Lite jobbigt

När lilltjejen somnade i sin säng för en halvtimme sedan slog saknaden till. Sitter med en gråtklump i halsen och lite ont i magen. Saknar G så väldigt, väldigt mycket. Hoppas att jag lyckas somna snabbt i kväll så det blir en ny dag med bebisskratt och gurgel och mjuk tjockismage att kittla.

Make it work!

Innan lilltjejen kom var jag ju ordinerad sängläge och spenderad timme efter timme framför tv:n. Då följde jag slaviskt Project Runway och blev lite förälskad i Tim Gunn. Ni vet han som ger deltagarna (där tänkte jag skriva designer i plural men jag kommer inte alls ihåg hur man ska skriva. Tips mottages tacksamt!) råd och tips och hmmar och oftast avslutar med make it work. Jag skulle gilla om han tog en tur till Sverige och gav råd, tips och hmmanden till oppositionen. Han skulle kunna säga; stäng in er någonstans och förhandla tills ni är överens, sedan håller ni er till det och låter bli att säga diametralt olika saker och ändra er varje dag. Make it work alltså!

Så jäkla svårt kan det väl ändå inte vara.

Keep up the good work

Vi har klarat att ge lilltjejen ad-droppar varje dag hela oktober, inte en enda glömd dag. Klapp på föräldraaxeln!

Väder och en nypa salt

Snön, regnet, blåsten och den begynnande halkan satte effektivt stopp för bilresan till Stockholm. G tog tåget mot Arlanda i morse och hur det blir med helgens dejter med mamma, syrran + M, CSI och brunch hos J är ännu ovisst. Jag hoppas att vädret blir så bra att vi kan åka till Stockholm imorgon, och nu verkar det väl som om det blir så. Det regnar inte alls så mycket och blåsten verkar också ha givit med sig.

Jag har varit vaken från och till sedan klockan fyra när G gick upp, packade det sista och begav sig till tåget. För en timme sedan vaknade A ledsen och jag flyttade in henne i vår säng där hon genast somnade om. Brevid henne har jag legat och läst Pär Nuders bok som är kändisspäckad och, motsägelsefullt, både lågmäld och fylld med stora ord. Jag har hoppat fram och tillbaka i boken och ännu inte läst det som Tomas Bodström kallar fadersmordet på Göran Persson, men ser fram emot att komma även dit. So far verkar epitetet skandalbok betydligt överdrivet. Visst innehåller den en del skvaller, men än mer fina porträtt av Nuders kollegor och vänner, återgivna pm från Nuder till Göran Persson och små historieåterblickar från hans far, hans egen och hans döttrars barndom. Och att göra sin egen roll i världen lite större än vad den är, hör väl till när man skriver om sig själv? Jag är övertygad om att självbiografier tjänar på att tas med åtminstone en liten nypa salt.

Läser nu på aftonbladet.se att snön skapar problem i Västmanland, kanske särskilt i min sambos hemtrakter. Hoppas att allt går bra, ska följa väderleksrapporterna noga under dagen.

Torsdagsmorgon

Dagen började med att lyssna på G som i radio Västmanland snackade presidentval och förbundsstyrelsens resa till USA. Nu är klockan sju och jag väntar på att lilltjejen ska vakna och vara hungrig, efter att hon har ätit blir det promenad. 

Seminariet igår var intressant, men kanske lite spretigt. Alltför mycket tid, tycker jag, ägnades åt Israel-Palestinadebatt. Förvisso viktigt och ständigt aktuellt, men det var flera andra frågor som togs upp i inledningen som kunde diskuterats både mer och mer ingående. Well, känslan av spretighet kan delvis ha berott på att min uppmärksamhet också fanns hos A som gärna ville prata i mun på den som, rent formellt, hade ordet.

Förutom promenad väntar lunch med A på högskolan, möte med L på expen och sedan Unga Örnars distriktsstyrelse ikväll. Tidigt i säng för att vara laddad för att köra G till Arlanda imorgon bitti. Kvällstidningarna varnar för halka, så det är lika bra att åka i god tid. I sådana här lägen känns det inte riktigt lysande att ha vinterdäcken hemma hos mamma i Åkersberga. Det kändes i alla fall som en väldigt mycket bättre idé i våras när vi la dem där. Får byta imorgon under dagen och hoppas på att halkan inte är så jobbig just på morgonen. (Mamma och Ewa! Vi lovar att köra försiktigt!)

En grej bara

Syrran har börjat blogga igen. Kolla!

Det är vi och mumin

Slår in namndags- och födelsedagspresenter på löpande band här hemma. Flera av dem vi ska träffa i helgen har nyligen fyllt år eller haft namnsdag - härligt! Annars har A och jag varit på promenad idag, vi gick vid Viksäng, Klockartorp, Hemdal. Dimmigt var det och sådär kallt så det river lite i halsen när man andas, i alla fall de första kyliga dagarna på hösten innan kroppen vant sig. Ikväll är det ett intressant seminarium på stadsbiblo på temat Globala hotbilder - gemensam säkerhet. Egentligen tänkte jag inte gå, men nu har vi varit inne hela dagen och pysslat så det skulle vara skönt med mer frisk luft och dessutom att träffa lite folk. Vi får se, idag är vi som mumintrollen - lever mest bara på känn.

Förresten har jag börjat läsa Lotta Grönings bok om Mona Sahlin. Maken till onyanserad och icke korrläst publikation full av tankevurpor har jag sällan läst. Återkommer med fler tankar när jag blivit så pass luttrad att jag inte blir arg och lägger ifrån mig boken varannan sida.

