist, och som nu ska agera världensbästamoster och barnvakta under helgen!

Så enkelt kan det vara ibland

På expressen.se kan man läsa om Inga-Lill som, enligt rubriken, gick ner 14 kilo på en vecka - bara genom att inte tänka på mat! Tänk så enkelt det kan vara. Rubrikmakaren har dock missat att det handlar om sju veckor och inte sju dagar. Men ändå, tänk vad enkelt det kan vara ibland, bara sluta tänka på mat och vips! Smal som en sticka!

Jorå...

...jag lyckades ladda om och gick ner på stan en sväng för att sedan gå till expen en längre sväng och korrläsa protokoll.

Lilltjejen håller på att somna men kommer inte riktigt till ro. Mycket på grund av att hon idag har en pyjamas utan fötter så att hon sparkar ifrån med hälarna och buffar sig uppåt i sängen tills huvudet boinkar i spjälskyddet. Det är ju mjukt och sådär men ändå något som stör nattron. Nu har hon somnat och jag dricker tropisk juice och äter tre ischoklad. Trots att det är vardag, det är ingen ordning alls på mig idag och inte har jag något att skylla på heller. Skärpning till nästa vecka!

Brrr

Det är så kallt! Faktiskt så kallt att jag vid lunchtid bestämde mig för att stanna inne resten av dagen. Åkte till Köping i morse och gick sedan på morgonpromenad med lilltjejen, det får räcka för idag. Om jag inte laddar om och går ner på stan och shoppar välbehövliga grejer, såsom bolero till morgondagens partyklänning och ett par strumpbyxor till lördagens festkläder. Köpte ju en klänning för några veckor sedan som är tänkt att bäras imorgon kväll. Vid inköpstillfället satt den så tight att jag konstaterade att ätandet inte fick bli en så stor del av festkvällen, då skulle nog klänningen spricka. Men i måndags provade jag den igen och den satt som en smäck, morgonpromenaderna har alldeles uppenbart givit resultat. High five med mig själv, nu blir det mat även imorgon!

Lilltjejen & Lilltomten

De två promenaderna gjorde, om inte underverk så åtminstone en hel del för att lätta upp humöret. Nu är dessutom projekt städning inlett, köket och badrummet börjar se ut som de ska igen.

Syrran påminde mig om att jag i ett svagt ögonblick utlovat bilder från när lilltjejen träffade lilltomten - here we go:

A:s moster och mormor tycker att hon ser livrädd ut på sista bilden, jag är böjd att hålla med. I verkligheten såg hon mest nyfiken ut.

Här är några till bilder från vår heldag på expen. M och A dansar i korridoren på första bilden. S, G och A jobbar koncentrerat på den andra och längst ner finns också A:s favorit: Nasse.

Nu är nappflaskorna kokade, disken diskad, köksbordet rensat och den tropiska juicen uppdrucken. Nu: sängen.

Bättre och bättre dag för dag

Dagen börjar inte riktigt på topp. Igår var planen att jag skulle vara på expen en stund på förmiddagen, från nio till lunch kanske, men det blev en riktig jäkla heldag. Vi kom hem vid nio igår kväll och då hade expen varit dagens byggnad och protokollskrivning dagens uppgift. Tog förvisso paus för lunch på Fragolino med G och V och en paus mellan 18.00 och 19.30 för ABF-styrelsemöte, men sedan back to expen. Därför innehöll gårdagen ingen promenad och jag tror att det påverkar mig en hel del, den där dosen av frisk luft och tankar som flyger precis som de vill gör mig gott helt enkelt. Idag tog lilltjejen sovmorgon till strax innan tio, så ännu har vi inte kommit ut på dagens promenad. Vill ändå blogga av mig lite dåligheter så här på morgonen så att tiden efter promenaden blir tipptopp! Tror nämligen att dagen har alla chanser att bli det. Kalendern är helt tom - inte ett enda litet möte finns inbokat. När G kommer hem och A, förhoppningsvis, sover middag åker jag till Köping och lämnar tillbaka mikrofoner och högtalare, sedan blir det städning och promenad med hela lilla familjen ikväll.

Tack för fina gratulationer på A:s femmånadersdag förresten, hon firade genom att träffa en liten tomte, bildbevis kommer senare!

Fjärde kapitlet färdigläst.

Grattis

Idag fyller A fem månader. Grattis!

Tunga ögonlock och spontanapplåder

Jag är så trött! Ögonlocken känns tunga och det där steget att borsta tänderna och krypa ner i sängen känns nästan oöverstigligt. Men snart så...