Ändrade planer

Vi var någon halvtimme på gruppmötet inför nämnden innan lilltjejen konstaterade att stadshuset inte var något för henne idag. Och det kanske var lika bra, för nu börjar febern komma smygande på mig. Vi tog en timmes promenad och nu är G och lilltjejen på stan för att handla lunch. Jag ska sova lite innan det är dags för G att försöka sig på nämnd. Hoppas att det går bättre för honom!

Vardagskärlek

Är fortfarande inte riktigt på topp, det kan jag inte påstå. Men fortfarande bara ont i halsen och lite svidande ögon, inget värre. Vi har kvällspromenerat till COOP och handlat en massa bra-och-ha-saker, satt igång en maskin med tvätt och nu lagar G korv stroganoff. Mer vardag än så här blir det nog inte - and I love it! Det blir en lugn och behaglig kväll för att ladda upp för morgondagen. Förmiddag: G i Uppsala, A och jag nämndsammanträde. Lunch: lilla familjen planerar att lyxa till det med lunch på stan. Eftermiddag: G nämndsammanträde, A och jag promenad och skrivande. Kväll: G SSU-möte, A och jag ABF-styrelse. Onsdagen är helt tom på aktiviteter, möjligtvis internationella kommitténs happening om gemensam säkerhet på kvällen, annars bara sång och klapp och mys och tentaplugg (för G alltså).

Veckan började med promenad med pappa och Oskar och sedan stadshotellfrukost, biblohäng, fika på stan och mer promenad.

Att skriva så här på bloggen om allt vi tar med vår ljuvliga dotter på är rätt vanskligt. Bilden kan bli att hon dras runt på allt möjligt tråk utan att få ha något att säga till om. Men det fina (i kråksången) är att de flesta möten vi går på är sisådär fem minuter hemifrån och blir det jobbigt går vi hem. Än så länge har vi inte gjort det, för lilltjejen har skrattat, pratat, ätit, rapat, sovit och varit tillfreds på alla aktiviteter so far. Men förr eller senare kommer det ju bli svårare att ha henne med, och då prioriterar vi helt enkelt om. Bara så att ni vet.

Två helgbilder

Pappa och O är som sagt på besök. Här är det middag och photosession på Bishops.

När vi kom hem hade G 75 sidor nationalekonomi att läsa. Här hjälper A till med pluggandet.

Snörvel

Jag visste väl att det var oklokt att inte hålla sig ifrån att pussa på resten av den lilla familjen. Nu har jag också åkt på förkylningen som härjat mellan de två andra här hemma. Men än så länge är jag mest trött och har fruktansvärt ont i halsen. och jag hoppas att det håller sig där. Snuvan som till exempel lilltjejen begåvats med de senaste dagarna är inte att leka med. Hon snörvlar och hostar och nyser med gott mod i alla fall. Hon är inte överdrivet ledsen eller gnällig. Inte ens när vi försöker få ut snor ur hennes lilla näsa med tops, eller när vi droppar in små, små näsdroppar. På nätterna har hon det nog kämpigast med rosselhals och snörvel. Det är dock mest G och jag som störs av det, hon sover nästan lika bra som vanligt. 

Helgen har varit alldeles strålande, igår var vi i Riddarhyttan och spenderade dagen i Folkets park och kvällen hemma med god lasagne och gudomlig efterrätt. Till lunch idag åkte vi hem och här i Västerås är pappa och lillebror på besök. De stannar tills imorgon, så måndagsplanen är att börja med promenad och hotellfrukost. En bra början på veckan som avslutas med att G åker till USA.

Minnen

Under sommaren mellan sexan och sjuan var jag på konståkningsläger i Västerås. Samtidigt som högsommaren sprudlade spenderade jag många, många timmar i den lilla ishallen. Vi bodde på Vegaskolan, rakt över Vasagatan från Rocklunda. Där hängde vi i körsbärsträdet, hade balett i den pyttelilla gympasalen och gick på tipspromenad. Men mest av allt tränade vi, det var ju därför vi var där och det var ju det våra föräldrar betalat hutlöst mycket pengar för. Mellan träningspassen gick vi till Konsum vid Karlfeldtsplatsen och köpte torkade bananskivor, heter det bananchips? Sedan låg vi i våra tältsängar och åt de där chipsen och läste böcker om kvällarna. Eller så la vi våra madrasser i en ring och pratade om allt vi kunde komma på. Eller så sprang vi ut i korridoren och skrek för att det såg ut som om det stod en läskig man utanför fönstret. Jag kan inte minnas att vi var direkt trötta trots att sömnen var dålig och träningstimmarna oändligt många. En dag låg vår balettränare på gräsmattan och solade. Hon var knallbrun. T och jag såg på våra bleka, blåmärkesbeklädda ben och tänkte att vi valt helt fel sommarsysselsättning. Att spendera de finaste sommardagarna i en ishall övandes på nya hopp var något av ett dåligt val. Att vara blek och ha blåmärken är ingen höjdare när man ska börja högstadiet och vill verka världsvan. Men det gick ju bra, och när vi spenderat några månader i den nya skolan slutade vi båda träna och började istället drilla små killar och tjejer i konståkningens ädla konst. Härliga tider.

I morse gick jag Vasagatan fram, förbi Rocklunda och Vegaskolan och Konsum. Tänk om jag, när jag försökte hänga knäveck i körsbärsträdet, hade vetat att jag tretton år senare skulle se Västerås som min hemstad och dessutom gå förbi just den där skolan med min nyfödda dotter. En svindlande tanke.

Träning, kanske man kan säga

Är hemma en timme för ompackning och fix inför kvällens introduktionsutbildning. Har fått med mig trettio exemplar av partidistriktets 100-årsjubileumsbok att ge till deltagarna ikväll. Tack för hjälpen, M! De väger en hel massa så vägen hem från expen var väl något av en träningspass, kan jag tycka. Förhoppningsvis håller sig G:s tåg från Uppsala från förseningar, annars får lilltjejen hänga med till stadshuset ett tag. En god partimedlem börjar sin utbildning i tid, som man (inte så ofta) brukar säga.

Höstsol och krispig luft gör underverk för själen

Hemma från morgonpromenaden som gick längs Ringvägen, via högskolan, Blåsbo, längs Svartån, VLT-huset, stadshuset, Vasaparken och hem. Tänkte förut att den här promenadtimmen på morgonen skulle kunna användas till något bättre, men har kommit på att så länge den timmen påverkar dygnets 23 andra timmar så positivt så är det en grymt bra prioritering! Jag är piggare på dagarna och sover bättre på nätterna. Idag står lunch och möte med ak-ombudsmannen, rådslagsträff och introduktionsutbildning på schemat. G är i Uppsala, A och jag håller ställningarna här hemma och A får dessutom ägna sig åt en av sina favoritsysselsättningar, nämligen att titta på och prata med folk. Häromdagen förhörde hon sig om läget på expen med M och V, det såg ut som om hon konverserade när hon gurglade och skrattade. Hon är alldeles, alldeles underbar. Just nu är hon i sin babysitter och hickar, gäspar och tittar på köket. Jag ska fixa frukost och vi lyssnar på BAO:s Nu mår jag mycket bättre.

Ett kap minsann

Vi har suktat efter, tittat på och pratat om en mycket vacker sänggavel som kostat sisådär fem tusen kronor på Nordik. På sommarrean var vi nära att köpa den med tanken att mycket billigare än någon tusenlapp mindre blir det nog inte. Förrän idag, när vi hittade den för 1995 kronor. Visserligen ett exemplar som stått i butiken, men efter att vi tittat noga efter skavanker så konstaterade vi att det är ett riktigt kap. Och förutom att det kommer att bli väldigt snyggt i sovrummet är det bra för den stackars fondtapeten som riskerar att få sådana där ofräscha fettfläckar. Efter inköpet passade vi på att svänga in på IKEA för köttbullemiddag. En fantastisk kväll med den finaste lilla familjen!

En morgon

Dagens i-landsproblem: köpte hårvax i en liten rosa burk för dyra pengar av frisören. Det luktar lite svagt av barndomens tuggummi, men det har inte stört mig nämnvärt. Men under morgonens regnfyllda promenad utvecklades den där doften när den kom i kontakt med regnet. Nu luktar jag som det gör när man öppnar dörren till garderoben i vilken man förvarat sin my little pony-samling. Jag luktar som en parfymaffär eller hundra hubbabubba-tuggummin som bara tuggats en liten stund.

Lilltjejen har de senaste dagarna upptäckt att hon har en högerarm. Hon kan ligga och titta på den länge och verka riktigt förundrad. I går låg hon i babygymet när G borstade tänderna, efter ett tag började han undra varför hon var så tyst och gick in i vardagsrummet för att se om hon somnat. Men hon tittade på armen, den på höger sida av kroppen alltså. Än så länge verkar vänsterarmen vara ett outforskat område.

Nu ligger A och försöker slå på de små björnarna, hela kroppen används i kampen. Benen svänger åt olika håll för att armarna ska lyckas få en sådan kraft att en björn börjar svänga. Hon påminner en del om diskuskastare eller tyngdlyftare, när hon ger ifrån sig små rop samtidigt som armen slår till.

Tisdagen bjuder inte på några större aktiviteter, bara ett expbesök exempelvis, men ett viktigt sådant. Sedan blir det en rejäl stunds skrivande vid datorn och, om vi hinner, en tur till Hälla för att checka sänggavel.

Klappahänderaffär?

Man skulle kunna kalla den här dagen för en mötesmåndag, och man skulle ha rätt. Det började med att jag var på möte på expen mellan halv nio och tolv, sedan kom G och lilltjejen dit och hans möte började strax efter tolv. A och jag gick till COOP, vid strax innan två kom G hem och då begav oss A och jag till möte på ABF, klockan fem träffade G sossarna i kultur-, fritids- och idrottsnämnden och klockan sex sammanstrålade hela lilla familjen återigen på expen för ak-styrelse. Mellan möten och promenader har vi sjungit den här sången som börjar Jag gick in i en affär, sa Goddag vad har ni här? hur många gånger som helst. Lilltjejen gillar mest när jag sjunger Fööööör detta är en liten klappahänderaffär, klappahänderaffär, klappahänderaffär. Detta är en liten klappahänderaffär, klapp i händer är det enda vi säljer här. Samtidigt klappar jag med hennes små knutna nävar och hon skrattar stort. Fantastiskt! Nu är klockan halv tio och det är ugnspannkakedags, sedan välbehövlig sömn.

Godmorgon

G och SJ planerade att hans tåg skulle ankomma till stationen vid tio i tio igår kväll. A och jag planerade att gå och möta honom. Vid sju somnade hon i min famn i soffan och jag tänkte att hon nog skulle sova en timme för att sedan bli hungrig. Men när klockan så småningom blev halv nio...nio... förstod jag att hon somnat för natten där i min famn. Så strax efter nio väckte jag henne för lite mat innan promenaden. Hon var så nyvaken, jag har aldrig sett en så nyvaken människa! Håret var krulligt i nacken av svett, kinden alldeles varm, ögonen smala och blinkande mot ljuset, hon lät mmmande, benen och armarna drogs in mot magen i ett försök att bli en liten sovboll. Mitt hjärta svämmer över av kärlek hundra gånger per dag, det här tillfället var ett av de bästa.