Måndagen har innehållit morgonpromenad, möte om EU-valet, en roadtrip till Köping för att hämta en mobil högtalaranläggning som sedan inte behövdes. Veckans första dag avslutades med representantskap med Västerås arbetarekommun. Förutom nästa års verksamhetsplan genomfördes också gruppdiskussioner om förbättringsområden inom hälso- och sjukvården. Ett riktigt bra upplägg! Jag hamnade en grupp med två landstingsråd, ett av dem före detta, och en medlem av landstingsstyrelsen och eftersom jag inte är helt insatt på området lyssnade jag och lärde mest. Det var riktigt intressant. En bra kväll i S:t Ilians skolas matsal, och när ak-ordföranden avslutade mötet spontanapplåderades det bland ombuden, det är sannerligen inget dåligt betyg för ett möte!

Andra kapitlet färdigsammanfattat och den lilla ordlistan upprättad. Tredje kapitlet läst och sammanfattat. Idag fick jag dessutom värdefulla pluggtips av L - tack!)

En finfin helg

Vi har tillbringat ett dygn i ett julkort. Det var lagom kallt och vacker vit snö som tyngde träden. Det där med utetemperaturen baserar jag förvisso på den enda tiden jag var ute, när jag skrapade bilen i eftermiddags, men då var det perfekt mysvinterkallt. Ett alldeles ljuvligt, alldeles ledigt dygn när vi var så bortkopplade från den vanliga världen att vi först hörde talas om den nya koalitionen över födelsedagslussebullarna vid fem-tiden. Trots att vi bara tillbringade sisådär 24 timmar i Bergslagens pärla hann vi med att träffa lilltjejens farmor och farfar, gammelfarmor, farbror&L samt kusiner. Så ska det vara! Som grädde på moset fick vi låna en hel massa fina påslakan och örngott till spjälsängen som vi ju också lånat av A:s minsta kusin. En perfekt helg med andra ord!

Lilltjejen sover, G skriver och jag tänkte läsa delar av bokens tredje kapitel innan det är sovdags.

Jag presenterar stolt: en penna

Promenad, bebisbad och påklädning är avklarat. Nu sover den lilla middag och jag tänkte äta frukost, packa och klä på mig själv. Och sedan - Riddarhyttan! Det blir grymma grejer det här!

Nu till en nyhet, nämligen den här lilla filuren: Den symboliserar den där kurslitteraturen jag läser och visar att jag tänkte skriva en snutt om hur det går med läsandet och sammanfattandet. Tycker man att det är tråkigt låter man helt enkelt bli att läsa. Pennan kan alltså ses som varningssignal om intresset för mina eventuella vårstudier är svalt.

Andra kapitlet är läst, nu har jag börjat på sammanfattningen. Till det här kapitlet måste jag upprätta en liten ordlista, min katastrofalt oakademiska sida gör sig påmind.

Hej farmor och farfar!

Imorgon kommer jag till er!Helg innebär i min värld tillåtelse att äta saker som till största delen innehåller socker. Sådant är big nono i veckorna, vilket betyder att jag nu är alldeles sockerchockig av korintkakor och cola light. Sötsakerna och Frank Sinatra har varit mitt sällskap sedan lilltjejen somnade för två timmar sedan ungefär. Läsken, kakorna och boken Ledning av företag och förvaltningar om man ska vara korrekt, och det ska man ju helst. Nu är i alla fall hela första kapitlet sammanfattat och jag tänkte gå och lägga mig och läsa det andra som går under rubriken Expressivt ledarskap. Hej, tjo och klackarna i taket...

Vilket tempo!

Nu tycker jag nästan att det går att följa lilltjejens utveckling minut för minut. Hon utforskar, upptäcker och testar precis hela tiden. Nappen petar hon in själv om den ligger nära munnen och idag satt hon med den i handen och försökte få den på rätt plats. Förvisso valde hon att hålla handen stilla och försöka föra ner huvudet mot nappen, men det kanske bara är jag som tänker innanför den berömda boxen som tycker att det vore smidigare att testa tvärtom. Hon skrattar ibland om man kittlar henne tillräckligt mycket eller sjunger en tillräckligt rolig sång med tillhörande dans. Det gäller att hänga med i hennes utveckling!

G är på resa i mellansverige. Han började med tenta i Uppsala i morse, nu är han på förbundsstyrelsemöte på Bommersvik och imorgon joinar A och jag honom på sista etappen som går till Riddarhyttan. Dagen har, förutom promenad och middagssovande för den minsta av oss, bestått av häng på stadshuset. Lilltjejen snackade med oppositionsråd och kaffemaskinlagare och satt stolt hos oppositionskansliets klippa, pol-sek-A. Snart väntar en liten promenad till för att ta tillvara ännu mer frisk luft, och sedan blir det hemmakväll med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg.