Vi gick till stationen, lilltjejen i babybjörnen, kramade&pussade den hemvändande G, köpte pizza, gick hem och åt och sen - jäklar vad pigg hon var! Hon pratade och gurglade och skrattade och ville inte sova. Men sen kom sömnstunden trots allt, och snabbt gick det. Jag borstade tänderna och när jag kom ut igen låg hon och sov djupt i sängen. 

Nu på morgonen är hon en piggbebis igen. Björnarna i babygymet har hål i öronen snart av allt hennes pratande, och de svarar aldrig. Oförskämt faktiskt. Nu är det morgonpromenad som gäller, jag ska lyssna på Godmorgon världen på P1 och försöka tänka intelligenta tankar om världenmänniskornasamhället istället för bara åhvadhonärsötnärhonskrattar.

Sovstund

Lilltjejen sover på mage i soffan - väldigt bra för platthuvudet. Man säger ofta att det gäller att sova när bebisen sover, men eftersom A just nu sover elva timmar per natt känner jag mig inte så trött nu. Istället renskriver jag mötesanteckningar, bloggar, slösurfar, hänger tvätt, tittar på Dobidoo och äter brownie. Inte på samma gång såklart, men nästan. Vi kom just hem från en liten promenad för att köpa batterier till min bankdosa. A satt i babybjörnen på min mage (tack CSI för lånet!) och det är så skönt att slippa vagnen ibland. Den här lördagen innehåller verkligen inga större händelser och är precis därför alldeles underbar!

Friday I'm in love

Eftersom den här bloggen utgör ett förtjänstfullt minnessubstitut så måste jag redogöra för fredagens begivenheter, så jag kommer ihåg vad som hände. Annars rinner dagarna ihop till någon sorts massa och det blir omöjligt att sortera ut vad som hände vilken dag. Nåja, nu är den inledande förklaringen klar, dags att sätta igång.

Fredagens morgonpromenad gick via Lillåudden till ABF Vux för ett möte om valledarutbildning i Västmanland. Den där planeringsgruppen har jag halkat in i via ett så kallat bananskal, men det är kul och utbildningen verkar bli bra. Sedan tog vi en extra omväg på promenaden hem så sammanlagt gick vi åtminstone en timme. Skönt. Därefter frukost och sedan expen för nästa möte. Lilltjejen somnade i babygymet så hon stannade hemma med G. En fikastund hemma följde och sedan middagsshopping på stan med hela lilla familjen. På inköpslistan stod fisksoppa, musslor och vitt vin och detta utgjorde en fantastiskt god fredagsmiddag som för att fira att försäkringskassan äntligen, äntligen givit oss lite pengar. Det var första dagersättningen från föräldraförsäkringen så nu är det dags att betala tillbaka lån till nära och kära. Hur som helst, kvällen avslutades i soffan med nya Snacka om nyheter på femman och mörk choklad med hallonbitar.

Nu är det lördag, en solig och fin sådan. G har åkt till Viskadalens folkhögskola för skolpolitisk kurs med de coola SSUarna i Göteborg. Han kommer hem ikväll så lilltjejen och jag får roa oss bäst vi kan under dagen. Än så länge har hon ätit, vi har suttit i soffan och sjungit Var bor du lilla råtta? och Klappa händerna när du är riktigt glad. Hennes ögonlock verkar dock tunga nu så jag ska bädda in henne i overall och täcke i vagnen och gå ut på promenad. Tror att turen går via Lögarängen upp till Konsum Oxbacken för att köpa mjölkersättning och sedan en lite längre väg hem.

Fredag

Ah, fredag morgon. Strålande sol, klarblå himmel, två älsklingar som sover. Lilltjejens sömn är ett kapitel för sig, hon har varit på väg att vakna i någon timme eller två och just när vi tror att hon vill äta somnar hon om igen. G fixade mat åt henne för en timme sen ungefär och nu har jag just ställt nappflaskan i en kopp med varmt vatten för att den ska inneha behaglig ättemperatur när hon kan tänkas vakna. Egentligen är det inte så bråttom, förr skrek hon av hunger om hon inte fick mat direkt när hon slog upp ögonen. Numera kan hon skratta, gurgla och bli blöjbytt innan hon äter.

Efter morgonpromenaden i regnet igår strosade jag runt i myskläder och vi hade just avslutat frukosten när svärmor E kom förbi vid tolv. Vi velade fram och tillbaka om eftermiddagens aktiviteter men till slut bestämde vi oss för lunch på stan, titt i affärer och en avslutande bit äppelsockerkaka hos oss innan hon begav sig hem till Riddarhyttan. Därefter tog jag en promenad till expen för att slå tre flugor i en smäll, men endast en av de tre jag tänkt prata med fanns på plats så jag hängde hos honom ett tag. Jag fick ett protokoll, ett telefonnummer och inte minst en härlig pratstund innan jag följde S till tåget, han skulle på medlemsmöte i SSU-Köping - kul att de är på gång igen!

Regn

A och jag är hemma efter morgonens promenad. Denna torsdag begav vi oss till COOP Forum i hällregnet. Vagn och mamma var blöta när vi kom fram, men bebisen var torr och varm och låg och skrattade nyvaket. Väl på kooperationens mecka köpte vi, förutom matvaror av alla de slag, ett regnskydd till vagnen. Ett av de bästa köpen jag kommer på så här på rak arm. Nu väntar frukost och värmande te.