Funderar på att kombinera vårens föräldraledighet med en distanskurs i ledarskap och ledningsutveckling. Som förberedelse har jag nu börjat läsa kurslitteraturen. Första kapitlet i första boken är läst och halva kapitlet är sammanfattat i fin anteckningsbok. Fortsätter ikväll.

Imorse när håret var uppsatt och mössan var på tyckte jag att jag liknade Edna Birch i Hem till gården. Det var inte en rolig insikt, därav ansiktsuttrycket på bilden. (M, du som brukar checka programmet på gymmet och väl närmast får betraktas som proffs - vad tycker du?)

Tipptopp

Det är en stor dag för vår lilla tjej. Till lunch åt hon någorlunda fast föda för första gången. En potatis mosad i mjölkersättning. Hon var inte överväldigad direkt men svalde en del i alla fall. Detta innan allt kom upp igen, men det må väl vara hänt. Nu på kvällen pluggade G i köket medan jag lagade mat, A låg i babygymet i vardagsrummet och övade på nya ljud. Plötsligt blev det tyst så jag kikade ut för att se vad som var på gång - hon hade vänt sig till mage helt själv för första gången. Lilla lilltjejen!

Dagen har varit tipptopp - promenad i snömodd i förmiddags och jubileumsskriftsmöte med S på eftermiddagen. Nu väntar ugnsbakad kyckling och rotfrukter.

Föräldrakärlek

Efter årsskiftet kommer kids som är födda efter 31 oktober i år att få pneumokockvaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet. Vid förra bvc-besöket fick vi information om att A också kan få det, om vi står för kostnaden själva, 500 pix tre gånger nästa år. Bvc-sköterskan försäkrade att man inte är en dålig förälder om man väljer att inte vaccinera och att det är "ungefär fifty-fifty" med hur föräldrar gör. Dagens lilla bloggtext handlar inte om kostnaden eller om huruvida man ska vaccinera eller inte, utan den information vi fick i samband med besöket. Den skriftliga information vi fick var en broschyr och den muntliga information vi fick var hur det rent praktiskt går till, samt rådet att googla prevenar för att lära oss mer och se hur andra föräldrar har resonerat. Broschyren är utgiven av Wyeth AB, alltså det läkemedelsföretag som säljer vaccinet. Om man på deras hemsida klickar på rubriken Om Wyeth och sedan Fakta får man bland annat veta att företaget under 2006 varje dag satsade 58 miljoner kronor på utvecklandet av nya mediciner och att försäljningen i Norden "ökat drastiskt". Klart att dom vill dra in ännu mera cash, frågan är väl om barnavårdscentralerna ensidigt ska hjälpa till. Uppgiften borde vara att ge föräldrar möjlighet att göra ett så bra val som möjligt, baserat på så mycket oberoende information som möjligt. Men samtidigt som personalen på bvc säger att det inte handlar om dåligt föräldraskap att inte vaccinera så säger broschyren, den enda skriftliga information vi fått:

"Den här foldern handlar om varför du ska vaccinera och hur du kan skydda ditt barn mot just de här farliga bakterierna."

"Vaccinerar du barnet, så skyddas du inte bara det dyraste du har, utan även farmor och farfar, mormor, morfar, hela tjocka släkten och alla andra som älskar att pussa den lilla gullungen. Det blir ett (sic!) ordentligt bonus för alla. I läkarvärlden kallas det flockimmunitet. Man kan också kalla det kärlek"

Längtan

De senaste dagarna har jag känt ett sug efter långa valrörelsedagar, en trött affischeringsnatt, en sommarmorgon vid stationen för att dela ut flygblad, torgmöten, dörrknackning och nattöppen valstuga. Då när alla interna möten plötsligt byts ut mot politiska samtal som verkligen ger något, som får mig att tänka nytt och större, som förs med någon på väg till tåget eller på en skola eller i dörren i ett bostadsområde jag aldrig tidigare besökt. Om ett halvår är det dags och då är det dessutom dags att hitta Kryssa Åsa-tröjan i garderoben igen. Jag längtar!

Way to go bebisen!

A tycker att det här med att ligga på mage kan vara det värsta någon kommit på. Ever. Men nu har hon faktiskt legat där och dreglat på lakanet i säkert en kvart. Starkt jobbat lilltjejen!

Lite nere

Det här med pengar är en ständig orosklump i magen. Det är inte så att vi inte klarar oss, men vi kan inte direkt styra när och hur de där efterlängtade slantarna ska komma in på kontot. Det är långa väntetider hos CSN och försäkringskassan som strulat sedan i somras och det är regler som strular hela tiden. Till exempel att om man varit sjukskriven som student och inte kunnat ta sina poäng får man skylla sig själv. Det går inte att få pengar från försäkringskassan eftersom man inte stått till arbetsmarknadens förfogande och inga pengar kommer från CSN för att man inte kunnat plugga. No money alltså. Vi fixar hyran och bilen och räkningarna och det är ju det som behövs, så jag ska egentligen inte klaga. Men magklumpen, orostankarna och uträkningarna tar alldeles för mycket energi. Och någon vecka efter att pengarna landat på kontot blir jag alltid lite nere, för nu är de borta. And still, det är tre veckor kvar igen.

Mmm...sol

Fick just ett mejl från resfeber.se:

Hej Anna

Sitter du och drömmer dig bort till andra miljöer för att klara de mörka, kalla vintermånaderna?

Jag har faktiskt inte gjort det innan, men jäklar vad skönt det vore med sandstränder, sol och bad. Och drinkar. Och värme. Och böcker att läsa. För ett år sedan hade jag och G varit tillsammans i en månad och firade detta i Barcelona. Fast när resan bokades var vi bara en ombudsman och en ordförande som tyckte att det var en nice idé att åka till en europeisk storstad mitt i mörkaste december.

Idag blev morgonpromenaden en eftermiddagsdito innan jag gick till expen för andra gången denna tisdag, denna gång för ordförande- och kassörsträff med sossarna i Västerås. Anledningen till att morgonpromenixen uteblev var dels regn, men också att vi åkte till landstingsoppositionens nya kansli för att checka de snygga lokalerna och överlämna nybakade biscottis som inflyttningspresent. Därefter bjöd jag frankt in mig själv att följa med M och J för lunch på Sportköket och sedan till expen för rapportutvärderingssnack.

Pol-sek-C har julpimpat sin blomma. I like!

Bonusbild. För fem månader sedan såg jag ut såhär. Nu kan jag knappt förstå att det är sant och kan inte komma ihåg hur det kändes med bebis i magen. Konstigt.

Uppdatering av lite av varje

Morgonpromenaden kändes tung i morse, dagen kom aldrig riktigt i gång. Fram emot lunch fick jag förklaringen; ont i halsen, tungt huvud och varma kinder. Tråkigt, särskilt med tanke på att vi skulle på föräldragrupp (andra gången gillt!) idag. Men jag mådde dåligt och lilltjejen hade somnat gott i sin säng, så vi tog beslutet att stanna hemma. Det vore varken schyst av mig att smitta ner någon eller schyst av oss att väcka A mitt i eftermiddagstuppluren.

Helgen då:

I fredagskväll handlade vi tacoingredienser i tre olika butiker, åt middag och toppade med italiensk glass från stället i postgallerian. När A somnat åkte jag till expen för att tillbringa en stund kopiatorns varma sällskap. 200 rapporter, 200 diskussionsmaterialshäften, 100 flygblad, en färdig powerpointpresentation och tre timmar senare åkte jag hem och laddade för kongress.

När G var i talarstolen och jag vid datorn hängde A hos sin favvo-M. Enligt uppgift slickade hon på M:s hand också, det är en ömhetsbetygelse av rang!

Lördagen har jag bloggat om litegrann redan. Kongressen var bra, särskilt en diskussion om den senaste tidens varsel blev lyckad tycker jag. Till lunch fick vi inte pannbiff. C har skrivit om det, jag är inte riktigt lika nöjd med detta beslut, jag gillar ju både pannbiff och traditioner. Annat om kongressen; jag var sekreterare, vilket egentligen är för mycket att säga om min insats, jag skrev upp talarna på mitt block ifall datorn skulle ge upp, men det var A som gjorde grovjobbet. Partidistriktsprotokoll har jag dock aldrig varit med om att skriva tidigare så det var roligt att lära sig! M (och S såklart) gjorde en strålande insats som mötesordförande, och av den nervositet hon själv berättade fanns syntes inte ett spår. Därefter snabb sushi på stan. Den kvällen somnade jag i soffan, sedan gick vi och la oss på riktigt tjugo i nio.

Söndagen innehöll morgonpromenad till Hälla för att uppdatera förrådet av mössor och halsdukar. Skön promenad som blev lite längre för att kompensera för utebliven promenad under lördagen. Sedan var jag hemma en stund innan det var dags för kampanj med västerås-sossarna. Det var pepparkakor, glögg, flygblad och pratstunder om vem som egentligen får betala för de borgerligas skattesänkningarna. En lyckad aktivitet!

På expen blommar ibland en diskussion upp om hur stor del av hyran som ska betalas av respektive organisation. Mellan lördagen och söndagen härbärgerade vi en på kongressen kvarglömd valurna, en hög med begäraordetlappar och en ordförandeklubba hemma hos oss. Vi kanske borde ge oss in i hyresdiskussionen? Några kronor borde det kunna inbringa till hushållskassan.