En onsdag helt enkelt

Veckan började med möten och telefonsamtal och skrivande och planerande och fixande hela måndagen och tisdagen så idag har vi tagit det lugnt. Jag sov till tio, sedan städade vi innan M kom över på lunch. Härligt att träffas annat än på expen och gott med Es fläskfilégryta, lagad av G. Först vid halv tre gick A och jag ut på dagens promenad och sedan vi kom hem har vi ätit lite och sedan sovit i soffan. Varm, sovande bebis i famnen är det mest sövande och mysiga jag varit med om! Snart är det dags för lilltjejen att äta igen och förhoppningsvis följs det av en liten vakenstund med bus och lek innan hon somnar för natten. G är på möte med SSU-distriktets styrelse och jag tänkte baka lite innan han kommer hem igen. Nu är frysen tom på fikabröd, efter att jag tog med den sista bullpåsen till introduktionsutbildningen igår, och det gillar vi inte! Tänk om någon kommer på överraskningsvisit och vi inte har något att bjuda på! Hemska tanke. Husmodersfasonerna har mig i sitt grepp just nu...

När G och jag åt fil förut idag satt vi alldeles tysta, han läste på filpaketet. Till slut frågade jag vad han tänkte på och han sa, allvarligt bekymrad:

Jag tänker på att Arla skriver så mycket om bönder och kor. Jag tycker att det börjar bli lite överdrivet.

Nittiotalet var ingen hit. Sägs det.

Under gårdagens repskap tillhörde jag den yngre skaran, men när jag öppnade tidningen i morse fick jag en ålderschock av det värre slaget. Ung-delen i VLT börjar en ny artikelserie Så var det att vara tonåring förr i tiden. Först ut är nittiotalet. Mitt, Hansons och championtröjornas nitttiotal. Är det förr i tiden? Artikeln avslutas med att reporten Hanna testar hur det var "att leva som ung på 90-talet" och hon gillar det inte. "Att leva som ung på 90-talet var ingen hit eftersom ingen var hemma när man hälsade på och man inte kunde höra önskad musik när man ville". För förr i tiden, för sisådär tio år sedan, kunde man bara lyssna på den musik som fanns på ztv nämligen. 

Ska bli spännande med nästa del i serien!

Mer höst

Som sagt, hösten är ljuvlig! Jag hittade en fin lövhög på vägen hem efter söndagslunchen på stan. Vet inte riktigt vart morgonpromenaden tar oss idag, först ska vi sova ett tag till. G har åkt till Uppsala och A har legat i babygymet men nu somnat om. Jag ska försöka göra detsamma. Sedan väntar en skön hemmaförmiddag innan eftermiddagen fylld av möten, expfix och introduktionsutbildning.

Höstromantik

Vi pratade om hösten,

när sommaren var som skönast.

Snart har vi mörkret här

vi sa: snart så faller löven,

när löven var som grönast.

Hösten är ovanligt fantastiskt ljuvlig i år, eller så är det jag som har tid att njuta av den ordentligt. Det är så många vackra löv, så blå himmel, så klar luft, så svagt solljus att jag blir alldeles matt. I morse tog vi rundan på Djäkneberget och sedan ner längs vattnet igen, just nu är det favoritpromenaden. Och i eftermiddag ska vi ta en till, svärföräldrarna kommer på Västeråsbesök och vi ska gå en stund i de gamla kvarteren runt kyrkan. Ut bland de gulröda löven, längs de små gränderna, över kullerstenarna och mellan de små små husen.

Läste några delar ut min blogg från våren och försommaren, det är därför jag är så blödig nu. Minns knappt hur det var att ligga trött och utslagen hela dagarna, med den ständiga oron för att bebisen skulle komma ut på tok för tidigt. Bloggtexterna slungar mig tillbaka i minnet och gör mig så oändligt tacksam för att allt gått bra och för att jag har all ork och energi i mig igen.

Det blev en bra dag!

Ska snart gå och lägga mig hos G som redan sover, men först vill jag blogga om dagen som varit fylld av bra grejer. Är hur trött som helst så jag gör det lätt för mig och tar det hela i punktform.

• Rask promenad till COOP för att köpa tvål och diskmedel. Utan vagn, mycket armsväng!
• F kom en halvtimme tidigt när G och jag for runt för att göra oss klara. Jag gav A mat, G klädde på henne och sedan fick hon vara hos F, som är lilltjejens favorit, hon ler stort när hon är i närheten!
• Regnpromenad till stadsbiblioteket för Strängseminarium med Thomas Östros. Jag hade inte en aning om att han var en så grym talare! Finanskrisen, framtida regeringssamarbete, vår skuggbudget - allt avhandlades i lugnt tempo med pedagogisk finish. (C, minns du under kursen i våras när vi pratade om hur svårt det kan vara att på ett enkelt sätt beskriva inflation och sådana där krångliga grejer? Thomas kan!)
• F, F och S hängde på till oss där vi drack te och åt scones, morotsmuffins, äppelpaj och chokladkaka. Dekadent så det förslår! Under tiden pratade vi om dålig tv-reklam, byte av gammal bil mot en bandvagn, framtidsplaner, studentlivet i Uppsala och SSU såklart.
• På eftermiddagen sov jag några timmar medan G pluggade och kikade på A som under en vakenperiod höll på att vända sig från rygg till mage. Imorgon ska jag ägna mycket tid på golvet hos henne, jag vill också se!
• Vi åt resterna av gårdagens grillspett och ugnsbakade rotfrukter till middag.
• Promenad vars mål var filmuthyrningsstället men vi ändrade oss på vägen och gick bara förbi COOP för att köpa ingredienser till morgondagens pizzabak. På vägen dit gick vi genom Kopparlunden, de gamla metallverken, och läste på små skyltar om de olika byggnaderna. Den omställning som sker i Sverige, som det så ofta pratas om, där stora företag får ge plats åt mindre blir så tydlig där. Tusentals människor jobbade bland annat i tråddrageriet, med gjuteri eller ammunitionstillverkning. Där ligger numera Teknikbyn och när man åker förbi ute på E18 finns en skylt som berättar att det nu finns ungefär 200 företag som sysselsätter 1500 personer.
• Lilltjejen gjordes i ordning för natten, fick på sig pyjamas och kvällens sista mål mat.
• Äppelpaj och te vid köksbordet.
• G har pluggat i vardagsrummet och jag pysslat i köket. Samtidigt har jag lyssnat på P1 via internet. Först en Samtal pågår-intervju med författaren  Bengt Ohlsson, sedan Kulturradion om årets nobelpristagare Jean-Marie Gustave Le Clézio och sist några stycken Tankar för dagen.

I morse skrev jag här i bloggen att det här skulle bli en bra dag, inte kunde jag ana då att det skulle bli så här bra.

En bra dag

Klockan är kvart i sju, A och G sover, ute är det alldeles mörkt och jag tassar runt och städar, fixar, plockar och donar. Vid nio kommer F förbi och sen går vi till stadsbiblo för ekonomiskt seminarium med Thomas Östros. Därefter är det eftersnack och afternoon tea här hos oss med ett gäng SSUare. Det här blir en bra dag, bara solen går upp så att A och jag kan gå till COOP och handla tvål.

En annan veckosammanfattning

Nu har vi gått våra morgonpromenader några veckor, jag och A. I går började dock det dåliga samvetet gnaga. Jag har nämligen läst att en viktig del i power walkandet är att svänga ordentligt med armarna. Men vagnen innebär ju att armarnas svängande begränsas betydligt. Nästan inget svängande alls faktiskt. Så idag tog jag en tur på ringvägen och sedan den jobbigaste backen upp på Djäkneberget för att kompensera. Ska bli spännande att se var vi hamnar nästa vecka. När vi gick till COOP Forum var vi ute i nästan två timmar - mycket skönt! En vända till Björnön kanske?

Veckans morgonpromenader:

Måndag, hem - COOP Extra - uppför Pilgatan - Emausskolan - över E18 - hem.

Tisdag, minns inte.

Onsdag, hem - COOP Forum - hem

Torsdag, hem - Vasaparken - Lögarängen - Hakon hotell - Myrorna - Fryx - stan - hem.

Fredag - hem - ringvägen - Djäkneberget - Fryx - Hållgatan - bron över till Lögarängen - längs vattnet - stan - hem.

Om det här med demokrati

De senaste dagarna debatteras socialdemokraternas framtida samarbetspartners friskt. Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson berättade att de två partierna planerar för ett långtsiktigt gemensamt samarbete för en ny regering efter nästa val och för, såklart, ett tryggare och mer hållbart Sverige. Kritiken just nu går ut på att få det att framställa beskedet som något som Mona, Maria och Peter suttit över en fika och kommit på alldeles själva. Jag vet inte hur diskussionerna gått hos Miljöpartiet men i det parti som jag är medlem i har det tydligen diskuterats med partidistriktsordföranden och partistyrelsen bland annat. Jag gillar den representativa demokratin och båda dessa sossesamlingar är valda av medlemmarna. Vi har valt en styrelse för vårt parti, givit dem ett förtroende och dessutom, senast 2005, antagit stadgar som säger att partistyrelsen är det högsta beslutande organet när kongressen inte är samlad. Det är våra demokratiska spelregler och jag tycker att de följs. Dessutom tycker jag att beskedet från partiledningen är bra, vi inleder ett samarbete med miljöpartiet om framtida politik, men går inte in i ett samarbete med vänsterpartiet så länge de inte tar sitt ekonomiska förnuft till fånga. Fine by me.

Men de interna kritikerna anser sig nu ha tolkningsföreträde, vara språkrör för hela partiets så kallade gräsrötter. Jag tycker att det är ett fult sätt att argumentera. I nyhetsmorgon sade en, av tv4 icke namngiven man, att alla som, liksom han, är ute och möter vanliga partimedlemmar vet att stödet för det framtida samarbetet är lågt. Fem SSU-distrikt säger att det gemensamma utspelet inte har något som helst stöd i deras ungdomsdistrikt. Har de sedan Mona, Maria och Peter hade sin presskonferens hunnit med en medlemsomröstning i sina SSU-distrikt och därmed kan säga att det inte har något som helst stöd? Jag tror inte det.

I Västerås stad och landstinget i Västmanland regerar miljöpartiet med de borgerliga medan socialdemokraterna och vänsterpartiet utgör en väl fungerande opposition. Det blir en spännande diskussion om samarbeten på det lokala och regionala planet!

Pooc!

Hon vaknade till slut, lilltjejen. Strax innan åtta och en halvtimme senare gick vi mot COOP Forum. Ljuvligt skön promenad trots dimman. Handlingen gav mig ro inombords, ett kilo rödbetor, ett kilo morötter, ett kilo socker, ett kilo smör och ett kilo äpplen. Ordning och reda, raka led, stadgar och samma vikt på alla varor - sådant ger mig en viss tillfredsställelse. 

Upptäckte att jag i förra blogginlägget namedroppat Konsum city, COOP Extra och COOP Forum, det får jag medge är ganska nördigt. Då passar utropet Pooc! in tycker jag. Det är egentligen namnet på Coops egna tuggummimärke men jag och min styrelsekollega S har vidgat begreppet lite. Pooc! kan användas som hälsningsfras eller som överraskat utrop (typ istället för va!?) - Pooc!

A somnade för några timmar sedan och efter det har G och jag bakat bullar, chokladkaka, morotsmuffins och äppelpaj. En perfekt kväll skulle jag vilja säga. Lilltjejen är fruktansvärt charmig för tillfället, hon skrattar och konverserar med sina små ljud och när jag tar upp henne på morgonen är hon nyvaket varm och borrar in sig i min axel samtidigt som hon tar ett stadigt tag om mitt hår med ena handen.

Mat, mat, mat

Här sitter jag med en nappflaska mjölkersättning redo, men lilltjejen bara snusar och sover. Faktum är att hon inte ätit på elva timmar. Några gånger sedan fem i morse har jag trott att hon börjat bli hungrig, men allt hon velat var att få nappen inpetad i munnen igen. Lilla, lilla tröttisen.

J bloggade om skolmaten i måndags, om att den ska kosta så lite som möjligt och att barnfetman samtidigt ökar, om att det måste finnas ett samband. Och som det gör! Det är dyrare att äta nyttigt än att inte göra det. Igår var jag på Konsum city, som det så flashigt heter, för att köpa grönsaker. En gurka och fem tomater för 59 kronor. Jag hamnade i sådan chock att jag glömde att dra medmerakortet (och det, mina vänner, händer inte ofta). För 55 kronor får man den här veckan nio liter läsk på COOP Extra. Det räcker väl till några barnfamiljers fredagsmys, men ska man lägga pengarna på middagssallad istället blir det kärvt. Klart man egentligen inte kan jämföra läsk med gurka, det ena går ju inte att ersätta med det andra. Men det är, rent ekonomiskt sett, billigare att låta kidsen äta sig småmätta på chips och läsk innan de sätter sig till bords, än att låta dem frossa i sallad.

Nu ska jag förbereda dagens promenad som går till COOP Forum för att handla rödbetor och falukorv i ring (eftersom jag är slav under COOPs reklamblad). Lilltjejen ska bara vakna först!

Balans

Hittade ett paket kikärtor i skafferiet, nu är det storkok som gäller och planen är att baka bröd och göra falafel under dagen. I babygymet ligger en snörvelbebis som hostar och nyser och skrattar. Det här föräldralediga livet är inte alls dumt nu när jag slutat att ha dåligt samvete för att jag inte gör något direkt vettigt av min tid. Trots att det såklart är det viktigaste att ta hand om sin fantastiska dotter så är det ju inget som är av större värde för omvärlden. Men nu har jag som sagt sansat mig och hittat den perfekta balansen med lilltjejen och livets andra delar. Jag känner mig fantastiskt lyckligt lottad som hinner med SSU- och partiengagemang i den utsträckning jag gör samtidigt som jag får pussa på tjockiskinderna, locka lilltjejen att le sitt stora leende och gå långa promenader med en sovande bebis i vagnen.

Måndag

Morgonpromenaden med tillbakalämning av hyrfilm samt inhandling av nektarin och paprika är avklarad. Lilltjejen är badad, vägd och vaccinerad. Alvedon, fingervantar och tortillachips är inhandlade. Tappra tjejen sover med plåster på benet. Jag har inventerat kyl, frys och skafferi och funderar nu på att göra spenatlasagne med svamp. Det är måndag på Karlsgatan helt enkelt.

Fixande och donande

Helgen avslutades med en snörvlig, trött dag. Lilltjejen vaknade ibland och ville äta men annars sov hon nästan ett dygn. G och jag skulle lätt kunna ha haft samma beteende men på de vuxnas axlar vilar ju exempelvis ett ansvar att ta den lilla familjen från Åkersberga till Västerås. Men mer än så gjorde vi inte, förutom att se på film i soffan.

Nu är det ny vecka, nya grejer att dona med. BVC-besök med tillhörande vaccination idag, G i Uppsala på onsdag, Unga örnar-styrelse på torsdag och Strängkonferens på lördag. Vet att det är något jag glömt, men av en måndagmorgon kan man inte begär en topptrimmad hjärna. Veckan ska också bestå av studiefixande i arbetarekommunen och planerande av ett spännande SSU-seminarium som ska gå av stapeln under höstlovet.

Feeling hot, hot, hot

Jag är så sjukt varm. Klibbig på ryggen och munnen är alldeles torr och längtar efter vatten. Mycket vatten. Vi tog plana vägen ner till centrum, till och med några nerförsbackar. Tänkte att om det känns bra så kan vi ta backiga vägen hem. Och när jag inhandlat små tossor till lilltjejen så kändes det bra, backiga vägen it is! Och jäklar, vagn med femkilosbebis är tungt! Och backarna är backiga! Och branta! Nu är jag i alla fall hemma, har hällt i mig ett glas vatten och några till väntar. Sedan packar vi in oss i bilen, åker förbi tobaksaffären för en till uppvisning av A och sedan väntar Arninge och skoshopping. Sen fotboll! Det skulle kunna kännas stressigt men det gör det inte, det är soft. Konstigt.

Efter att ha läst S och hennes länk till Folkbladet som båda hyllar Uffe så ångrar jag bittert att inga konsertbiljetter är inköpta.

Varma fötter är inte fy skam

Skynda dig älskade, skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut
tänd våra ljus det är nära till natten
snart är den blommande sommaren slut.

Det där lugna och sköna jag skrev om igår kväll fortsätter. Nu är G på förbundsstyrelsen, mamma på jobbet, A sovandes i babysittern och jag har just avslutat frukosten samtidigt som jag lyssnar på Tove Janssons vackra Höstvisa. Snart är det promenaddags och sedan skoinköpsdags. Egentligen har jag ju ett överflöd av skor, men inga varma, höstiga. Och nu börjar det faktiskt bli för kallt och blött för ballerinor. Jag vill ju inte hjälpa förkylningen på traven.

Vi lyssnade på Muminmusik förra helgen och nu har jag hittat en sida med små lyssningsklipp. Det är inte som lp-skivan i Riddarhyttan med utsikt över pergolan, men det är ett helt okej substitut. Vilka texter!

Det finns folk som har trist hela dagen
och folk som har bråttom i ett
det finns folk som blir sjuka i magen
av bekymmer om vad som är rätt.

Men här ser ni en som är med om det mesta
som skrattar och slåss med polisen och festar
som härjar och hojtar i himmelens sky,
den förtrollande, argsinta, lyckliga My!

Glöm inte kanelbullens dag!

Kanelbullens dag infaller ju den fjärde oktober, imorgon är det alltså dags! Förberedelserna har varit i full gång här ikväll. Med en halvtimme kvar till jubileumsdagen tar sin början avslutar vi just kanelbullebaket. F sitter på golvet och viker tvätt, M är försjunken i sin bok, mamma och jag pysslar, G och A har somnat. Det är lugnt och skönt och snart ska jag pussa min dotter godnatt och krypa ner hos min fina sambo. Imorgon bitti skjutsar jag honom till tunnelbanan och sedan har A och jag planerat (en av oss var mer delaktiga i planerandet än den andra) en promenad till Åkersberga centrum och sedan iväg för att kolla F:s fotbollsmatch.

Trevlig helg!

Ännu en härlig helg på annat håll väntar oss. G har förbundsstyrelsemöte så jag och A har vår bas hemma hos mamma i helgen. Kanelbullebak med F, kolla på hennes fotbollsmatch och softa dagar är planen. Skönt.

Gårdagen började så himla dåligt, jag var trött och lite ledsen helt utan anledning och dagen kom liksom inte igång. Vändningen kom när E kom på besök för lunch, västeråspromenad och sedan fika. Dagen avslutades storstilat med en timmes sovning, grillspett, ugnsstekt potatis, Lyxfällan och te i soffan.

Soft torsdag

Vi var i Norberg igår kväll. Elsa Andersons konditori först, för att jag aldrig varit där och det måste man. Mysigt. Sedan idégivande, inspirerande, tankeväckande seminarium  med Lotta Gröning och Daniel Suhonen (som har en egen artikel om sig på wikipedia. Stort!). A avslutade seminariet med att tokflörta med kommunalrådet med ett av de största leenden ever Och innan roadtripen hem, linssoppa runt köksbordet hos M och hennes föräldrar. Fantastiskt.

Hjärnan är inlindad i bomull och fingrarna som borde dansa över tangentbordet känns fyllda med sirap. Förkylningen har slagit till på Karlsgatan igen...

Tre reflektioner

Igår var jag som sagt på hearing med nämnden för funktionshindrade. För att vi skulle ladda upp inför kommande budget- och planeringsarbete berättade utförare och personal i verksamheten om rehabilitering och habilitering. Jag funderade på tre saker under eftermiddagen som jag tänkte dryfta här på bloggen.

1. En stor del av diskussionerna handlade om ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting och de problem den medför. När det gäller hjälpmedel till exempel, är det skillnad på vem som har ansvaret beroende på hur avancerat hjälpmedlet är och vilken boendeform man har. Det är väl inget problem i sig, om det inte varit så att stuprören emellan är så markanta så att brukarna påverkas negativt. Den avslutande panelen diskuterade att gemensamt ansvar bör ligga på en hög nivå så att exempelvis arbetsterapeuter och brukare inte påverkas av krånglet. En man i publiken sammanfattade det hela mycket klokt: Man ska få hjälp utan nödvändigtvis behöva veta varifrån den kommer. Precis så är det ju. Samma sak diskuterades under välfärdsseminariet på sossarnas höstkonferens i Västerås förra lördagen. Det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet Denise Norström uttryckte det som att Välfärdens delar måste haka i varandra så att ingen faller mellan stolarna och hon och kommunens oppositionsråd Ulla Persson lovade att på ett bättre sätt jobba med frågan. Socialstyrelsen har givit ut en rapport som talar om hur de där stuprören och bristen på samverkan leder till att barns psykiska hälsa försämras. Läste en del av den under våren i jobbet, ska nog läsa ännu mer nu för att fundera vidare...

2. Camilla Johnsson som är verksamhetschef för Hjälpmedelscentrum i landstinget talade engagerat om sin verksamhet och kognitiva hjälpmedel. Bland annat berättade hon om att diskussioner förs med Clas Ohlsson för att de hjälpmedel som finns ska kunna säljas på fler ställen. En fråga från publiken var om det inte är vanskligt att vilka affärer som helst ska sälja hjälpmedel och uttryckte en oro för att personalen inte skulle ha den kunskap som krävs för detta. Camilla Johnsson svarade att Clas Ohlsson, och andra butiker för den delen, kommer att sälja hjälpmedel oavsett vad Hjälpmedelscentrum tycker om saken och då tjänar alla på att de har en diskussion och kan dela med sig av sina erfarenheter. För henne var det en spännande utmaning istället för ett problem. Så jäkla bra, och det tankesättet måste jag bli bättre på. Tänk utmaning, inte problem!

3. Föreläsarna och den avslutade panelen bestod uteslutande av idel ädel kvinno...adel (Nåja, det vet jag ju egentligen inte så mycket om, det var mest en stilistisk utvikning. Dock är jag säker på att de var av kvinnligt kön). Jag slogs av hur många som förminskade sig själva och sitt arbete genom att säga typ Här har jag en liten power point som jag kanske skulle visa, vi har funderat litegrann på om man inte skulle... Det var så mycket lite, kanske, litegrann och andra utfyllnads- och förminskningsord. Dumt och onödigt, särskilt som de inte alls hade fog för sitt nedvärderande av sig själv, och antagligen kom det helt omedvetet. Det brukar ju vara så.